Social kompetens är ett relativt modernt uttryck som allt oftare förekommer i olika sammanhang i arbetslivet. Den offentliga sektorn har genomgått stora förändringar de senaste 20- 30 åren, och detta har bidragit till att arbetssökande nu bedöms på ett annat sätt av arbetsgivare. Numera är det mycket vanligare att en arbetssökande värderas mer efter sina personliga egenskaper än sina formella kvalifikationer. Studiens syfte är att undersöka samt ge exempel på hur förändringen inom den offentliga sektorn under de senaste decennierna har påverkat rekryteringsprocessen samt vilken roll social kompetens spelar i dagens rekryteringsförfarande inom statliga myndigheter. Undersökningens ambition är att till viss del öka förståelsen för ett av samhällsforskare redan identifierat problem, och kanske även synliggöra några av de möjliga ?dolda? funktioner som begreppet i praktiken skulle kunna fylla.

I uppsatsen har vi sökt ta reda på varför medling vid brott i Malmö inte nyttjas i större utsträckning genom att intervjua personer ur berörda yrkeskategorier (till exempel medlingsverksamheten, Polismyndigheten, socialtjänsten och åklagare) samt genom litteraturstudier. Vi har bland annat tittat på hur yrkesverksamma som kommer i kontakt med medling ser på innebörden av medling, vad som fungerar respektive inte fungerar i dagens medlingsverksamhet, vad man skulle kunna utveckla i verksamheten och tänka på inför framtiden. Vi har även sökt fördjupa analysen med ett organisationsteoretiskt perspektiv med fokus på förändring samt barriärer och möjligheter för samverkan. Följande huvuddrag har framträtt: ? Diskussioner, återkoppling och dialog över yrkesgränserna efterlyses och är nödvändigt i arbetet med medlingsverksamhetens samarbetspartners och för medlingens utveckling.

I uppsatsen undersöks publiceringen av sekretessbelagda uppgifter vid brottsrapportering i Expressen, ur ett medieetiskt perspektiv. Fokus för studien är porträtteringen av de misstänkta gärningsmännen, här Ola Lindholm, Julian Assange och Peter Mangs.Meddelarskyddet som återfinns i Tryckfrihetsförordningen hindrar Polismyndigheten från att undersöka brott mot förundersökningssekretessen. Syftet med uppsatsen är att belysa problematiken genom att kartlägga och kritiskt granska rapporteringen av de tre utvalda fallen. Frågeställningarna ämnar ge svar på hur rapporteringen sett ut, samt vilka motiv som ligger till grund för publiceringarna. Teorier som använts som underlag för uppsatsen behandlar pressetik, kommersialisering och nyhetsvärdering.

Människohandel för sexuella ändamål är ett brett område med många dimensioner. Många gångerkan det upplevas som ett avlägset problem och någonting som inte berör oss i Sverige.Människohandel är idag en utav världens mest lukrativa marknader och den tenderar bara till attöka. Vi vill med vår uppsats lyfta upp människohandel som fenomen och det genom att på ett merprecist plan fokusera på brottsoffrets situation. Uppsatsens syfte är således att undersöka detsvenska myndighetsförfarandet då ett människohandelsbrott för sexuella ändamål har uppdagats,med fokus på brottsoffrets situation. De centrala utgångspunkterna är att undersöka vilka rättigheterdessa offer har, samt vilka stödinsatser som finns att tillgå, men även att se till vilka faktorer somhindrar respektive möjliggör att stödinsatser kan erbjudas.Vår uppsats är en kvalitativ studie uppbyggd av två empiriska material.

Hunden härstammar från vargen och genom avel har människan lyckats ta fram många olika raser. Aggressivitet är ett av hundens ursprungliga beteenden som människan ännu inte avlat bort helt och förmågan att skada människor och djur finns kvar. Vad som utlöser ett aggressivt beteende är individuellt men kan exempelvis vara rädsla, smärta, sjukdom, tidigare upplevelser och erfarenheter. Oftast har aggressiviteten inte bara en orsak utan flera orsaker i kombination med varandra. Hos vissa individer blir aggressiviteten för svår att hantera och därmed inte acceptabel för människor och andra hundar.

Den 1 juli 2005 upphörde polisens befogenheter till självständiga omhändertaganden med stöd av lag (1988:870) om vård av missbrukare (LVM). Förändringen var ett resultat av lagstiftarens önskan av att renodla beslut av social karaktär till socialtjänsten. Eftersom socialtjänsten står för såväl utredningen som senare ansökan om tvångsvård i rätten ansågs förslaget naturligt i en sammanhängande vårdkedja. För den enskilde polismannen på fältet innebar den nya lagen inte bara att befogenheten av ingripa för att säkerställa vård nu gavs en mer akut utformning, utan också att den hamnade såsom en bestämmelse i polislagen med hänvisning till det tidigare lagrummet (13 § LVM). Enligt tidigare ordning kunde poliser på fältet fatta självständiga och interimistiska beslut om LVM i brådskande situationer och i andra fall överlåta eventuella beslut åt till företrädare för Polismyndigheten.

Förebyggandet och bekämpandet av människohandel är sedan länge en högt prioriterad fråga för Sverige, och en viktig del i detta arbete är att kriminaliseringen av människohandel fungerar effektivt. Därtill kommer att människohandel är en komplex och ofta gränsöverskridande företeelse, och som en konsekvens därav kan enskilda länder inte komma tillrätta med de problem som handeln innebär och orsakar genom enbart nationella åtgärder. Internationell samverkan är med andra ord en förutsättning för att handel med människor skall kunna bekämpas effektivt. Den svenska kriminaliseringen av människohandel bygger därför i grund och botten på de definitioner av människohandelsbrottet som utformats och avgränsats i de internationella överenskommelser som Sverige åtagit sig att följa.Den ursprungliga straffbestämmelsen om människohandel för sexuella ändamål var begränsad till den gränsöverskridande handeln med människor. Brottet ansågs som fullbordat när offret hade anlänt till det land i vilket utnyttjandet var tänkt att äga rum.