Denna uppsats undersöker hur den svenska konstnären Greta Knutson historiskt sett har kanoniserats i relation till sitt förhållande med den kände dadaisten Tristan Tzara och den franska surrealiströrelsen under 1920- och 1930-talet. Knutson hade en lång och produktiv karriär och uppsatsens intention är att flytta fokus från de tidiga dagarna i Paris med surrealisterna till hennes senare konstnärliga period, räknad från slutet på 1960-talet fram till hennes död 1983. Min tes är att en radikal stilförändring då skedde till ett, paradoxalt nog, mer surrealistisk konstnärligt uttryck. Med hjälp av Griselda Pollock och det teoretiska begreppet ?kanonisering? ifrågasätts varför denna senare period i stort har gått förbi konsthistorien och hur Knutsons relation till surrealismen sett ut.

Varje år bildas upp emot 90 tropiska cykloner över de tropiska världshaven (Emanuel, 2013). Flera av dessa når landområden och kan orsaka förödande skador vilket gör cyklonerna till ett av världens mest fruktade väderfenomen. För att skydda oss - både direkt genom varning och evakuering, och förebyggande genom exempelvis ändrade byggnormer i drabbade områden - krävs mer kunskap om hur, vart och när cyklonerna bildas. Bildningsprocessen av dessa stormar kräver att vissa faktorer uppfylls, exempelvis vattentemperatur över ca 26 °C, låg vindskjuvning och utlösande processer. Det är ett faktum att klimatet förändras och att jordens medeltemperatur ökar.