Syftet med denna uppsats är att undersöka hur väl Hotellingmodellen förutsäger prisutvecklingen, efterfrågan och den optimala utvinningen av järnmalm under tidsperioden 1970-2000. I uppsatsen görs en jämförelse mellan modellen och den faktiska utvecklingen. Den teoretiska referensramen i uppsatsen är den så kallade Hotellingmodellen för en monopolmarknad. Enligt denna bestäms priset av en ändlig resurs av två komponenter, marginalkostnaden, som är konstant och marginal user cost som stiger med den årliga diskonteringsräntan. Uppsatsen är baserad på data från LKAB:s årsredovisning 1970 och data för pris per ton och produktion i ton av järnmalm på LKAB 1970-2000.

Två företag, konkurrenter på en duopolmarknad, undersöks under ett antal förenklande antagande för att finna jämviktsbeteende. Företagen antas förutom pris ha möjlighet att konkurrera genom att erbjuda produkter differentierade i två horisontella dimensioner. En tolkning är att företagen konkurrerar genom pris och lokalisering i en tvådimensionell stad. Av intresse är främst optimal grad av differentiering. Från genomgången litteratur står det klart att Nashjämvikten består av minimal differentiering i en dimension och maximal differentiering i den andra, samt pris som bestäms direkt av en transportkostnadskoefficient.