SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

Syfte: Studiens syfte var att jämföra en ny extubationsalgoritm med sedvanligtextubationsförfarande. Gruppen som studerades var patienter som genomgått en HIPEC-operationoch vårdats på Centrala intensivvårdsavdelningen.Metod: I En randomiserad kontrollerad klinisk pilotstudie randomiserades patienterna till en av tvågrupper. Därefter extuberades patienten enligt en studiealgoritm eller post-operativ standard.Resultat: Syresättningen var väsentligen oförändrad för studiegruppen (37,5 kPa till 36,6 kPa)medan den sjönk för kontrollgruppen (50,1 kPa till 40,6 kPa) vid jämförelse mellan 10 minuter efterankomst och 15 minuter efter extubation. Efter 13 till 18 timmars kontroll strax innan patienternalämnade intensivvårdsavdelningen var syresättningen på samma nivå som 15 minuter efterextubation för både studiegruppen och kontrollgrupp. Således kvarstod en försämrad syresättninghos kontrollgruppen vid utskrivning jämfört med 10 minuter efter ankomst.Slutsats: Studien visar att det skulle kunna vara fördelaktigt att extubera patienter enligt denstudiealgoritm som testats jämfört med dagens kliniska standard.

Till följd av en framtid med ökad livslängd förväntas fler människor insjukna i olika former av demenssjukdomar vilket medför kommunikativa svårigheter. För att främja god omvårdnad är det viktigt att använda kommunikationsstrategier som anpassas efter de förutsättningar som personer med demens har. Fokus bör ligga på personens autonomi och integritet. Syftet var att belysa kommunikation i omvårdnaden av personer med diagnosen demens. Studien genomfördes som en litteraturstudie där tio vetenskapliga artiklar ingick i studiens resultat vilket mynnade ut i tre kategorier.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

I denna kvantitativa C-uppsats analyseras en webbaserad enkät som 167 socionomstudenter vid Uppsala Universitet hösten 2011 besvarat angående demens och demensproblematik. Uppkomsten av denna studie får sin grund i människors bemötande av varandra och att det finns en bakomliggande orsak i form av olika grad av kunskap och erfarenhet som uttrycks i en attityd till någonting, i detta fall demenssjukdom. Det är av vikt att få veta vad socionomstudenter, som är en grupp som kan komma i kontakt med individer som har demenssjukdom eller lider av demensproblematik, har för attityder till, kunskaper om och erfarenheter av demens för att på så sätt kunna se eventuella brister i ett möte. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i den teoretiska referensramen skapad för studiens syfte och som genomsyrar den: tre specifika teman i förhållande till demens, attityder till, kunskap om och erfarenhet av demens. Det var även utifrån dessa teman som enkätstudien utformades. Således undersöker uppsatsen frågeställningarna, vilken kunskap, vilka attityder och i vilken utsträckning socionomstudenterna har erfarenhet av demens och demensproblematik. Frågeställningarna har analyserats med hjälp av univariatanalys och bivariat analys.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

Introduktion: Diabetes Typ 2 är ett världsomfattande hälsoproblem. Sjukdomen är ärftligmen beror till största del på levnadsvanor. Livstilen påverkar allvarlighetsgraden avsjukdomen. Denna rapport fokuserar uteslutande på typ 2-diabetes mellitus (T2DM). Hur välegenvården fungerar påverkar prognosen hos personer med T2DM.

Bakgrund: I en befolkning där medelåldern ökar finns risk för ett ökat antal äldre med demenssjukdom. Demens är ett samlingsnamn för sjukdomar som medför minnessvårigheter och personlighetsförändring, vilket i sin tur kan sänka livskvaliteten. Syfte: var att beskriva aspekter av vad livskvalitet kan vara för personer med demens på särskilt boende. Metod: Detta är en litteraturstudie med deskriptiv design. Nio artiklar som besvarade studiens syfte valdes från databaserna Cinahl och Medline.

Allt fler personer drabbas av demenssjukdom och en stor del av dessa drabbas någon gång av ett eller flera beteendemässiga och psykiska symtom vid demens (BPSD). BPSD skapar stort lidande för den drabbade men kan även vara svårt att hantera för människorna omkring dem, närstående och vårdpersonal, och är en stor anledning till att personen flyttar till särskilt boende. Syftet med studien var att beskriva vårdpersonalens upplevelser av att vårda personer med beteendemässiga och psykiska symtom vid demens. Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Data samlades in via sex individuella semi-strukturerade intervjuer.

Demenssjukdom innebär en successiv förlust av såväl fysiska som kognitiva funktioner som har betydelse för den enskilde personens vardagsliv. Syftet med studien var att beskriva den fysiska och kognitiva funktionsförmågan hos personer med misstänkt eller diagnostiserad demens och hur den förändras över en period av tre år. Vidare var syftet att jämföra den förändrade funktionsförmågan hos dessa personer med en motsvarande grupp ur en normalpopulation av äldre. Materialet till denna studie hämtades från två forsknings- och utvecklingsprojekt, Demensvård i Blekinge (DIBS) och The Swedish National Study on Aging and Care (SNAC). I studien användes instrumenten ADL-trappan, Bergerskalan samt MMT.