Denna uppsats syftar till att undersöka hur fysisk aktivitet i urbana rum förhåller sig till könsstereotypa föreställningar och underliggande strukturer. Uppsatsen ämnar även diskutera om det föreligger risk för att planering av fysisk aktivitet i urbana rum reproducerar könsstereotypa föreställningar och underliggande strukturer. Uppsatsens problemformulering lyder: ?Hur förhåller sig föreställningar om genus till fysisk aktivitet i det urbana rummet??. För att besvara denna utformas uppsatsen som en litteraturstudie där två avhandlingar om fysisk aktivitet i urbana rum studeras genom en innehållsanalys.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

Hjärtsvikt är ett vanligt förekommande sjukdomstillstånd som kräver livslång behandling. Livsstilsförändringar och fysisk aktivitet kan vara lika effektivt som farmakologisk behandling. Dagens forskning bevisar att fysisk aktivitet stärker hjärtats funktion och har en god effekt för patienter med hjärtsvikt. Sjukdomen innebär oförutsägbara symtom som kan leda till begränsningar och förändringar i patienternas liv. Fördjupade kunskaper om den förändrade livssituationen kan vara till hjälp för sjuksköterskan i omvårdnaden.

Syftet med arbetet är att undersöka hur pedagoger planerar för fysisk aktivitet och motorisk träning, samt hur pedagoger anser att fysisk aktivitet och motorisk träning påverkar lärande. I teoridelen tar vi upp hur rörelse påverkar hjärnan, hur barn utvecklar sin motorik och rörelseförmåga, perceptionens samband med motorik, miljöns inverkan på motoriken, koncentrationsförmåga och koncentrationssvårigheter, tidigare forskning inom området samt Vygotskijs och Piagets lärandeteorier. För att komma fram till en slutsats valde vi att intervjua pedagoger som arbetar med de yngre barnen i skolan. Vi kunde inte dra någon större slutsats av vårt resultat eftersom det var en relativt liten undersökning. Det visade sig dock att de pedagoger vi intervjuade ansåg att det var av vikt att använda sig av fysisk aktivitet och motorisk träning i skolan, samt att de planerade för det i sin undervisning.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

Fysisk inaktivitet är ett folkhälsoproblem som växer i omfattning och människor världen över dör för tidigt i följdsjukdomar som hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Fysisk aktivitet förbättrar människors fysiska och psykiska hälsa och är behandling vid flera ohälsotillstånd som till exempel högt blodtryck och psykisk ohälsa. Distriktssköterskor arbetar hälsopreventivt och detta är en betydelsefull del av distriktssköterskors arbete på barnavårdscentralen (BVC). Föräldrar och deras utövande av fysisk aktivitet är ett forskningsområde som är otillräckligt utforskat. Studiens syfte var därför att belysa fysisk aktivitet ur ett föräldraperspektiv.

SammanfattningSyfte och frågeställningar Syftet med studien var att undersöka hur fysiskt aktiva högstadie- och gymnasieelever är i förhållande till vad de har möjlighet till att vara under skoltid. Erbjuds eleverna tillräckligt med fysisk aktivitet under skoldagen för att kunna uppnå rekommendationerna för fysisk aktivitet?Skiljer sig utbud, vanor och inställning mellan gymnasieelever och högstadieelever?Motiverar och informerar skolan eleverna kring fysisk aktivitet?  MetodStudien bygger på en kvantitativ enkätundersökning i Stockholmsområdet på två kommunala skolor, 80 högstadie- och 80 gymnasielever i åldern mellan 13 och 16 år deltog. Eleverna var slumpvist utvalda oberoende av kön. Urvalet av skolorna skedde ur ett bekvämlighetsurval, då urvalet av skola styrdes av tillgänglighet och kontakter. Resultat Resultaten visade att de flesta högstadieeleverna transporterade sig vanligen via egen fysisk aktivitet till eller från skolan medan gymnasieeleverna vanligen transporterade sig via kollektivtrafik. Det visade sig vara en signifikant skillnad i fördelningen mellan hur många dagar eleverna oftast transporterade sig via egen fysisk aktivitet till eller från skolan.

