Denna uppsats syftar till att vara ett bidrag till den samtida debatten kring teorin om rättfärdiga krig. I uppsatsen utmanas rådande föreställningar om rättfärdiga krig, i synnerhet idén om att endast suveräna stater utgör legitima auktoriteter. Uppsatsen använder Hizbollah som fallstudie och författaren argumenterar för att rörelsens enorma popularitet och de facto kontroll över stora områden gjort Hizbollah till en legitim härskare. Därmed bör Hizbollah, trots att rörelsen är en icke-statlig aktör i Libanon, betraktas som en legitim auktoritet som kan utkämpa rättfärdiga krig..

I juli 2006 utbröt krig mellan Israel och Hizbollah i södra Libanon. Erfarenheterna från historien visade på att Israel borde kunna gå segrande ur kriget, men utgången blev en annan. Hizbollah nådde framgång och Israel misslyckades med sin militära kampanj trots övertag i luften och i militära resurser.För att förstå hur Hizbollah nådde framgång i kriget utifrån militärteoretiskt perspektiv så har denna uppsats till syfte att analysera det faktiska agerandet genom tre av krigföringens grundprinciper kraftsamling, överraskning, handlingsfrihet och doktrinen ?Hizbollahs 13 punkter för krigföring? genom krigföringens samtliga sju grundprinciper.Analysens resultat visar på att genom sitt agerande så uppnådde Hizbollah krigföringens grundprinciper kraftsamling, överraskning¸ handlingsfrihet och i sin doktrin finns samtliga sju av krigföringens grundprinciper representerade. Dessa visar att Hizbollahs framgång i kriget kan vara ett resultat av att de planerat och agerat efter krigföringens grundprinciper..

Denna studie prövar och utvecklar två dominerande teorier om civilsamhällets roll för demokratiutveckling genom att belysa det avvikande fallet Hizbollah i Libanon. Teorierna representeras dels av Robert Putnams teori om civilsamhället som en arena där socialt kapital och tillit skapas mellan medborgare, och dels av Jean Cohen och Andrew Aratos teori som ser civilsamhället som en inflytandekanal mellan medborgare och staten respektive det ekonomiska och politiska samhället. Analysen består i en studie av Hizbollahs verksamhet genom linsen på de två teorikomplexen för att pröva och jämföra dessas förklaringskraft för olika aspekter av Hizbollahs civilsamhällesarbete och dess uttryck för demokratisering. Med hjälp av denna analys avser uppsatsen sedan att dra slutsatser kring styrkorna och svagheterna med de använda teorierna utifrån hur väl de förmår svara mot ett fall i en icke västerländsk och odemokratisk kontext och på så sätt komplettera och utvidga dessa med alternativa förklaringsmodeller.Studien visar att Putnams teori endast har viss begränsad förklaringskraft för fenomenet Hizbollah, och finner istället en mer tillfredställande teori i Cohen & Aratos verk p.g.a. dess syn på civilsamhället som en kanal för sociala rörelser i kraft att framtvinga politisk förändring.

Hur ska resultatet av ett krig mätas, på vilket sätt är det möjligt att opartiskt bedöma vem som vunnit eller förlorat. I många fall är resultatet uppenbart, ingen tvivlar t.ex. på att Storbritannien vann Falklandskriget, utfallet på slagfältet motsvarar uppfattning av vem som vann kriget. Men i många moderna krig är situationen en annan, utgången kan vara omtvistad, eller så är det svårt att uppfatta om kriget överhuvudtaget har avslutats. I uppsatsen används score-keeping teorin som är ett sätt att analysera resultatet av ett krig, vilken aktör vann? Fallet som analyseras är Libanonkri-get 2006 som utkämpades mellan Israel och Hizbollah och är intressant då resultatet dels är om-tvistat samt att det skedde mellan en stat och en organisation som är grupperad inom och verkar ifrån en annan stat.Uppsatsens syfte är därför att utifrån score-keeping teorin analysera Libanonkriget 2006.Den vetenskapliga frågan som skall besvaras är: Vilken aktör kan sägas ha vunnit Libanonkriget 2006 utifrån score-keeping teorin.Designen för undersökningen är en teorikonsumerande studie av Libanonkriget 2006 där av teorin givna variabler operationaliseras för att kunna ställas mot ett urval ur empirin.

This essay is about the massive Iranian aid to Hezbollah and the Saudi Arabian, likewise, towards the Taliban. The main view is that the two countries aid respective aid to Hezbollah and the Taliban is/were not a gesture of goodwill but rather an economic method of getting influence and controlling the receiver. This view that is based on a theory called; economic statecraft. The economic statecraft theory is used in this paper to investigate why Iran?s influence towards Hezbollah has been successful while the Saudis ambitions with the Taliban have failed.

A paper about islamism and democracy, in particular HAMAS, Hizbollahs and JIH:s view on democracy..

Den amerikanske luftmaktsteoretikern John A Warden III har skrivit ett flertal artiklar och böcker om vad han anser är det bästa sättet att använda luftmakt. Warden förordar luftmaktens offensiva natur och eftersträvar ett snabbt, för egen del, fördelaktigt slut på en konflikt. Warden har bl.a. liknat fienden vid ett system, där han menar att strävan skall ligga i att slå ut fiendens ledarskikt vilket får tillföljd att dess vilja till strid upphör.I detta arbete ges en sammanfattning av, enligt författaren, centrala delar av Wardens teorier. Sammanfattningen mynnar ut i tre stycken parametrar som kommer att utgöra Wardens teorier i detta arbete.