Hur själva leken och barns utveckling påverkas av naturen och värdet av Naturlekplatser har tidigare haft låg prioritet inom forskningen men är idag ett mycket diskuterat ämne. Genom att gamla planeringsnormer om avstånd, innehåll och storlek på lekplatserna har tagits bort finns en risk för att barns möjligheter till att leka utomhus minskar. Vikten av en säker lekplats har kommit att ta allt mer fokus. För att studera de förändrade förutsättningarna för barns utomhuslek riktar sig därför detta arbete mot de skillnader i anläggning och skötsel som förvaltare upplever mellan naturlekplatsen och den prefabricerade lekplatsen. Inledningsvis gjordes en litteraturstudie över vad forskning och litteratur visar gällande barns lek.

This study is essentially based on my own questions concerning contemporary playgrounds. Why are they so unimaginative? What do the children say about them? Is it possible to create playgrounds less constructed, and with more natural elements? This report starts with references to literature studies, personal references and my personal view, and ends with a suggestion for a physical solution for an actual day care centre. The aim is to learn more about how the natural environment affects children, the importance of playing, and try to use this knowledge in a design of a day care centre. My main theme can be summarized in the following question: Why is natural elements in playgrounds considered to be healthy for children? I wanted to create a playground with natural characteristics which I myself would have appreciated as a child.

Barn sätt att läsa av landskapet skiljer sig från vuxnas. Medan vuxna läser det som former tolkar barn det istället utifrån dess funktioner och möjligheter. Till exempel kan en stor sten fungera som ett rymdskepp och ett buskage kan betyda kojbygge. När vi planerar för barns utemiljöer tänker vi ofta på motorik och fysisk rörelse, men det är även viktigt att ta hänsyn till estetiska och sinnliga värden. Inom den nya barndomsforskningen talas det om att fånga barnens egna perspektiv. Från att de tidigare setts som objekt med särskilda behov innebär ett barnperspektiv att se dem mer subjektivt, som sociala och kulturella aktörer i ett samhälle.