Överrapportering av patientens vård, gäller även för överrapportering postoperativt, är förenat med stora säkerhetsrisker när det gäller kommunikationen En överrapportering bedside på en postoperativ avdelning, i den speciella miljön som råder där, innebär en utmaning för sjuksköterskorna kommunikationsmässigt bland annat genom att de har att inkludera patienten på ett sådant sätt att denne blir delaktig i sin egen vård. Av den anledningen väcktes ett intresse för att undersöka hur en överrapportering bedside på den postoperativa avdelningen kan inkludera patienten. Syftet var att beskriva kommunikation och omgivande miljö vid överrapportering bedside på postoperativ avdelning som ett led i att öka patientsäkerheten. Med detta som grund genomfördes en mikroetnografisk studie i form av 28 semistrukturerade, deltagande observationer vid överrapportering bedside på postoperativ avdelning. Data från observationsprotokoll och fältanteckningar transkriberades och analyserades därefter med innehållsanalys inspirerad av Burnard (1996).

SAMMANFATTNINGPostoperativ smärta uppstår genom vävnadsskador i samband med operation. Numerisk Rankningsskala (NRS) är ett smärtskattningsinstrument. Postoperativ smärta behandlas oftast med analgetika, ibland ges även någon form av opioid, till exempel Fentanyl. En annan smärtlindringsmetod som används är nervblockader där lokalbedövningsmedel bedövar nerver. Smärtlindringen ska utgå ifrån patientens unika livsvärld.

Hög förekomst av postoperativ smärta är ett problem som länge uppmärksammats men som ändå kvarstår. De senaste årens forskning har undersökt flera olika delar av den postoperativa smärtproblematiken, varav smärtbedömningen är ett område. Intensivvårdssjuksköterskor har en viktig roll i egenskap av att vara den som arbetar närmast patienten och som huvudsakligen utför smärtbedömningen. Syftet med denna studie är därför att beskriva hur intensivvårdssjuksköterskor gör då de bedömer postoperativ smärta utifrån frågeställningarna vilken datainsamling, det vill säga vilka observationer som görs och vad grundas bedömningen på. Studien har genomförts i form av en kvalitativ intervjustudie där data har analyserats med kvalitativ innehållsanalys.

Postoperativ smärta är en personlig och subjektiv upplevelse som påverkas av många olika faktorer. Trots att det har forskats mycket om postoperativa smärtor och smärtbehandlingar plågas fortfarande ett stort antal patienter av smärtor efter ett kirurgiskt ingrepp. Syfte med detta arbete är att beskriva patienternas upplevelser av den postoperativa smärtan och smärtbehandlingen genom att belysa faktorerna som påverkar dessa upplevelser, och hur de upplever smärtbehandlingen. Metoden är en systematisk litteraturstudie som bygger på Goodmans sju steg där kvantitativa och kvalitativa artiklar används. Resultatet är baserat på 11 artiklar som visar att patienternas upplevelse av postoperativ smärta påverkas av sömnstörning, dagliga aktiviteter, typ av ingrepp, ålder, genus, information, erfarenheter, förväntningar av postoperativ smärta, ångest, depression och sjuksköterskans attityder. När det gäller patienternas upplevelse av smärtbehandlingen visar resultatet att patienterna vill ha kontroll över sin behandling, tillfredställelse med smärthanteringen är hög och behandlingen upplevs olika beroende på vilken smärtbehandling som ges.

Överrapportering av patientens vård, gäller även för överrapportering postoperativt, är förenat med stora säkerhetsrisker när det gäller kommunikationen En överrapportering bedside på en postoperativ avdelning, i den speciella miljön som råder där, innebär en utmaning för sjuksköterskorna kommunikationsmässigt bland annat genom att de har att inkludera patienten på ett sådant sätt att denne blir delaktig i sin egen vård. Av den anledningen väcktes ett intresse för att undersöka hur en överrapportering bedside på den postoperativa avdelningen kan inkludera patienten. Syftet var att beskriva kommunikation och omgivande miljö vid överrapportering bedside på postoperativ avdelning som ett led i att öka patientsäkerheten. Med detta som grund genomfördes en mikroetnografisk studie i form av 28 semistrukturerade, deltagande observationer vid överrapportering bedside på postoperativ avdelning. Data från observationsprotokoll och fältanteckningar transkriberades och analyserades därefter med innehållsanalys inspirerad av Burnard (1996).

