Kultursamverkansmodellen, en ny modell för statlig tilldelning av kulturmedel, infördes under 2011med fem regioner: Skåne, Halland, Västra Götaland, Gotland och Norrbotten. För att ingå isamverkansmodellen krävs att regionerna utarbetar en regional kulturplan vilken utgör underlag förstatens bidragsgivning. Mitt syfte med följande uppsats är att utifrån den franska filosofen MichelFoucaults arbeten om diskurs och makt synliggöra föreställningar om barn och barndom i ovannämnda regioners Kulturplaner. Mitt kunskapsintresse rör hur föreställningar om barn och barndomuttrycks samt hur maktutövning och styrkeförhållandet mellan barn och vuxna speglas iKulturplanerna.Min utgångspunkt är att de regionala Kulturplanerna som politiska dokument beskriver kollektivaföreställningar om barn och barndom. Utifrån studiens material kan jag konstatera attKulturplanerna uttrycker en komplex och mångtydig variation av diskurser om barn i relation tillestetiska verksamheter.

Syftet med denna uppsats var att få en inblick i hur deltagare i självhjälpsgrupper uppfattade en liknande verksamhet. Fokus låg på att undersöka huruvida det inom självhjälpsgruppen fanns några verksamma kurativa faktorer som varit till fromma för deltagarnas livssituation. Utifrån mitt syfte har jag formulerat följande frågeställningar: Vilka förväntningar har deltagarna på självhjälpsgruppen? Vad får deltagarna ut av att gå i en självhjälpsgrupp? Hur har upplevelserna påverkat deltagarnas livssituation? Min undersökning har utgått från en kvalitativ metod där jag intervjuade sex deltagare från fyra olika självhjälpsgrupper inom en ideell verksamhet i Västra Götaland. Jag analyserade min empiri utifrån systemteori, kurativa faktorer inom psykodynamisk gruppterapi, symbolisk interaktionism, rollteori samt teorier om bidragande faktorer vid psykisk återhämtning.