I denna uppsats presenterar och diskuterar författaren tre invändningar som riktats mot dygdetikern Rosalind Hursthouses förslag om vad som är en moraliskt riktig handling. Hursthouse menar att en handling är moraliskt riktig om den är vad en dygdig agent karaktärsenligt skulle göra i omständigheterna. Den form av invändningar som författaren presenterar och diskuterar i uppsatsen försöker visa på att Hursthouses förslag exkluderar handlingar som vanligen anses är rätt.Författaren argumenterar för att en dygdetik lik den Neo-Aristoteliska dygdetik Hursthouse försvarar kan formuleras så att den undgår invändningar som presenteras i uppsatsen. Författaren föreslår att vi istället för att förstå Hursthouses förslag som om det gällde de faktiska handlingar som en dygdig agent gör, istället bör uppmärksamma att en dygdig agent följer handlingsMaximer vilka hon prövat under sin moraliska utveckling till att bli dygdig. Författaren föreslår vidare att det är huruvida en handling utgår från en maxim som karaktärsenligt kan ingå i ett dygdigt liv som är avgörande om den är moraliskt riktig eller inte..

Syftet med denna kvalitativa teoriundersökning var att undersöka om Grices samarbetsprincipoch samtalsMaximer kan vara användbara i strategisk kommunikation. Samarbetsprincipen lanserades för att förklara underliggande strukturer i vardagliga samtal, men då den samtidigt är en grundförutsättning för all kommunikation borde teorin även vara relevant i strategisk kommunikation.Mitt primära källmaterial var Grices teori om samarbetsprincipen, som kompletteradesmed andra forskares tolkningar och modifikationer av denna teori. Eftersom strategisk kommunikation är ett omfattande undersökningsfält använde jag kriskommunikation som exempel på ett område där teorin skulle kunna vara användbar. Resultatet av teoriundersökningen visade att Grices samtalsMaximer skulle kunna fungera som enkla riktlinjer att beakta vid utformningen av budskap i strategisk kommunikation, inte minst i kriskommunikation. De flesta relevanta aspekter när det gäller budskapsutformning omfattas av Maximerna, samtidigt som de inte är heltäckande, vilket innebär att de skulle kunna användas som ett viktigt komplement till andra kommunikativa principer.