The failure of Structural Adjustment Programs and its neoliberal policies to effectively reduce poverty have led to the creation of Poverty Reduction Strategy Paper (PRSP) by The World Bank and International Monetary Fund. PRSP, connected to both the Comprehensive Development Strategy and the HIPC initiative, are built on the notion of national ownership and stakeholder participation and thereby expand potential conditionality to include matters of governance. This thesis examines the evolution of PRSP and how the process of participation affects national governance structures. By analyzing the role of rules and norms within the World Bank and IMF from a historical point of view the thesis explains why the participation process has developed the way it has. It concludes that neoliberal norms, still at heart within the World Bank and IMF, have an impact on the process of participation within nation states and thereby its governance structure.

Denna uppsats behandlar två olika strategier för hur skuldproblematiken, som idag är utbreddi många u-länder, ska kunna lösas. Världsbankens och IMFs strukturanpassningsprogram(SAP), med dess tyngd på makroekonomisk stabilitet, beskrivs och analyseras. En slutsats äratt SAP inte löst skuldproblematiken och att de dessutom medfört ett antal allvarligt negativasidoeffekter som påverkat mottagarländernas kapacitet för framtida utveckling. För att rådabot på detta har initiativ lett fram till att varje land ska utforma en egen utvecklingsstrategi(PRSP), för att uppnå bättre resultat. PRSPs ligger till grund för budgetstöd som diskuteras iuppsatsen och som är ett bidrag som går rakt in i mottagarlandets statsbudget.

Abstract Denna studie har vi ägnat åt att undersöka PRS-dokumenten, vilka innefattas under IMF och Världsbankens nya skuldreduceringsprogram som ska präglas av nationellt ägande, nationellt drivande och landsspecificering. Frågan vi ställt oss är om dessa dokument är landsspecifika eller om de är mer generellt utformade och då ej så anpassade till det enskilda landets förhållanden. Vi har även tagit del av den kritik som riktas mot PRS-initiativet och försökt utröna hur pass befogad denna är. Kritikerna menar bl.a. att PRS-initiativet endast är en fortsättning på tidigare strukturanpassningsprogram (framtagna av IMF och Världsbanken) och inte alls något nytt inom utvecklingsarbetet.

För många fattiga länder, främst i Afrika, har det blivit uppenbart att skuldbördan har utvecklats till en skuldfälla som är mer eller mindre omöjlig att ta sig ur. 1996 presenterade Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken HIPC-initiativet; Highly Indebted Poor Countries, som är en strategi för hur skuldbördan för världens fattigaste länder skulle kunna skrivas ner till en mer hanterbar nivå. Initiativet kan sägas ha vuxit fram ur den kritik som IMF och Världsbanken har fått för tidigare skuldlättnadsstrategier. Samtidigt presenterades en strategi för fattigdomsbekämpning; eng. Poverty Reduction Strategy (PRS).