Studiens syfte var att undersöka några lärares bemötande gentemot elever ur ett könsperspektiv. I studien genomfördes observationer i grundskolans tidigare år, både på grupp- och individnivå. På gruppnivå studerades fördelningen av lärarens kontakter mellan pojkar och flickor. Då en medvetenhet fanns om att enskilda elever kunde ta stor del av lärarens uppmärksamhet, behövdes en kompletterande observation som tittade på fördelningen av lärarkontakter på individnivå. Genom observationerna framkom det på gruppnivå en stor variation i resultatet.

Syftet med denna studie är att undersöka olikheten i lärares sätt att tillrättavisa pojkar och flickor. Hur gränser sätts för de båda könen, om lärarens kön spelar någon roll i disciplineringen, varför pojkar och flickor bemöts och behandlas olika av läraren samt vilka åtgärder man kan vidta för att motverka den olika behandlingen undersöks. Undersökningen består endast av tidigare forskning. Det rör sig alltså om en litteraturstudie. Den tidigare forskningen har utförts med hjälp av klassrumsobservationer och intervjuer av både elever och lärare.

Föreliggande uppsats har genom en observationsstudie av 28 elever i en grundskoleklass i årskurs 7 i en svensk skola undersökt interaktionella praktiker mellan elever, detta ur ett genusperspektiv. Studien har fokuserat på de interaktionella praktiker som bidrar till genuskonstruktion och genusifrågasättande, samt skapandet av feminina och maskulina genuspositioner i vardaglig interaktion på en skola. Avslutningsvis behandlar även studien frågan om deltagarna orienterar sig mot en könsmaktsordning eller ej, och hur den i så fall organiseras interaktionellt.Studien visar att elever och lärare både orienterar mot och skapar genuspositioner inom ramen för följande interaktionella praktiker: 1) organisation av utmanande handlingar, 2) organisation av det offentliga rummet, 3) störande av ordning, 4) den interaktionella organisationen av affektiva handlingar.Inom ramen av ovan nämnda tema påvisar studien flera exempel på interaktionella praktiker som är genuskonstruerande, genusnormerande samt genusifrågasättande. Bland annat intar pojkar det offentliga rummet i större utsträckning än flickor, vilket kan tänkas vara en interaktionell praktiker som är genusnormerande. Studien påvisar även hur feminina samt maskulina genuspositioner skapas i Klassrumsinteraktionen, bland annat genom hur pojkarna distanserar sig från kvinnligt kodat beteende genom att förlöjliga det.

Den här uppsatsen vänder sig till dig som är intresserad av betydelsen av interaktion för lärande i klassrummet. Aktuell forskning tar sin utgångspunkt i att elever lär genom att interagera med varandra såväl som med läraren och förmedlingspedagogik har inte längre en framträdande roll i skolan, vilket stöds av vetenskap om lärande. I läroplanen beskrivs skolan som en social och kulturell mötesplats och ett av lärarens uppdrag är att ge eleven möjlighet att utveckla sin förmåga att arbeta tillsammans med andra. Uppsatsen presenterar forskning om samlärande och relationell pedagogik som olika sätt att förhålla sig till interaktion för lärande. Reflektionens betydelse för lärande lyfts fram liksom betydelsen av skickliga lärares tysta kunskap.

I den ha?r underso?kningen tittar jag na?rmare pa? hur ordet hen anva?nds i interaktioner pa? Twitter. Jag fra?gar mig i vilka sammanhang och om vem som hen kan anva?ndas i dessa konversationer. Vad tycks gynna eller begra?nsa anva?ndningen av hen? Ha?r a?r jag, fo?rst och fra?mst, intresserad av att se pa? hur olika typer av normer kring ko?n och sexualitet kan ta?nkas pa?verka anva?ndningen, och vilka sa?dana normer som a?r relevanta i konversationerna.Fo?r att go?ra detta anva?nder jag mig av metoden Membership categorization analysis.

Detta examensarbete studerar lyssnandet på högstadiet i en skola i en medelstor kommun i Sverige. Arbetets syfte har varit att undersöka hur lärare och elever når fram till varandra i klassrummet. Empirin samlades in på en multikulturell skola utifrån tre syftesfrågor som behandlade lärarens ledarskap, elevernas uppmärksamhet på läraren samt lärarens uppföljning av elevernas eget arbete, i klassrummet. Tillvägagångssättet för insamling av empirin utgjordes av en etnografisk ansats som inbegrep dels strukturerade observationer av elever och lärare i klassrummet, dels semistruktrurerade, kvalitativa intervjuer och samtal med berörd lärare. Informanterna bestod av sammanlagt fyra klasser i årskurs sju och åtta samt deras respektive lärare, två kvinnor och en man med vardera cirka tio års erfarenhet som lärare på högstadiet.