Jag vill med min uppsats undersöka vilka handlingsutrymmen män med rörelsehinder upplever sig ha i förhållande till samhälleliga förväntningar på dem som män och som rörelsehindrade. Med grund i kvalitativa intervjuer och läsning av framförallt feministisk Handikappforskning försöker jag tolka och förstå männens berättelser och ställningstagande utifrån sin kontext. Männen upplever alla negativa föreställningar om rörelsehindrade i olika sammanhang och måste utveckla strategier för att göra motstånd mot dessa. Genom att exempelvis hävda sig verbalt istället för fysiskt och omdefiniera oberoende, försöker de bryta de stereotypa bildernas makt över deras liv, samtidigt som de i sitt motstånd ibland drar fördel av att vara män. I direktkontakt med fördomar i sin vardag kan männen även välja att ha överseende med folks fördomar.

Avsikten med denna studie var att belysa hur funktionshindrade barn uppfattas av andra barn. Jag intervjuade tio barn i år 4, från två olika skolor. I den ena skolan går flera funktionshindrade elever. Jag valde att samtala med barnen utifrån 6 bilder föreställande andra barn - 4 med olika funktionshinder och 2 utan synbara funktionshinder. De slutsatser jag tycker mig kan dra utifrån det material jag har, var att alla tio respondenter hade en relativt enhetlig uppfattning om hur funktionshindrade barn tänker och känner.