Syftet för denna studie var att studera förekomsten av postoperativa sårinfektioner hos patienter som genomgått kärloperation med inguinal incision under åren 2008 till och med mars månad 2013. Undersöka skillnader gällande riskfaktorer inom studerad patientgrupp för förekomst av postoperativ sårinfektion samt studera om patienter som utfört endovaskulär metod under samma vårdtillfälle oftare drabbades av postoperativ sårinfektion än de patienter som inte genomgått endovaskulär metod under samma vårdtillfälle. Metoden som användes var granskning av patientjournaler efter utifrån studien utvalda specifika operationskoder. Granskningen av de 54 patientjournalerna skedde med hjälp av egenmodifierad tidigare använd granskningsmall. Studieresultatet visar att förekomsten av postoperativa sårinfektioner hos den studerade patientgruppen uppgår till 22,2 %.

Syftet är att undersöka hur sjuksköterskor kan gå tillväga när de bedömer behov av och utför postoperativ smärtbehandling: vilka brister som kan förekomma samt belysa de faktorer som utgör en god postoperativ smärtbehandling. Metoden Litteraturstudie, sökandet av artiklar har gjorts i databaserna: Pubmed, Elin, Cinahl och Academic search.. Resultat Sex teman framkom: Bedömning och utförande, smärtlindring i förebyggande syfte, preoperativ information, avbrott i smärtbehandling, kulturella olikheter och effektiv smärtbehandling. Kommunikationen, multidisciplinärtarbetssätt och fasta rutiner visade sig vara viktiga komponenter i den postoperativa smärtbehandlingen. Mer kunskap kring och om smärtbehandling bör ingå i grundutbildningen av sjuksköterskor.

Isaksson, H & Olsson, J. Upplevelse och behandling av postoperativ smärta. En litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och Samhälle, Institutionen för vårdvetenskap, 2012. Smärta är en upplevelse som är personlig och individuell.

Obehandlad eller underbehandlad postoperativ smärta kan leda till allvarliga skador på vitala organ samt även ge kroniska smärtor i skadeområdet. Detta innebär förlängda vårdtider, stort lidande för patienten och stora kostnader för samhället. Sjuksköterskan har ett stort ansvar i den postoperativa smärtbehandlingen genom regelbunden mätning, behandling, utvärdering och dokumentation av smärta och administrerad smärtlindring. Syftet var att beskriva hindrande faktorer i postoperativ smärtbehandlig ur ett sjuksköterskeperspektiv. Metoden var en litteraturstudie där 12 vetenskapliga artiklar, kvalitativa och kvantitativa, sammanställde.

Höftfrakturer är ett stort hälsoproblem i Sverige. Många patienter har svårigheter att återfå sin tidigare funktionsnivå efter en höftfraktur. Syftet med denna studie var att undersöka vad som påverkar höftfrakturpatienters möjligheter att återfå tidigare funktionsnivå. Genom systematisk sökning av artiklar i tre databaser valdes 10 artiklar ut för denna litteraturstudie och granskades med hjälp av ett kvalitetsgranskningsprotokoll. Resultatet visade att smärta, kognitiv funktion, depression, ålder, balans och rädsla för att ramla, annan sjukdom, rörelseförmåga innan frakturen är faktorer som påverkar patienternas återhämtning.

Sjuksköterskan spelar en huvudsaklig roll vid smärtbedömning och lindring i den postoperativa kontexten. Bristfällig smärtlindring hos dessa patienter kvarstår som ett problem trots att mycket forskning gjorts på ämnet de senaste decennierna. Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskans smärtbedömning och lindring i postoperativ vård hos vuxna. Denna litteraturstudie har en beskrivande design och är baserad på tio vetenskapliga artiklar, som är kvalitetsgranskade. Studiens resultat visar att postoperativ smärtbedömning oftast sker på ett osystematiskt sätt och med olämpliga verktyg. En adekvat smärtbedömning innebär en flytande kommunikation (bland vårdpersonal och med patienten), att använda lämpliga verktyg för smärtbedömning, och att förstå smärta från en multidimensionell synpunkt, för att på så sätt behandla patienten ur en holistisk synvinkel. Resultatet visar också olika farmakologiska och icke farmakologiska åtgärder som sjuksköterskor använder sig av vid smärtlindring av postoperativ smärta, samt de orsaker som kan leda till en bristfällig smärtlindring hos postoperativa patienter. Diverse åtgärder i vårdkedjan borde implementeras för att uppnå optimal smärtlindring hos postoperativa patienter. Dels krävs det en systematisk postoperativ smärtbedömning som utgångspunkt, dels bör sjuksköterskans kunskaper om smärtbedömning och lindring utökas.

