Barn som genomgår kriser av olika slag är något som vi lärare garanterat kommer att möta under våra yrkesverksamma år. För att på bästa sätt kunna hjälpa dessa elever behövs kunskap om vad som händer när ett barn drabbas av en kris och hur man ska hantera krisen. Genom vår undersökning ville vi ta reda på hur väl rustade lärare och rektorer anser sig vara ute på skolor inför dessa uppgifter. Vi har intervjuat fyra lärare och en rektor från två olika skolor i södra Sverige för att få reda på vad de anser är deras roll när ett barn hamnar i en kris. Vi har även undersökt hur krisplanerna från dessa skolor är utformade.

Det ingår i sjuksköterskans arbete att känna igen behovet av tröst och att förmedla tröst till sorgedrabbade patienter. Detta kan sjuksköterskor uppleva vara en svårighet och det finns en rädsla för att stå handfallen och otillräcklig inför patienten. Syftet med denna litteraturstudie var att belysa den sorgedrabbade patientens behov och upplevelser av tröst samt sjuksköterskors erfarenheter av vad som är tröstande för patienten. Denna kandidatuppsats bidrar med, och sammanfattar kunskap till sjuksköterskor om vilka behov och upplevelser patienten har av tröst från sjuksköterskor. Med denna förvärvade kunskap önskas uppnå en ökad trygghet i mötet med den sorgedrabbade patienten.

Denna undersökning har sin utgångspunkt i två romaner: Karin Boyes Kris, och Hagar Olssons Chitambo, två verk som delar många likheter. Det första delsyftet är följaktligen att utföra en komparativ och tematisk undersökning av de båda romanerna, i vilken temat frigörelse står som primär utgångspunkt. Likheterna återfinns inte enbart i romanernas innehåll, utan även i utomtextuella faktorer: författarna har recenserat varandras respektive romaner, omständigheter som motiverar uppsatsens andra delsyfte, att undersöka huruvida Karin Boye i sitt författande av Kris kan tänkas ha påverkats av Olssons roman. Med utgångspunkt i tre relevanta infallsvinklar påvisar jag likheterna mellan verken. Identitet framstår som ett nyckelord för förståelsen av de båda protagonisternas utveckling, och syntesen av deras utveckling mot en inre tyngdpunkt utesluter inte på något sätt behovet av det kollektiva, tvärtom utvecklar de båda ett visst mått av politisk medvetenhet.

Att vara ofrivilligt barnlös är för många förenat med något negativt och sorg. Idag lever ungefär 7-8 procent av Sveriges kvinnor som ofrivilligt barnlösa. Syftet med studien är att öka förståelsen av kvinnors upplevelse av ofrivillig barnlöshet och på så sätt skapa en större kunskap om de drabbades subjektiva situation. Som en del av syftet är också att särskilt fokusera på den ofrivilliga barnlöshetens betydelse för kvinnors identitet. Studien har analyserat 8 kvinnors berättelser där de har fått konstruera en berättelse om deras upplevelse av att vara ofrivilligt barnlös.

Syftet med min studie var att undersöka hur bildlärare på gymnasiets estetiska program uppfattade begreppet personligt uttryck samt hur de resonerade kring metoder för att utveckla det personliga uttrycket hos eleverna. Begreppet, som förekommer på flera håll i skolans styrdokument, upplevs av många pedagoger som diffust. Undersökningen bygger på litteraturstudier samt kvalitativa forskningsintervjuer, med fyra stycken bildlärare. Resultat visade, att de deltagande lärarna, hade varierande föreställningar kring begreppet. Samtliga lärare bedömde att de arbetade med att utveckla det personliga uttrycket hos eleverna och deras resonemang kring metoder resulterade i olika tillvägagångssätt.

Jag har skrivit ett arbete som handlar om barn och döden. Syftet med mitt arbete har varit att dels öka min egen kunskap om hur jag i mitt framtida yrke bör möta barn som sörjer någon som har dött, dels att jag vill visa att döden är något naturligt som vi inte kan gömma undan för barnen.Mitt arbete bygger till stor del på litteratur som jag har läst och på en intervju som jag har gjort med en sjuksköterska.Jag har kommit fram till att vi vuxna inte kan skydda barnen från, som vi tycker, svåra saker som död och sorg. Om vi låter barnen naturligt vara med vid dödsfall och begravningar underlättar vi mer för dem än om vi försöker ?skona? dem från det som är jobbigt.När man ska tala med barnen om döden är det viktigt att man är så ärlig som möjligt och inte döljer någonting för dem. Barnens fantasier om vad som sker skapar mer rädsla och ångest hos dem än vad sanningen och sorgen gör.Jag har under arbetets gång också märkt att det är ett svårt ämne att tala om för många..