Syftet med denna undersökning var att ta reda på hur fysiskt aktiva elever i årskurs 9 är på en grundskola i Gävle för att sedan göra en jämförelse mellan pojkar och flickor, vilka aktiviteter som är populärast samt ta reda på varför eleverna på denna skola är fysiskt aktiva. Studien belyser elevernas fysiska aktivitetsnivå samt om de är medlemmar inom någon organiserad idrottsverksamhet eller oorganiserad sådan. Undersökningen har genomförts via enkät. Utefter vad resultaten visat har slutsatser gjorts som att det finns skillnader mellan pojkar och flickor när det gäller fysisk aktivitet samt att det också finns skillnader hos eleverna när det gäller anledningar till att träna. Andra skillnader mellan könen är exempelvis att lagsporterna ishockey, fotboll och innebandy är populärare hos pojkarna medan de individuella sporterna är mer populära hos flickorna trots att fotbollen är den idrott som flest antal flickor utövar.

Syftet med den här undersökningen var att studera fyra skolor i Norrbotten som arbetar med daglig fysisk aktivitet. Vi valde att inrikta oss mot skolor för de tidigare åren, som har rörelse som ett prioriterat mål i undervisningen. Vårt undersökningssätt var intervjuer och våra respondenter var rektorer, lärare och elever på de aktuella skolorna. Ett av målen med undersökningen var att hitta bra arbetsmetoder för att integrera rörelse med andra ämnen. Vårt resultat visar att skolorna behöver en drivande person - en eldsjäl - som brinner för ämnet i fråga.

I vårt samhälle är det stort fokus på fysisk aktivitet. Många bedriver någon form av fysisk aktivitet och träning. Ur ett folkhälsoperspektiv är en viss mängd av fysisk aktivitet bra. Likadant kan en stillasittande livsstil öka risken för livsstilssjukdomar. En person som inte har några funktionsnedsättningar, borde ha stora möjligheter för att vara fysisk aktiv.

Motivation till fysisk aktivitet fortsätter att öka i Sverige. En ny trend som blivit allt mer populär är gruppträningen. Varför människor väljer att träna i grupp eller träna själv är en individuell fråga.  Det finns olika motivationsfaktorer till vad det är som påverkar människor att delta i gruppträning. Det här arbetet undersöker de psykiska, fysiska och sociala faktorers påverkan till motivation inom gruppträning. Syftet med studien är att undersöka gymmedlemmars motivation till gruppträning.

Ungdomar idag når inte rekommendationerna om minst 60 minuters moderat fysisk aktivitet. Det ses även att fysisk aktivitet minskar under tonåren. Forskare har undersökt vilka faktorer som kan påverka fysisk aktivitet, en sådan faktor är self-efficacy. Med denna utgångspunkt ämnar studien kartlägga och jämföra ungdomars fysiska aktivitet, self-efficacy och generell self-efficacy. Studien avser även att undersöka om det finns ett samband mellan graden av fysisk aktivitet och graden av self-efficacy samt graden av generell self- efficacy.

Bakgrund: Fysisk aktivitet har visat sig ha en positiv effekt för både den psykiska och fysiska hälsan. Den kan minska psykiska problem som oro, stress och depression, samt fysiska åkommor som blodtryck, stroke och diabetes. Fysisk aktivitet är numera en allt mer vedertagen metod för att behandla fysiska och psykiska besvär. Individer med ADHD har vanligen problem med hyperaktivitet, impulsivitet, uppmärksamhet, sociala beteenden och kognitiva förmågor. Syfte: Att undersöka den vetenskapliga litteraturen för att få belägg för vilka effekter fysisk aktivitet kan ha för symptom hos individer med ADHD. Metod: I denna systematiska litteraturstudie återfanns via sökningar i databaserna PubMed, The Cochrane Library, Web of Science, Science Direct och PsycINFO artiklar som sedan granskades utifrån en bedömningsmall. Resultat: Fysisk aktivitet upplevdes ha en positiv effekt för hyperaktivitet och uppmärksamhetsproblem samt visade sig minska risken för sociala beteendeproblem hos individer diagnostiserade med ADHD. Vidare påvisades att oavsett regelbundenhet eller omfattning av fysisk aktivitet en positiv effekt för kognitiva förmågor hos individer diagnostiserade med ADHD. Konklusion: Den vetenskapliga litteraturen visar att fysisk aktivitet troligen har en positiv effekt för ett flertal symptom hos individer med ADHD.