Postoperativ sårinfektion är en komplikation som var tionde patient drabbas av efter ett kirurgiskt ingrepp. Det medför inte bara lidande och förlängd vårdtid för patienten utan kan även vara direkt livshotande. Den förlängda vårdtiden medför dessutom kostnader för samhället, och resurser skulle kunna användas till annan vård. Syftet med litteraturstudien var att beskriva sådana omvårdnadsåtgärder som sjuksköterskan kan vidta för att förebygga postoperativa sårinfektioner. Evidensbaserade omvårdnadsåtgärder som, var för sig minskar risken för att patienten ska drabbas av en postoperativ sårinfektion, och tillsammans utgör grunden för en säker vård.

SammanfattningSyftet med litteraturstudien var att beskriva sjuksköterskans kunskap samt attityd tillbarn med postoperativ smärta. Metoden som författarna använt sig utav var sökningari databaserna Academic Search Elite, Med Line samt manuellt.Till litteraturstudien användes 14 vetenskapliga förgranskade vetenskapliga artiklar.Med hjälp utav Benner och Wrubels omvårdnads teori tydliggörs sjuksköterskans roll.Resultatet visade att sjuksköterskans kunskap, attityd samt smärtlindring till barn medpostoperativ smärta var undermålig samt bristfällig. Även kommunikationen mellansjuksköterska samt förälder var bristfällig. Smärtskattningsinstrument existerar menendast en liten del av sjuksköterskorna hade kunskap, god attityd eller tid till attanvända dem Författarna anser att föreliggande studie är av betydelse för att skapa endebatt samt föra upp ämnet i ljuset. .

Patienter med morbid obesitas har en ökad risk för atelektasbildning och postoperativarespiratoriska komplikationer efter generell anestesi på grund av sänkt vitalkapacitet (VC),funktionel residualkapacitet (FRC) och total lungkapacitet (TLC). Tidigare forskning har visat attPostoperativ Bi-level Positiv Airway Pressure (BIPAP) ventilations behandling minskar denna risk.Denna studie avsåg att utvärdera om postoperativ BIPAP-behandling förbättrar patienternas SpO2,paO2 , paCO2 och pH i arteriellt blod efter genomgången elektiv gastric bypass kirurgi jämfört medtraditionell postoperativ behandling. Insamlat material från 18 patienter huvudsakligen bestående avarteriella blodgaser och bakgrundsdata analyserades med analytisk statistisk. För att kunna beskrivahur patienterna upplevde BIPAP-behandlingen ställdes två öppna frågor ställdes till patienterna,.Resultatet visar att postoperativ behandling med BIPAP under 3 timmar ger högre SpO2 och lägrepaCO2 än traditionell postoperativ behandling efter elektiv gastric bypass kirurgi. Vid bådabehandlingarna sjunker paO2 och pH är oförändrat.

Syfte: Att jämföra behovet av vasoaktiva läkemedel och tiden till sittande ställning hos patienter som extuberades inom och efter 90 minuter efter att ha genomgått hjärtkirurgi samt om tiden till extubering korrelerade med mängden vasoaktiva läkemedel samt med tiden till mobilisering.Metod: Retrospektiv, komparativ journalgranskning av patienter som genomgått en hjärtoperation under perioden november 2012 till mars 2013, vid ett universitetssjukhus i Mellansverige.Resultat: Nittiotvå patienter inkluderades i studien. Av dessa extuberades 12 patienter tidigt (?90 min) och 80 extuberades sent (>90 min ? 8 timmar) efter ankomst till IVA. Inga signifikanta skillnader hittades mellan grupperna i dygnsdos av vasoaktiva läkemedel, förutom i dygnsdosen av Trandate. Det fanns inga signifikanta korrelationer mellan tid till extubering och behovet av vasoaktiva läkemedel.