Vårt arbete handlar om elever i sorg och hur pedagoger bemöter dem i undervisningssituationer. Arbetet är begränsat till elever i åldrarna sju till tio år. Vi har dessutom undersökt samarbetet mellan skola, kyrka och begravningsbyrå. Syftet med arbetet är att lyfta fram betydelsen av pedagogers bemötande av sorgedrabbade elever, samt att granska hur dagens verksamma pedagoger är förberedda inför en sorgesituation. Utifrån litteraturstudier har vi funnit utgångspunkten i vårt arbete.

Studien är kvalitativ med en deskriptiv och explorativ ansats och utgår från frågeställningar kring barns förståelse av döden och hur deras sorg kommer till uttryck när de har förlorat en anknytningsperson. Tidigare forskning lästes in och lade grunden för förförståelsen under intervjuerna. Empirin samlades in genom fyra intervjuer med tre psykologer och en socionom med psykoterapeututbildning. Genomförandet av studien har varit abduktiv med både förbestämda teman, samt nytillkomna teman uppkomna genom analys av informanternas svar. Syftet med studien är att uppmärksamma hur barn upplever sorg och resonerar kring död i samband med en anknytningspersons död genom att utgå från psykologers/psykoterapeuters erfarenheter av att träffa barn i åldrarna sex till tio år som befinner sig i sorg, samt beskriva hur barnens sorgereaktion kommer till uttryck, detta för att ge vuxna och professionella en större förståelse för barns behov i sorg.

Döden är oundviklig. Alla kommer vi att dö och alla omkring oss kommer också att dö. Flera gånger varje dag förlorar något barn en förälder. Ett barn som blir kvar att överleva och leva i sorg. Eftersom det händer så plötsligt anser vi att ett ?krispaket om arbete med döden? vore en självklarhet på alla förskolor som komplement till krisplanen.

Syftet med studien är att, genom en deskriptiv metod, beskriva hur barn reagerar vid föräldrars plötsliga och oväntade dödsfall, vilka behov av stöd dessa barn har samt vad obearbetad sorg kan leda till bland barn. Ett plötsligt och oväntat dödsfall hos en förälder ses som en av de mest stressfulla och traumatiska upplevelse som barn och deras familjer kan tänkas gå igenom. Resultatet visar att samtliga barn i studien uppvisar starka känsloreaktioner på olika sätt efter föräldrarnas plötsliga och oväntade dödsfall, i form av overklighetskänslor och misstro, rädsla, ansvarstagande, skuldkänslor, ilska och irritabilitet samt saknad och ledsenhet, oavsett hur dödsfallet inträffat. Gemensamt för barn som förlorat en förälder är att sorgen efter den döde är en gemensam angelägenhet med viktiga personer i omgivningen. Om den efterlevande föräldern, och andra för barnet betydelsefulla personer, inte klarar av att låta barnet uttrycka sin sorg är det av vikt för barnet att få träffa utomstående professionella och barn som varit med om liknande upplevelser, för att ges möjlighet att hantera och bearbeta det inträffade.

Sammanfattning Den genomförda studien har granskat hur barn upplever sorg och hur de blir bemötta av skolan för att bearbeta detta. Undersökningen har baserats på litteraturläsning i ämnet samt genomförda intervjuer med dels elever som slumpmässigt valts i en niondeklass, dels med barn som upplevt djup sorg då en av deras föräldrar avlidit och dels slutligen också föräldrar till de sistnämnda barnen. Den kvalitativa intervjumetoden användes då målet var att få fram så spontana och omfattande svar som möjligt. Samtidigt fanns då möjligheten att betrakta de intervjuade och deras reaktioner. Klassföreståndaren har enligt såväl forskare som de intervjuade en viktig yrkesroll. Tyvärr visade studien att det finns stora brister hos lärare. Föräldrar och forskare är också av uppfattningen att hjälp ska komma med automatik och omedelbart vid en djup sorg, vilket inte heller alltid sker enligt studiens resultat.

Syftet med litteraturstudien var att beskriva hur det är att leva med någon annan människas hjärta eller lever i sin kropp. En begränsning gjordes till enbart transplantationer av hjärtan och lever eftersom dessa har det gemensamt att donatorn måste vara död för att kunna transplantera ett sådant organ. Sammanlagt analyserades åtta kvalitativa vetenskapliga artiklar med en manifest kvalitativ innehållsanalys. Detta resulterade i fem slutkategorier: att vara tacksam över sitt nya liv och leva varje dag fullt ut: kroppen som ett hot och ett hinder: att få stöd från människor runt omkring och från tron på Gud: att känna sorg och skuldkänslor över donatorns död: att ångra transplantationen. Personer kände en stor tacksamhet för gåvan till nytt liv och de ville därmed leva varje dag fullt ut.

Vi föds och vi dör. Det är livets gång och det är ingenting vi människor kan påverka. Det är viktigt att människor har en öppen attityd för existensiella frågor om liv och död. När ett barn berövas livet känns det orättvist och onaturligt. Det är viktigt att vi tar vårt ansvar för barnen genom att inte tabubelägga samtal om döden.

