Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) är en sjukdom där immunförsvaret skapar antikroppar mot kroppens erytrocyter. Detta aktiverar nedbrytning av erytrocyterna, vilket leder till anemi. Det finns två typer av IMHA: primär och sekundär. Den primära har ännu okänd etiologi medan ett flertal orsaker kan ge upphov till den sekundära. Den primära typen är vanligast hos hund, medan den sekundära är vanligare hos katt.

Immune-mediated haemolytic anaemia (IMHA) is an immune-mediated destruction of erythrocytes and is one of the most common haematological diseases diagnosed in dogs. The haemolysis is a type II immunoreaction and is initiated by IgG or IgM antibodies or complements. This retrospective study includes 63 dogs suffering from primary IMHA. The study was based on information from records from the Swedish University of Agricultural Sciences, Department of Small Animal Clinical Sciences in Uppsala and from the Animal Hospital in Strömsholm. The aim of the study was to evaluate the progress of the disease, treatment and the prognostic factors in different breeds, gender and age. Following criteria were used for the dogs to be allowed in the study: the dogs were diagnosed with anaemia, the anaemia was regenerative and autoagglutination and/or spherocytes were seen in the blood. About 50 % of the dogs in the study were diagnosed with IMHA within 2-6 years of age. Wire-haired dachshund was remarkably one of the most common breeds in this study together with Cocker and Springer spaniel.

Immunmedierad hemolytisk anemi (IMHA) delas i litteraturen upp i en primär och ensekundär form. I denna litteraturstudie kommer fokus att ligga på den primära formen, vilkenär den enda som kan klassas som sant autoimmun, då andra möjliga orsaker till uppkomstenav sjukdomen har uteslutits. Den sekundära formen däremot kan uppstå till följd av flera olikafaktorer såsom infektiösa sjukdomar, andra immunologiska sjukdomar (exempelvis systemisklupus erythematosus), neoplasier, vaccinationer eller mediciner. I båda fallen riktasantikroppar, och ibland även komplementfaktorer, mot cirkulerande erytrocyter varvid enökad nedbrytning av dessa ger upphov till en hemolytisk anemi.Flera olika teorier finns rörande predisponerande faktorer för den primära formen, såsom ras,kön, årstid, ålder samt föregående vaccination. De patologiska fynden varierar beroende påsjukdomens duration, men de mest typiska är ikterus, hepatosplenomegali, färgförändringar injurar och urin, ödematösa lungor och infarkter i desamma samt ökad erytropoes i benmärgen.Sjukdomen är mångfacetterad och mer forskning behövs, bland annat för att fastställa varförvissa individer tycks vara predisponerade, samt för att förbättra behandlingsregimen dåsjukdomen har en hög mortalitet, även vid snabbt insatt behandling..