Föreliggande uppsats utgår från tidigare forskning som hävdar att jämställdhetsdiskursen i Sverige bygger på ett vitt, heterosexuellt, medelklassideal som underordnar andra maskuliniteter. Uppsatsen syftar till att undersöka huruvida jämställdhetsdiskursens ovan nämnda exkluderingar samt maskulinitetsdiskurser som till exempel ?den nye mannen? kan spåras i mäns artikuleringar av diskurser kring maskulinitet och jämställdhet och hur olika subjektspositioner samt hierarkier begripliggörs och (re)produceras i denna process.Det teoretiska ramverket utgörs av poststrukturalistisk teori kring diskurser, subjektspositioner och ?görandet? av genus och andra sociala kategorier. Dessa kategorier ses ur ett intersektionellt perspektiv som sammanvävda. Uppsatsen försöker vidare förena denna poststrukturalistiska ansats med Connells teori om hegemonisk maskulinitet.Det empiriska materialet består av enskilda intervjuer samt fokusgruppintervjuer utförda i tre olika empiriska kontexter där individer i olika sexuella, etniska och klassmässiga subjektspositioner med olika grader av privilegiering i relation till jämställdhetsdiskursen befinner sig.Resultatet visar att den maskulinitetsdiskurs som artikulerades i samtliga kontexter låg nära diskursen kring ?den nye mannen?; ett mer jämställt, eller i alla fall barnorienterat, maskulinitetsideal.

Med en förståelse för att fysiska, ekonomiska, biologiska, organisatoriska, sociala, kulturella och estetiska värden måste utvecklas parallellt för ett hållbart samhälle valde jag ändå att endast lyfta de sociala och kulturella aspekterna i mitt examensarbete för att skapa en bättre förståelse för dessa frågor i planeringsprocessen. Begravningsplatsen är ett forum för mångkulturalitet i Sverige och en viktig del av vår fysiska miljö oavsett trostillhörighet. Syftet med mitt arbete var att undersöka hur framtida begravningsplatser skulle kunna se ut med tanke på att allt fler kulturer och religioner påverkar samhällsutvecklingen. Målet var att mitt examensarbete skulle ge en skildring av dagens begravningskultur men också fungera som ett planeringsverktyg vid utformning av framtidens mångkulturella begravningsplatser med syftet att verka integrerande för samhället. Arbetet skulle också verka som ett bidrag i debatten kring integration.

Studiens syfte är att undersöka hur pressen har rapporterat om böneutropen i Botkyrka år 2012. Analysenhet är nyhetsrapportering och i studien undersöks om det finns koloniala och orientalistiska tankestrukturer i tidningsartiklarna och därmed är postkolonial teori utgångspunkten. Vidare tas hänsyn till teorin om att medier kan påverka människors uppfattningar om verkligheten.Den huvudsakliga frågeställningen är hur tidningar har skrivit om böneutropet i Botkyrka och denna besvaras med hjälp av ett antal underliggande frågeställningar: Vilken bild av islam ges i nyhetsartiklar om böneutropen i Botkyrka? Vilken bild av muslimer ges i nyhetsartiklar om böneutropen i Botkyrka? Hur uppstår en ?vi -och-dem-relation? i dessa nyhetsartiklar? Hur ser förslag till verklighetsbild ut i dessa nyhetsartiklar?Frågorna besvaras med hjälp av Norman Faircloughs kritiska diskursanalys, vilket innebär att vi tolkar ett mindre urval nyhetsartiklar. Diskursanalysen ska synliggöra maktrelationer och hur identiteter konstrueras.

År 2005 inleddes förhandlingar med Turkiet gällande medlemskap i Europeiska Unionen, detta efter en synnerligen lång process av anpassningar från den turkiska sidan. I den svenska riksdagen jublades det från höger till vänster då man enligt egen utsago länge varit en förkämpe för Turkiets inkorporering i den europeiska gemenskapen. Slutligen skulle Turkiet, detta stora muslimska land i öst en gång ansett som ett av de största hoten mot Västerlandet bli en del av detsamma; men kan man i realiteten bli det? Ser Västerlandet i allmänhet och Sverige i synnerhet verkligen på Turkiet som på vilket annat land som helst, eller bär orden inom diskursen på djupt rotade föreställningar om landet? Det är detta som studien utifrån ett teoretiskt ramverk bestående av Edward Saids Orientalism och den postkoloniala teoribildningen ämnar behandla; kan man i den svenska politiska diskursen kring Turkiet finna spår av föreställningar hemmahörande i kolonialismen och orientalismen?Turkiet har inte ett lika tydligt kolonialt förflutet som många andra länder; inte heller har Sverige någon djupt gående historia av kolonialism på det direkta viset. Att då applicera teorier tydligt förknippade med och sprungna ur kolonialismen som maktfenomen på dessa länder kan te sig något avigt; denna uppsats menar motsatsen.