Arbetet handlar om Sveriges roll som normentreprenör i den internationella biståndspolitiken. Vi utgår från Sveriges utvecklingssamarbete med Tanzania som ett exempel på svensk biståndspolitik. Utifrån detta försöker vi bedöma huruvida Sverige har utövat inflytande som normentreprenör vid tillkomsten av det internationella fördraget Parisdeklarationen. Till vår hjälp tar vi socialkonstruktivistisk teori, i synnerhet normforskningen.Våra resultat tyder på att Sverige kan ha fungerat som normentreprenör i samanhanget. Motsatsen kan inte bestyrkas..

Den biståndspolitiska världen är oerhört komplex och inte tillräckligt ifrågasatt.De centrala aktörerna som har makten i utvecklingen av biståndsdiskursen harhaft en övertro på sig själva. Framförallt har det rått en omedvetenhet och en bristpå engagemang i frågor som gäller den framtida utvecklingen ibiståndsmottagande länder. Det är ytterst viktigt att lyfta fram hurutvecklingsländer har exploatera's och utnyttjat's av västvärlden samt den oviljasom har funnit's att sopa ihop skärvorna av det som krossat's. Även omovanstående problematik i vis's mån existerar än idag, har det internationellagivarsamfundet enat's om en utveckling som tendera att leda biståndspolitiken irätt riktning.I Moçambique har en ny utvecklingsstrategi inom bistånd och korruption tagitform. Parisdeklarationen och FN:'s korruptionskonvention utgör tillsamman's medOECD och det internationella givarsamfundet den kraft som skall mobiliseralandet till ekonomisk självständighet.