SammanfattningI denna uppsats undersöks Kalltankens innehåll och förekomst hos yrkesverksamma barnmorskor i Sverige. Med Kalltanken menas idén att det finns ett högre syfte med valet av ett arbete. En typ av livsuppgift som utförs av delvis osjälviska incitament med en målsättning att göra gott för andra. Kalltanken, bland kvinnodominerade vårdyrken, så som sjuksköterskor och barnmorskor, har tidigare studerats i en historisk kontext och då ofta ställt i relation till yrkesgruppernas professionaliseringsprocess. Än idag är Kalltanken kontroversiell och ses ofta som att den står i kontrast till förbättrade arbetsvillkor.

Denna uppsats dokumenterar uppkomst, frontpersoner och verksamhet för Dalarnes sjuksköterskeförening (DSF) mellan åren 1920-1933, vilket är en lokal sjuksköterskeförening som senare blev underavdelning till riksföreningen Svensk sjuksköterskeförening (SSF). DSF var den första lokala sjuksköterskeföreningen och startades 1920 av sjuksköterskor kring området Falun/Borlänge. Det var inte en elitförening likt SSF som i sin professionalisering enbart ville avskärma sig från de underordnade som biträden och kämpa för status och Kalltanken. DSF var en förening som ville stärka kårandan men även arbeta för löne- och arbetsförhållandefrågor, vilket på den tiden egentligen hörde samman med socialistiska föreningar. I sin verksamhet ville de även få till stånd en platsbyrå för föreningens medlemmar.