Endektociden Ivermektin används i stor omfattning inom veterinärmedicinen. Läkemedlet metaboliseras i låg grad och kommer ut som verksamt ämne i faeces och utövar sina effekter på andra än målorganismerna, bl.a. faeceslevande arter. Eftersom vissa vattenlevande organismer uppvisar en särskild känslighet kommer denna litteraturstudie att fokusera på Ivermektins toxicitet på organismer i akvatisk miljö och huruvida dessa kan vara i fara i svenska vatten. Daphnia magna är den art som visat sig känsligast och effekter har setts på nivåer så låga som 0,001 ng/l. Ivermektin verkar vara särskilt toxiskt för cladoceraner, den ordning som D.

Över hela världen anses huvudlusen (Pediculus humanus capitis) vara den vanligaste ektoparasiten hos människa. I Sverige säljs det ca 100 000 förpackningar med avlusningsmedel varje år, så problemet är uppenbart. Resistensutveckling hos huvudlöss tros vara en viktig orsak till ökningen av dessa parasiter. I maj 2010 kom Läkemedelsverket ut med nya behandlingsrekommendationer där medicintekniska produkter är förstahandsval. Malation respektive permetrin ligger på en tredje respektive fjärdeplats i denna rekommendation.

Hypotyreoidism är en vanlig endokrin sjukdom hos hundar. Den orsakar nedsatt livskvalitet i form av utbredda symptom från flera olika organsystem och sjukdomen kräver livslång medicinering. En orsak till hypotyreoidism är Canine Lymphocytic Thyroiditis (CLT), en autoimmun sjukdom som står för ett stort antal av sjukdomsfallen hos hund. Mycket talar för att utvecklandet av sjukdomen har en ärftlighetskomponent eftersom den uppträder i mycket hög frekvens inom vissa raser medan det är en tämligen ovanlig åkomma inom andra raser. Studier av hundpopulationer har visat på en genetisk koppling mellan CLT och gener för Dog Leukocyte Antigen II (DLA II) hos vissa raser.

Litteraturstudien sammanfattar rapporter om sviktande behandlingsresultat efter behandling med avmaskningsmedel mot Parascaris equorum, hästens spolmask. De olika substanserna med indikation spolmask på häst, som är godkända för behandling i Sverige jämförs. Vidare belyses alternativa metoder för att hålla smittrycket av hästens spolmask nere. Gällande avmasknings och beteshygiensrekommendationer i Sverige jämförs med hur detta genomförs ute i landet. Studien visar på att kunskap om de faktorer som påverkar resistensutveckling och spolmaskens livscykel är av yttersta vikt för att det skall vara möjligt att förvalta den resurs som läkemedlen är på bästa sätt.

Litteraturstudien sammanfattar rapporter om sviktande behandlingsresultat efter behandling med avmaskningsmedel mot Parascaris equorum, hästens spolmask. De olika substanserna med indikation spolmask på häst, som är godkända för behandling i Sverige jämförs. Vidare belyses alternativa metoder för att hålla smittrycket av hästens spolmask nere. Gällande avmasknings och beteshygiensrekommendationer i Sverige jämförs med hur detta genomförs ute i landet. Studien visar på att kunskap om de faktorer som påverkar resistensutveckling och spolmaskens livscykel är av yttersta vikt för att det skall vara möjligt att förvalta den resurs som läkemedlen är på bästa sätt.

Makrocykliska laktoner har varit flitigt använda avmaskningsmedel hos olika djurslag sedan mitten av 1980-talet och används fortfarande. För att avmaskningsmedel ska vara så effektiva som möjligt är det viktigt att veta hur de tas upp och omsätts i kroppen hos olika djurarter. Detta för att kunna anpassa doseringen till olika djurslag. Några farmakokinetiska parametrar har undersökts för att se om det förekommer skillnader i upptag, distribution, metabolism och utsöndring mellan nötkreatur, får och gris. Genom att jämföra olika studier fann jag skillnader i halveringstid, AUC, Cmax och tmax mellan gris, nötkreatur och får.

Parasiter i magtarmkanalen och framför allt nematoder, orsakar världsomfattande produktionsförluster hos lantbrukets djur. För att kontrollera nematodinfektioner används anthelmintika. En överanvändning av anthelmintika har resulterat i att vissa nematoder utvecklat resistens. Därför är det väsentligt att vi tillämpar en sund användning av anthelmintika som inte gynnar vidare resistans utveckling. Makrocykliska laktoner är den substansgrupp som används flitigast.

Parasiter som utvecklat resistens mot maskmedel (anthelmintika) är ett utbrett problem över hela världen. De preparat som används idag har funnits länge på marknaden och endast ett fåtal nya preparat finns under utveckling. Det är därför angeläget att på sikt finna hållbara lösningar för att hantera den allt mer växande resistensproblematiken. För detta krävs både utökad kunskap och fortsatt forskning om hur resistens hos parasiter uppkommer och vilka möjligheter som finns att häva den. Ett flertal teorier kring resistensutveckling hos parasiter kretsar kring effluxproteiner som till exempel P-glykoproteiner (P-gp). En teori är att det hos resistenta parasiter har utvecklats överuttryck av de effluxproteiner som har till uppgift att pumpa ut anthelmintika ur parasiten varvid effekten av läkemedlet uteblir.

Infection with Parascaris equorum is common among young horses in Sweden as well as in the rest of the world. The parasite has a direct lifecycle and reproduces in the small intestine. The eggs are passed out with faeces and become infective after approximately two weeks. The horses get infected when they ingest eggs that are dispersed in the environment. The symptoms seen in horses usually include retarded growth and loss of weight.