SammanfattningBakgrund:Diabetes mellitus är en kronisk metabol sjukdom, i Sverige har cirka 350 000 människor sjukdomen och varje dag insjuknar två barn (0-18 år) i diabetes typ 1. Diabetes typ 1 drabbar främst barn och ungdomar där insjuknandet ofta sker ganska hastigt och kan upplevas som dramatiskt. När ett barn insjuknar berörs inte bara barnet utan också hela familjen. Den förändrade vardagen som sjukdomen för med sig lägger stort ansvar på föräldrarna, vilket kan leda till ett ökat känslomässigt lidande. Syfte: Syftet med studien var att beskriva föräldrars upplevelser av att ha ett barn med diabetes typ 1.

Syftet med undersökningen är att ta del av personalens erfarenheter av föräldrasamverkan i en skolverksamhet för elever med autism, från förskola till årskurs fem. Undersökningen fokuseras också på vilken syn skolpersonal har på föräldrasamverkan och vilka förutsättningarna är för ett bra föräldrasamarbete. I arbetet med elever med autism är det nödvändigt att vi har kunskaper om funktionshindret och det specialpedagogiska arbetssättet. I ett föräldrasamarbete behöver vi inta ett förhållningssätt som bygger på ömsesidig respekt där lyhördhet och empati är en viktig grund. Genom detta byggs ett förtroende upp successivt.

Kunskaper om vad som tröstar i Kris och sorg är centrala då sjuksköterskan skall bemöta patienter som drabbats av en livshotande sjukdom. Eftersom bot inte alltid är möjligt borde förmedlingen av tröst få en mer framträdande roll inom vården. Begreppet tröst härstammar från förtröstan som i sin tur är synonymt med hopp, men förtröstan är också besläktat med trygghet. Syftet med denna litteraturstudie var att få mer kunskap om vad vi som sjuksköterskor kunde göra för att förmedla tröst vid svår sjukdom utifrån vad patienten själv upplevde som tröstande. Artiklar söktes ur Pubmed, Cinahl, Blackwell Synergy och manuellt varpå 10 relevanta studier valdes ut.

INTRODUKTION: Alla organisationer drabbas någon gång av en kris. Kriser kan uppfattas som väldigt negativa perioder i en organisation men faktum är att varje kris erbjuder lärdomar, det vill säga om organisationen är kapabel att fånga de lärdomarna.MÅL: Målet med vår uppsats är att studera organisatorisk lärande ur ett kriskommunikationsperspektiv då vi är intresserade av hur organisationer lär sig och vilken betydelse detta har för deras krishantering. Syftet med denna uppsats är att bidra med ökad förståelse för hur organisationer kan förebygga och förhindra kriser genom att dra lärdom och ta fasta på tidigare erfarenheter och misstag genom aktivt lärande.PROBLEM: Hur lär sig organisationer av kriser? Vilka hinder finns för organisationslärande? Vilken betydelse har kommunikation för organisationslärande och organisationsminnet? Vilka kommunikativa möjligheter går att utvinna ur en kris?METOD: I studien har vi använt oss av en kvalitativ metod, nämligen respondentintervjuer med fem representanter från tre stora svenska organisationer. Den insamlade empirin har vi sedan analyserat för att finna tendenser på hur organisationer lär sig, hinder mot organisationslärande, kommunikationens roll och krisens möjligheter.RESULTAT: Vi fann att organisationer lär på två olika sätt, i kris och utanför kris.Vi fann också sex olika hinder som förhindrar eller försvårar organisationslärande.

