I denna rapport tar vi upp diskussionen om polisens psykiska välbefinnande. En fråga vi ställde oss var hur det är ställt med polisens psykiska hälsa är idag? Vi har intresserat oss för denna fråga då det snart är dags för oss att möta alla de komplexa situationer som polisyrket medför. Det sägs att man som polis får se mycket av samhällets baksida. Hur klarar man som privatperson av allt man får se i sitt kommande yrke utan att den psykiska hälsan drabbas.

Det första mötet mellan polisen och brottsoffret är viktigt, dels för den drabbades återhämtningsprocess och polisens fortsatta utredning av brottet. Det finns flera olika typer av brottsoffer. Att offret uppträtt icke idealiskt får inte leda till att de formella rättigheterna åsidosätts eller ifrågasätts från polisens sida. I anslutning till ett brott har polisen vissa skyldigheter gentemot brottsoffret. Detta regleras i regeringsformen, polisförordningen och förundersökningskungörelsen och syftar till att brottsoffret ska få veta vad som kommer att hända och vad för stöd och hjälp som kan förordnas.

I och med att samhällsklimatet hårdnar och våldsanvändningen i samhället ökar, ökar även våld och hot mot poliser i tjänst. Detta leder till att poliser tvingas att använda nödvärnsvåld allt oftare. Polisen har en unik rätt att använda våld för att lösa sina uppgifter. All våldsanvändning av polisen måste ske i enlighet med behovs och proportionalitetsprincipen och i en kommentar till polislagen används uttrycket ?utomordentlig restriktivitet? när det gäller bruk av skjutvapen.

Vi har undersökt hur självskyddsinstruktörer ser på den självskyddsträning som bedrivs idag. Vi har bett dem berätta om vilka tekniker som de och andra poliser använder i tjänsten och jämfört detta med vad som lärs ut på polisutbildningar och polismyndigheter. Respondenterna har även gett sin syn på hur självskyddsträningen kan förbättras. Undersökningen har gjorts genom kvalitativa intervjuer med sex stycken självskyddsinstruktörer med olika bakgrund, tjänsteår och kön. Resultatet av undersökningen är att samtliga respondenter anser att det finns för lite tid för självskyddsträning.

Stalkning, systematisk förföljelse är ett brott som ökar i Sverige, närmare 150 000 personer utsätts varje år visar Brå (2006) i en undersökning. Stalkningsoffrens tillvaro påverkas kraftigt och många är rädda. En tredjedel av stalkningsoffren anmäler förövaren men det finns brister i handläggningen av stalkningsärenden eftersom de inte prioriteras av rättsväsendet. Okunskap om brottets komplexitet och det lidande som brottsoffren utsätts för är vanligt bland poliser. Ny lagstiftning kommer dock att ge polis och åklagare möjligheter att agera kraftfullt i framtiden.

Begrepp som används i samband med polisens underrättelse i 23:18 kan missförstås. Begreppet delgivning används ofta men inte alltid i den rätta bemärkelsen. Rapportens syfte är att redogöra för den lagstiftning som finns om delgivning genom att förklara vad den innebär samt beskriva de förfaranden som ska efterlevas. Särskilt ska den beskriva polisens tillämpning av underrättelse och delgivning enligt rättegångsbalkens (RB) bestämmelser i 23:18 och Förundersökningskungörelsen (FUK) 12 § a. I det inledande kapitlet redogörs den lagstiftningen som finns i RB, FUK och Delgivningslagen (DelgL).

Att bli utsatt för brott innebär ofta starka känslomässiga reaktioner och sättet som brottsoffer hanterar situationen beror till stor del på upplevelser som de har strax efter det inträffade brottet. Eftersom polisen i regel är de första att möta personer som utsatts för brott så har polisen en unik möjlighet att hjälpa brottsoffren att hantera det akuta traumat och undvika att de drabbas av sekundär viktmisering. Forskning har visat att brottsoffer, även de som utsatts för våldsbrott, generellt är nöjda med polisens hjälp och upplever kontakten med polisen som positiv. Denna uppsats syfte var att undersöka hur personer som utsatts för våldsbrott upplevde kontakten med polisen i samband med anmälan av brottet och vid utredningen av brottet. En kvalitativ ansats valdes och semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex personer.

Rapportens syfte är att översiktligt redogöra för vilka övergripande nationellapolisiära strategier som kan bidra till ett utvecklat polisiärt brottsförebyggandearbete inom områdena lokal förankring och återkoppling till medborgarna.Utredningen SOU 2007:39 Framtidens polis presenterar en bild av den förmodadesamhällsutvecklingen och dess drivkrafter, samt hur denna genom ett antalspecificerade kravställare genererar krav på polisverksamheten i Sverige.Rapporten är en litteraturstudie och tar sin utgångspunkt i den statliga utredningenSOU 2007:39. Den redogör för hur de framtida krav som där presenterasangående polisens brottsförebyggande arbete möts av nationella strategier som debeskrivs i för ämnet relevanta styrdokument från Rikspolisstyrelsen. Rapportenvisar hur de nationella polisiära strategierna svarar mot de krav som uttrycks iSOU 2007:39 och behandlar problemområden och utmaningar somutvecklingsarbetet på det brottsförebyggande området och implementeringen avde nationella strategierna medför. Polisens underrättelsemodell (PUM) samtsamverkan mellan polis och kommun behandlas. Vidare diskuterar rapporten hurde nationella strategierna förhåller sig till tankarna bakom närpolisreformen ochproblemorienterat polisarbete..

