Demenssjukdom är en av våra största folksjukdomar och i takt med att befolkningen blir allt äldre ökar också prevalensen att drabbas. Det kan ta flera år innan uppvisade symtom leder fram till en diagnos och gruppen äldre som utan hjälp från samhället helt sköter omvårdnaden av en demenssjuk anhörig blir allt större. Samtidigt som sjukdomen progredierar blir också belastningen på den som vårdar allt större och många närståendestödjare visar symtom som depression, utbrändhet, oro och ångest och det är därför viktigt att denna stora grupp i samhället uppmärksammas som ett folkhälsoproblem. Syftet med denna kvalitativa litteraturstudie var att belysa de närståendes behov av stöd vid vård av en demenssjuk person i det egna hemmet. Den använda metoden var en manifest innehållsanalys och studien visade att det stöd som efterfrågades mest och gav den största effekten i form av reducerad vårdtyngd, var när den sjuke fick möjlighet att vistas på dagvårdsverksamhet.

Det finns flera teorier om hur äldre uppnår det goda åldrandet med hög livstillfredsställelse. Gerotranscendens är en av dessa. Syftet med denna studie var att undersöka om anhöriga ser tecken på gerotranscendens hos sin åldrande förälder och i så fall vilka tecken de ser. Forskningsdesignen var kvalitativ och metoden var att spela in semistrukturerade intervjuer med tolv anhöriga till föräldrar i åldern 75 + utan demenssjukdom, boende på ett servicehus i Stockholm. Tidigare forskning har beskrivit att vårdpersonal och äldre individer uppfattat tecken på gerotranscendens och alla anhöriga i denna studie beskrev flera tecken på gerotranscendens.

Demens är en sjukdom som huvudsakligen drabbar de äldre och som i hög grad också påverkar livet för de närstående. Det är ofta de närstående som tar huvudansvaret för omvårdnaden och det är viktigt att de får stöd. Stödet kan ges i olika former och kan komma både från professionella vårdare och från familj och vänner. Syftet med denna studie var att belysa närståendes upplevelser av stöd vid vård av en person med demenssjukdom i hemmet. En kvalitativ metod i form av intervjuer med sex närstående och innehållsanalys användes.

SAMMANFATTNINGBakgrund: Det finns cirka 148 000 människor i Sverige som har diagnosen demens. Demenssjukdom innebär förlust av intellektuella funktioner med försämrat minne, personlighetsförändringar och svårigheter att kommunicera. Många vårdas på särskilda boenden och kommunsjuksköterskan har ofta ansvar för dessa patienter.Syftet: Syftet med studien var att beskriva kommunsjuksköterskans erfarenheter och upplevelser av att hantera akuta ohälsoproblem hos demenssjuka personer som bor på särskilt boende.Metod: Studien genomfördes med halvstrukturerade intervjuer där sex legitimerade sjuksköterskor valdes ut med minst tre års erfarenhet inom den kommunala hemsjukvården. Intervjuerna analyserades med en kvalitativ innehållsanalys och resulterade i två huvudkategorier.Resultat: Sjuksköterskan upplevde svårigheter att bedöma akuta ohälsotillstånd hos demenssjuka men vissa fall var solklara. De hade stöd av främst läkare och undersköterskor vid bedömningen.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

Demenssjuka ville så långt som det är möjligt behålla sin självständighet i vårdandet. Närståendevårdares kärlek och stöd betraktades värdefullt för de demenssjuka för att uppleva trygghet. Även sjuksköterskan uppskattade närståendes närvaro och såg dem som en resurs i vården. Syfte: Syftet var att beskriva närståendes erfarenheter av att vårda en person med demenssjukdom. Metod: Den valda metoden var en systematisk litteraturstudie där kvalitativa studier analyserades.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

The biggest risk factor ro develop dementia diseases is rising age. There is a need to high knowledge about dementia persons and thir reatives. The purpose of this literature review was to illustrate how nurses can give good treatment to relatives to a person with dementia.In the process we used ten scientific articles for analysis and interpending..

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.

Syftet med studien var att undersöka effekten av icke-farmakologiska behandlingsmetoder vid tecken på ångest hos individer med demens på särskilt boende samt hur ett särskilt boende för individer med demens bör utformas. Metod: Studien genomfördes som en litteraturstudie med hjälp av 13 vetenskapliga artiklar som ansågs relevanta för studien. Resultat: Att lyssna på musik kan ha en positiv inverkan på individer med demens som visar tecken på ångest, och i kombination med aktivitet öka tankemönster. Enbart aktivitet på verkade inte ångest nämnvärt. Ljusterapi gav en positiv effekt i en studie, medan en annan studie inte visade någon effekt.

Bakgrund: Att vårda en person med demenssjukdom innebar en förändring av livet på flera sätt. Sjuka partner förlorade successivt kognitiva förmågor vilket ledde till att nära relationer kunde övergå till vårdande relationer. Då vården tog alltmer tid av friska partners vardag kunde deras fysiska och mentala hälsa påverkas negativt. Syfte: Syftet var att beskriva partners upplevelser av att vårda sina demensdrabbade partner i hemmet.  Metod: Den valda metoden var en systematisk litteraturstudie där kvalitativa studier analyserades.

SAMMANFATTNINGBland personer boende på särskilt boende som lider av demenssjukdom är undervikt och malnutrition vanligt. För att öka aptit och näringsintag har måltidsmiljön stor betydelse. De flesta behöver till slut stöd i form av uppmuntran eller matning. Liknande tidigare studier där måltidsobservationer utfördes på sjukhus har visat att måltiden inte prioriterades av sjukvårdspersonalen och att det inte fanns några riktlinjer för det arbetet som skulle utföras av personalen vid måltiderna.Syftet med uppsatsen var att studera måltider på en avdelning i ett demensboende för att se hur verksamhet och personal arbetar för att främja matintaget bland de boende.Under fem observationstillfällen studerades lunchmåltiden på ett boende för äldre med demenssjukdom. Två intervjuer genomfördes, den ena med boendets enhetschef och den andra med en vårdpersonal.