Bakgrund: Att vara med om en traumatisk händelse som utlöser en krisreaktion drabbar alla människor någon gång under livet. En traumatisk händelse kan vara exempelvis att drabbas av sjukdom, förlora en närstående eller att bli inlagd på sjukhus. En kris uppstår då den drabbade personen befinner sig i en situation som han eller hon inte själv kan ta sig ur.Problemformulering: Då allmänsjuksköterskan i sitt dagliga arbete möter patienter och närstående som drabbats av en traumatisk händelse behövs kunskaper i vilka omvårdnadsåtgärder som kan vara till hjälp för dessa personer.Syfte: Syftet är att identifiera evidensbaserade omvårdnadsåtgärder som allmänsjuksköterskan kan vidta i mötet med patienter och närstående som drabbats av en traumatisk kris.Metod: Artiklar söktes fram med inriktning på patienters eller närståendes upplevelser av traumatiska händelser. Sökningar genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Därefter genomfördes en analys av de utvalda artiklarna.Resultat: De evidensbaserade omvårdnadsåtgärderna som framkom i artiklarna kunde delas in under rubrikerna; bemötande, lyssna, information och kunskap samt stödja bemästring.

De senaste 20 åren har befolkningen stadigt ökat och den kommer att fortsätta att öka. Detta leder till ett större antal demenssjuka personer som vårdas av anhöriga i hemmiljö. Vårdgivare till dementa ställs inför stora svårigheter där de drabbas av stress, sorg och förlust av sitt egna liv. Syftet med denna litteraturstudie var att undersökavilka upplevelser som fås av att vårda närstående med demenssjukdom. Metoden som användes var innehållsanalys av internationellt publicerade vetenskapliga artiklar.

Syftet med den här uppsatsen är att öka kunskapen om betydelsen av att som äldre bearbeta sin sorg i grupp efter att ha mist en livskamrat. Detta har uppnåtts genom att ta del av erfarenheter från före detta deltagare i Svenska kyrkans sorgegrupper. Som forskningsdesign har en kvalitativ deskriptiv ansats valts, denna omfattades av semistrukturerade intervjuer med sju personer, två män och fem kvinnor i åldrarna 67 till 81 år. Materialet har sedan analyserats genom meningskategorisering med tematisering som följd. Resultatet visar att det mest betydande med att bearbeta sin sorg i grupp har varit gemenskapen som innefattar möjligheten att få träffa, samtala och bekräftas av personer i samma situation.

Syftet med studien var att undersöka hur Parken Zoo använde sig av Facebook för att kommunicera med sina intressenter under en kris som drabbade organisationen hösten 2012. Med hjälp av en kvalitativ textanalys studerade vi de Facebookinlägg som Parken Zoo hade publicerat under krisen. Därefter genomförde vi en kvalitativ intervju med marknadschefen på Parken Zoo, som var ansvarig för kommunikationen på Facebook under krisen.Med hjälp av ett analysverktyg baserat på situational crisis communication theory och image restoration theory kunde vi avgöra vilka försvarsstrategier Parken Zoo hade använt i Facebookinläggen.Resultatet visade att Parken Zoo omedvetet hade använt många olika försvarsstrategier, men att tre tydliga budskap förmedlades i Facebookinläggen. Resultatet visade också att Parken Zoos syfte var att använda Facebook som ett dialogverktyg, men att de i själva verket använde Facebook för att sprida enkelriktad kommunikation.En slutsats vi kunde dra från studen var att det är viktigt för organisationer att vårda sina kundrelationer genom att bemöta intressenternas frågor och kommentarer på sin Facebooksida under en kris. En annan slutsats var att det är viktigt för organisationer att ha en god krisberedskap och att inkludera Facebook i den..

Syftet med denna studie är att se vilka informationskanaler yngre använder sig av i normalläge, för att kunna utröna om nätverk är en informationskanal gentemot yngre människor vid kris. Alla kommuner i Sverige har ett informationsansvar gentemot sina medborgare men det finns inga lagar som reglerar hur information skall ges. Det är alltså upp till varje enskild kommun att bestämma över vilka informationskanaler de skall använda sig av. Det är därför intressant att diskutera om nätverk som informationskanal förbättrar eller försämrar de demokratiska idealen utifrån myndigheternas informationsansvar och medborgarnas rätt till information vid en kris.Mitt material består främst av litteratur, utredningar och studentuppsatser. Detta har kompletterats med åtta respondentintervjuer med yngre medborgare.