En Cirkus i ett parkeringshus ? en omdefiniering av en existerande och oanvänd struktur med en spännande rörelse på en växande plats ? Telefonplan. En plats för performativa artister att komma samman och utveckla sina idéer och producera en föreställning.  En hemmascen att arbeta utifrån och en fast punk att arbeta på då arbetsplatserna även finns inom enstaka evenemang. En kreativ plats med flexibla rum med en rytm mellan träning, produktion och scen..

Ungdomars identitetsskapande och livsvillkor är vad vår antologi handlar om. Det vi har studerat är hur ungdomar väljer att leva i det nutida samhället. I och med de stora valmöjligheterna och människors reflexiva förmåga uppkommer ständigt rädslan att de val vi gör kanske är fel. Ungdomstiden vi tar upp i denna antologi kan ses som något specifikt avgörande för skapandet av den personliga identiteten. De teman vi kommer att behandla är unga kristna i dagens samhälle och deras tro i koppling till deras identitetsskapande, punkens betydelse för ungdomars identitet och hur samhället ser på dem, hur användandet av tekniken har påverkat unga människor med dess fördelar och nackdelar.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur den senmoderna människans åsikter yttrar siggällande utbildning, arbete, fritidssysselsättning, resor, konsumtion och tro. Vidare vill jag undersöka ifall informanterna och deras åsikter kan kopplas samman med Mary Douglas teorier om kulturella typer och hur det yttrar sig. Jag vill även analysera om de är klassificerbara som David Brooks nyligen introducerade typ, BoBos. Slutligen vill jag undersöka huruvida mina informanter är typiska för dagens senmoderna samhälle.Den slutsats jag kom fram till var att informanterna är typiska för dagens senmoderna samhälle och att har de karaktäristiska drag som med fördel kan hänvisas till BoBos. De är individualistiska, relativistiska och delvis paradoxala, vilket också är tydligt i deras åsikter om hur de själva kan kategoriseras som grupp..

The purpose of this essay is to examine how theory and practice intertwines through theactivism of the feminist punk performance collective Pussy Riot. I have also focussed on the political tools with which the activism is performed. Within the academic context of gender studies, I believe there is a need for research that aims to reduce the gap between scholarly and activist feminism. The theoretical framework for the analysis in this essay consists of material feminist theory and postmodern theory. The empirical material is a diversified assemblage of images, court excerpts, newspaper columns, interviews, lyrics and videos.

The thought behind this bachelor essay regarding gender and rhetorical feminist criticism developed years ago out of the fact that I read just a little too many dirty chick lit-pockets as a teen. Those chick lit-pockets were my first introduction to sex, to gender roles, to how men and women react and are supposed to react to each other and, in some sense, even to feminism. Those chick lit-pockets, later turning into hardcore Harlequin-books, became my benchmark when I started to contemplate the fact that this is a man?s world, produced and reproduced by a male gaze which influences everything from sex, porn, advertising, gender roles, jobs and payment to dirty pockets for teenage girls.The essays aims to show how the male gaze-phenomenon could be to use for the rhetoric discipline: first combined with other rhetorical theories as a way to analyze and understand gender and objectification. The main question asked; How to put the male gaze on a rhetorical leash? This bachelor essay consists of a qualitative literature study focusing on four articles and one book in which five different male gaze-perspective appears.

AbstractLena Lindahl: Från barock till post-punk ? En studie av diegetisk och icke-diegetisk musik i Sofia Coppolas långfilmer. Uppsala universitet: Institutionen för musikvetenskap, uppsats för 60 p, 2007.Uppdelningen diegetisk och icke-diegetisk används frekvent vid studiet av filmmusik, och det termerna söker skilja på är huruvida musiken vi hör har en källa i filmen (diegetisk) eller om den endast uppfattas av publiken och inte har en logisk plats i filmens verklighet (icke-diegetisk). Syftet med denna uppsats är att visa hur den amerikanska filmregissören Sofia Coppola använder diegetisk och icke-diegetisk musik som grepp i sin långfilmsproduktion, huruvida greppen går igen eller utvecklas i hennes filmer, och om det finns likheter eller skillnader mellan musiken hon väljer till de två grupperna. I analyserna delas filmmusiken in i kategorier efter genre eller funktion, och utifrån dem ges därefter exempel på hur den dyker upp och möjliga tolkningar av dess roll.

Syfte och frågeställningar: Uppsatsens syfte är att lyfta fram motståndsartikulationer i låttexter skrivna av aktiva all-trans/female-punkband. Frågeställningarna behandlar låttexternas teman, deras referenspunkter, bandens val av mottståndsstrategi och vart detta motstånd riktas.Teori: Huvudsakligen har motståndsforskarna Mona Lilja och Stellan Vinthagens bok Motstånd (2009) använts för att beskriva hur motstånd verkar i förhållande till makt. Judith Butlers Genustrubbel (2007) har använts för att exemplifiera makt- och motståndsverkan kopplat till kön.Metod: Låttexterna har analyserats kvalitativt och tolkats i relation till det omgivande samhällets maktstrukturer. På så sätt har tema och referenspunkter utlästs. Hur motståndet artikuleras i låttexterna har sedan beskrivits med hjälp av uppsatsens teoretiska utgångspunkter.Resultat: Det har funnits ett stort omfång av motståndsartikulationer i alla nio låttexter.

Den här uppsatsen undersöker punken och några aspekter av dess visuella identitet. Genom att söka några av dess konsthistoriska rötter finner man att situationism och dadaism ofta nämns som konströrelser med ett uttryck som punken bygger vidare på. Det kan förklaras genom bland annat att Malcom McClaren och Jamie Reid, som låg bakom lanseringen av Sex Pistols, hade en situationistisk bakgrund. Reids arbete med till exempel skivomslag åt Pistols har också lagt grunden för föreställningen om vad punkestetik är. Med analyser av God Save The Queen 1977 och Nowhere Buses 1972 har jag sökt att ge en förklaring till hur de bilderna kan tänkas fungera utifrån en mottagarkontext av frustrerade, arbetslösa ungdomar i slutet av 70-talet.