Samemas hemområde kallas för Sapmi och sträcker sig från Kolahalvön genom den nordliga delen av finska Lappland och de nordliga delarna av Sverige till nord Norges atlantkust Inom detta område har den samiska kulturen sitt starkaste fäste. Renskötseln i Norden skiljer sig åt mellan länderna på flera punkter. Den norska renskötseln är till exempel den betrogenaste och utgörs av flera olika distrikt och i vissa delar av landet ligger sommarbetesmarkerna vid kusten och vinterbetesmarkerna i inlandet, medan det kan vara motsatta förhållandena i andra delar av landet. I Sverige kan man dela upp renskötseln i följande.tre former: den som bedrivs av fj. ällsamebyar, skogssamebyar och av koncessionssamebyar.

I Dalarna finns en komplicerad ägostruktur med många ägare och smala skiften i både odlings- och skogsmarker. Bakgrunden till det är att marken i Dalarna historiskt inte gått i arv till den äldste sonen utan har delats mellan alla arvingarna, inklusive döttrarna. I dessa områden har det inte genomförts något laga skifte. Sedan 1972 har man genomfört omarronderingar i Dalarna. En omarrondering är en övergripande fastighetsförändring av fastighetsstrukturen, vilket ska skapa möjlighet till ett mer rationellt jord- och i form av större brukningsbara ytor.

Namnet på uppsatsen är Svenska modellen och dess nya utmaningar. Frågeställningarna jag har är om den svenska modellen är förenlig med de åtaganden som den europarättsliga reglering, som Sverige genom medlemskap i EU och Europarådet, har att följa. En underliggande fråga som jag ville undersöka var om modellen klarar av att leverera eller om den är ineffektiv, då modellen har beskyllts för att vara oflexibel och därmed inte skapar den tillväxt och de nya arbeten som krävs. Syftet med uppsatsen är att se om de tre politiska målsättningarna som ställts upp, välfärd genom en gemensam marknad, skyddandet av mänskliga rättigheter genom människorättskonventionen och välstånd genom delaktighet i arbetet är förenliga. Genom uppsatsen har jag försökt besvara detta genom att ta utgångspunkt i två konflikter på arbetsmarknaden, Kellermanfallet och Vaxholmskonflikten, som drivits vidare till prövning i Europadomstolen respektive EG-domstolen.

Den 18 maj 1995 beslutade regeringen att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda frågan om, och i så fall på vilket sätt, Sverige bör ansluta sig till Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. Till kommitténs ordförande valdes riksdagsledamoten Carin Lundberg (s). Den 17 oktober 1996 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv med den innebörden att kommittén skulle utreda frågan om Sverige bör ratificera Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter. Kommittén fick även i uppgift att utreda vilka åtgärder i så fall vore nödvändiga för att Sverige skulle kunna efterleva bestämmelserna i konventionen. Kommittén delades i två sektioner och det nya uppdraget tilldelades kommitténs sektion 2.