Detta arbete ämnar ge en över gripande inblick gällande supportervåldet somuppkommer i samband med fotbollsmatch, polisens generella struktur gällandearbetet med detta. Genom diverse källor som litteratur och intervjuer med berördaparter har vi sökt kartlägga och synliggöra problemet. Dels genom att undersökadess omfattning, struktur och genom kriminologiska perspektiv försöka tolkavåldsamma supporters beteende. Undersökningen har resulterat i en analys avsituationen och utifrån både supportervåldets sammansättning, dess medlemmaroch polisens nuvarande arbete har frambringat en rad förslag till förbättring, blandannat anmälningsskyldighet till det brottspreventiva arbetet mot supportervåld..

Omhändertagande och avlivning av djur beror på många olika orsaker, det kan handla om djurplågeri, ägaren har avlidit/saknas eller att ett djur har blivit påkört och skadat. Syftet med denna rapport är att åskådliggöra polisen och andra myndigheters förfarande då det gäller olika djurfrågor. Kommunen har ansvaret för djurskyddstillsynen i kommunen medan Länsstyrelsen ansvarar för den regionala djurskyddstillsynen i länet. Det är polisen som handhar den praktiska hanteringen med djuret. Är djuren märkta underlättar det polisens arbete eftersom djurets ägare går att eftersöka i register.

Polisen har under de senaste decennierna genomgått ett flertal förändringar i sin organisation och från 00-talet har det förts diskussioner om en eventuell sammanslagning av Polismyndigheten och Rikspolisstyrelsen. År 2008 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté att utreda ifall Polisens organisation inte lever upp till de krav som regeringen stället på ökad kostnadseffektivitet, högre kvalitet, ökad flexibilitet samt förbättrade resultat. Denna kommitté fick namnet Polisorganisationskommittén och de lämnade den 31 mars 2012 in ett betänkande, vid namnet En svensk sammanhållen polis (SOU 2012:13) som innehåller ett förslag att ombilda Polisen till en myndighet. Syftet med denna studie är därmed att analysera detta betänkande kring Polisens omorganisering för att se om det kan ligga några bakomliggande koncept och idéer till uppkomsten av förslaget. För att få svar på syftet har en kvalitativ studie genomförts med fokus på en riktad innehållsanalys med en deduktiv ansats.

I mitten av 80-talet gjordes upptäckter för att kunna använda DNA för personidentifiering. Utvecklingen har lett till att tekniken nu är given hos polisens brottsutredande och brottsförebyggande verksamhet. Syftet med rapporten är att beskriva för och nackdelar med DNA-register ur ett brottsutredande perspektiv samt dess inverkan på personliga integriteten. Rapporten bygger på litteraturstudier och på webbaserad information. Resultatet av denna rapport är att de olika DNA-registren är ett bra verktyg för polisens brottsutredande och brottsförebyggande verksamhet.

Arbetet syftar till att visa den lagstiftning som i huvudsak reglerar polisens vålds och vapenanvändning. Arbetet visar också principer en polisman måste ta ställning till i situationer som innebär eller kan innebära våldsanvändning av något slag. I arbetet berättar vi om de vapen en polis bär med sig under normal tjänsteutövning och en del av de förstärkningsvapen som den svenska patrullerande polisen har tillgång till (och hur dessa ska användas). Sist behandlar arbetet Knutsson och Strypes forskning kring polisens vapenanvändning Det är många lagar, förordningar och föreskrifter, såväl som principer och etiska/moraliska aspekter att ta hänsyn till innan en polis verkar mot någon med våld. Svårast av allt blir våldsanvändningen i förhållandet till skjutkungörelsen som på ett svårtolkat sätt ger en polisman rätt att i vissa lägen verka med sitt skjutvapen.

Titel                                   ?Det beror ju på vad man vill lägga i ordet register? Petra StenkulaEn fallstudie av polisens externa kriskommunikation i samband med romregistret Syfte             Syftet är att lämna ett bidrag till den svenska forskningen om kriskommunikation men även att bidra till den svenska samhällsdebatten om polisen som en central rättsmyndighet och deras hantering av romregisterkrisen. Metod          Via en kvalitativ metod analysers nyheter publicerade på polisens webbplats och polisens presskonferenser utifrån de valda teoretiska ramarna inom ämnet kriskommunikation. Resultat        Polisens kriskommunikation framstår som väldigt strategilös, under hela krisen ägnar sig polisen åt                               informationsinsamling för att förstår krisen och få en överblick över situationen men under tiden glömmer                     de den strategiska delen. Polisen är väldigt restriktiv i sin kriskommunikation, på webbplatsen är nyhetspubliceringarna rörande romregistret väldigt korta och konkreta, vissa är rena informationsanvisningar. Polisen förde även en inkonsekvent kriskommunikation, när Rikspolisstyrelsen pratade om analysfil som inte var i fas med lagstiftningen så pratade Skånepolisen om beslut ifrån år 2009 om tillstånd att upprätta den särskilda analysfilen. I sin kriskommunikation använder polisen många olika försvarsstrategier ifrån Corporate Apologia och Image Repair Theory.

Underrättelsetjänst, ett begrepp som för många är något abstrakt och svårgreppbart. Vad syftar egentligen underrättelsetjänst till? Något förenklat skulle man kunna säga att det syftar till att ge faktaunderlag för planering av polisverksamhet. Verksamheten ska vara precis och kvalitativ, den ska vara underrättelseledd. I strävan efter visionen om underrättelseledd polisverksamhet fastställde rikspolischefen hösten 2005 Polisens underrättelsemodell (PUM).