Vi föds, vi lever och vi dör. När ett barn föds är det oftast förknippat med glädje, men när en människa dör är känslor av en annan sort dominerande. När vi förlorar någon vi älskar är det starka känslor i omlopp och vi går in i en sorgeprocess. I dagens samhälle är vi dåligt rustade att sörja. Döden är ett tabubelagt ämne, och vi kommer inte i kontakt med den på samma sätt som vi gjorde för hundra år sedan då det var vanligt att människor dog i hemmet.Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva sorg som fenomen ur ett psykologiskt perspektiv samt jämföra sorgeförloppet med Cullbergs (2003)kristeori.

Detta examensarbete handlar om sorgearbete och sorgereaktioner. Arbetet fokuserar på hur det kan vara att mista en lärare och hur man har arbetat kring dennes sjukdom och död. Det handlar också om hur en elev har upplevt mötet med skolan under sin sorgetid efter det att hon mist en förälder. Jag har velat få kunskap om hur barn upplever sorg och hur man bemöter elever i en sorgereaktion. Jag har förutom litteratur använt mig av intervjuer för att få kunskap.

Syftet med denna studie var att belysa olika aspekter av nyutexaminerade allmänsjuksköterskors erfarenheter av att möta närstående i sorg. Studien hade en kvalitativ ansats och data insamlades genom sex stycken bandade intervjuer på tre medicinavdelningar vid ett medelstort sjukhus i mellersta Sverige. Datamaterialet analyserades enligt en manifest metod och ur analysen skapades två huvudteman ? relationer och kunskap. Det största temat är relationer som byggs upp av tre underteman och beskriver sjuksköterskans förhållande till närstående, sig själv och övrig vårdpersonal.

Diakoner är en av de yrkesgrupper som möter människor när de drabbats av det ofattbara och därför befinner sig i kris och sorg.Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka vilkasociala stödinsatser Svenska kyrkan,och då särskilt diakonerna, kan erbjuda samt hur diakonerna upplever sitt arbete med människor i kris och sorg.Vi harutgåttfrån två frågeställningar:1.Vilka sociala stödinsatser kan diakoner iSvenska kyrkan erbjuda vid kris-och sorgebearbetning.2.         Hur upplever diakonerna sin roll och sitt arbete med människor i kris och sorg?Vår empiri samlades in med hjälp av kvalitativa intervjuer med åtta diakoner i sex olika västsvenska församlingar. I analysen av vår studie har vi utgått från Antonovsky's teori om KASAM, känsla av sammanhang. Resultatet av studien visade att diakonerna kan erbjuda en mängd stödinsatser vid krissituationer. Dessa insatser är främst av medmänsklig karaktär och tar sig praktiskt uttryck genom personlig närvaro och samtal.

The purpose of this essay is to investigate what preschool teachers now about children in crisis and and how to manage crisis. It´s also about what children in preschool understand about death. Literature studies have been made to get a better idea about what to do when you are in the middle of a crisis situation and to find out how children reacts when they are in grief. Four preschool teachers have been interviewed from two different preschools and three children at the same preschool. The interviews show theire knowledge about preschool children in crisis and how to deal whit the crisis.

Syftet med den här studien var att fånga upplevelsen samt se vilka känslor och vad som är karakteristiskt hos de föräldrar som har förlorat ett barn. Den tidigare forskningen utgörs till största del av psykologiska perspektiv om människans upplevelse kring sorgen och förlusten av sitt barn. Sex djupintervjuer har gjorts enligt fenomenologisk metod med människor som har upplevt förlusten av ett barn för att få en fördjupad förståelse av fenomenet. Uppsatsen applicerar Aaron Antonovskys KASAM teori som innebär begrepp, känsla av sammanhang som omfattar de stressorer som människan dagligen utsätts för. Det empiriska resultatet mynnade ut i sju essenser bestående av: De drabbades insikter, personlig utveckling, skakad i sina grundvalar ? märkt för livet, behov av kontakt med andra, de drabbades överlevnad, behov att mildra sorgen samt acceptans.

Syftet med detta examensarbete är att analysera lärares berättelser om deras hantering av barn som har varit i sorg på grund av en dödshändelse. Jag har genomfört intervjuer med nio lärare som har varit med om att ett barn i klassen eller ett barns anhörig har dött. Fyra centrala teman framträder hos dessa lärares berättelser samt vissa variationer hos dessa. De teman som kan urskiljas i lärarnas berättelser är en stark tilltro till samtal och till kunskap, vikten av att synliggöra sorgen samt vissa värden som ses som viktiga för lärarna i sorgehanteringen. Dessa värden är ärlighet, hänsynstagande,tid, lyssnande samt trygghet..

Syftet med uppsatsen är att studera hur anhöriga som befinner sig i sorg och kris efter att ha förlorat en närstående, skriver om det i bloggar. Studien bygger på empiri från fyra olika bloggar och knyter an till Cullbergs (2006) kristeori samt Lundins (1982) teori om sorg och sorgbearbetning. I studien har en kvalitativ innehållsanalys använts för att fånga och tolka hur sorgeprocessen tar sig uttryck i de texter som publiceras i bloggarna.Resultaten visade att bloggen fungerade som ett sätt för individen att själv ta makten över sin sorgbearbetning. Bloggen användes som en arena för att med egen kraft läka sina sår istället för att förlita sig på professionella stödjare. Det fanns även en medvetenhet hos de sörjande om att det kunde vara tungt för nätverket att finnas till hands vilket ytterligare gav tyngd till behovet av att blogga för att ventilera sina känslor.