God self-efficacy är nyckeln till lyckosamt utförande av de flesta aktiviteter. Resultat av undersökningar inom idrottspsykologin stödjer det positiva sambandet mellan god self-efficacy och framgångsrikt utförande i sportsammanhang. Med self-efficacy menade Albert Bandura en individs uppfattning gällande sin egen förmåga att framgångsrikt utföra en aktivitet eller ett beteende. Det finns tecken på könsskillnader i self-efficacy när det gäller idrottsutförande och kvinnor tror, generellt sett, sämre om sin egen förmåga än vad män gör. Syftet med denna studie är att undersöka self-efficacy hos Handbollsspelare.

Denna undersökning riktades mot att studera motivation hos elit- och motions Handbollsspelare, vad som kännetecknar motivationen hos respektive grupp. Vidare var syftet med studien att undersöka  personliga egenskaper och motiv till idrottsdeltagande samt studera eventuella samband mellan personlighets egenskaper och motiv till idrottsdeltagande mellan grupperna. Urvalet bestod av elit- (n= 47) samt motionärs (n= 54) Handbollsspelare. Totala antal deltagare uppstod till 101 stycken spelare. Deltagarna var av både manligt och kvinnligt kön fördelade på ett herrlag samt sex damlag, där tre lag spelar i handbollens högsta serie (elitserien) och fyra lag i lägre divisioner (division tre och fyra).

Syftet med föreliggande studie är främst att studera sammanhållning hos herr- respektive damlag samt undersöka eventuella skillnader/likheter. Författarna avser vidare att undersöka ledares uppfattningar om sin egen roll för sammanhållningen i ett lag samt deras uppfattningar om hur sammanhållning skapas och bibehålls. Totalt deltog 96 manliga och kvinnliga Handbollsspelare, från division 1 och 2, i åldrarna 16-34 i den kvantitativa undersökningen och 4 tränare deltog i den kvalitativa undersökningen. Resultatet visade att det fanns en signifikant skillnad mellan sammanhållningen i dam- respektive herrlagen då kvinnor upplevde en högre grad av sammanhållning. Resultaten visade vidare att tränarna ansåg att sammanhållningsarbetet bör se olika ut för kvinnor och män då kvinnor lägger större vikt vid att känslan i gruppen var bra och män fokuserar mer på prestation.

Introduktion. Handboll är en olympisk gren som spelas internationellt, men främst i Europa. Idrotten ställer höga krav på både aerob och anaerob metabolism. Syfte. Syftet med studien var att studera överensstämmelsen mellan Cooper Test (CT) och Yo-Yo Intermittent Recovery Test Level 1 (YYIR1) för unga handbollspelare.

Syftet var att undersöka Handbollsspelares generella efficacy, individuella - och kollektiva efficacy inom handbollssituationer samt nivån av utövandet. Studien bestod av två delar. Den första var kvantitativ med två frågeformulär; Schwarzers och Jerusalems Generell Self-Efficacy Scale samt Chase, Feltz och Lirggs Team Efficacy Questionnaire. Två lag från elitnivå (n=36) och två från lägre nivå (n=37) representerades. Resultatet visade att Handbollsspelare på högre nivå har en högre grad av self-efficacy och kollektivt efficacy än de på lägre nivån.

Idrottsskador har konstaterats vara både fysiskt och psykiskt fenomen, och under de senaste åren har ett ökat intresse för den psykologiska faktorn visat sig. Syftet med studien var att undersöka om det finns något samband mellan upplevd stress och frekvensen idrottsskador hos elitHandbollsspelare samt att undersöka om det finns något samband mellan grundanspänning (trait anxiety) och situationsspecifik anspänning (state anxiety). Ett tredje syfte är att undersöka huruvida en idrottares stressnivå varierar över tid och jämföra detta med de aktuella spelarnas skadefrekvens. Informanterna var 20 manliga elitHandbollsspelare (19-32 år) i elitserien i Sverige, under säsongen 06/07, fördelat på två klubbar. Urvalet som gjordes var ett strategiskt urval, baserat på klubbarnas geografiska lokalisering.

Tidigare studier hänvisar till bristen av forskning som berör funktionell träning såsom corestärkande bålstabilitetsträning för att öka idrottslig prestation. Det är dessutom omdiskuterat om träning, som skapar instabilitet i anslutning till träningsövningar, förbättrar stabiliteten som i sin tur ska verka prestationshöjande. Den mest likvärda studie som har gjorts angående träningsprogram med slyngor för att stärka bålstabiliteten hos Handbollsspelare med syfte att påvisa en prestationsökning i kasthastighet visar på signifikant effekt. Syftet med studien var att undersöka om ett sex veckors träningsprogram för bålstabilitet med träningsredskapet Func.Gym training bands gav en förbättrad kasthastighet hos manliga elitHandbollsspelare.Två grupper användes i studien, en testgrupp bestående av sex testpersoner (n=6) med en medelålder på 22,3 år och en kontrollgrupp bestående av tre testpersoner (n=3) med en medelålder på 21 år. Alla subjekten var aktiva elithandbollslaget HK Drott. Träningsprogrammet innefattade sex olika övningar och genomfördes med hjälp av det funktionella träningsredskapet Func.Gym training bands.För att mäta kasthastigheten användes Casio EX-F1 EXILIM, inställning på höghastighet (hs) med 300 frames per second (fps).

Intresset för svensk handboll är just nu enormt efter stora framgångar för landslagsverksamheten på internationell nivå. De idrottsliga resultaten har bidragit till en positiv ekonomisk utveckling och medfört att förutsättningarna för handbollens verksamhet har förändrats även ur ett juridiskt perspektiv då utövande på elitnivå ställer höga krav på prestation och engagemang. Förevarande uppsats undersöker vad utvecklingen innebär för svenska Handbollsspelares arbetsrättsliga ställning, vilka rättigheter som kan aktualiseras för spelarna och vad det kan få för konsekvenser för klubbarna. Sammantaget visar utredningen att handboll på elitnivå utgör arbete i ett juridiskt avseende och att elithandbollspelare är arbetstagare i arbetsrättslig mening. Det innebär att klubbarna är spelarnas arbetsgivare och att de arbetsrättsliga lagarna skall tillämpas på parternas anställningsförhållande.

Syfte och frågeställningarSyftet var att beskriva, förklara och jämföra hur ofta elitjuniorlag inom ishockey och handboll använder sig av idrottspsykologiska färdigheter. (1) Hur ofta använder sig spelare av idrottspsykologiska färdigheter? (2) Hur ofta uppmuntrar tränarna spelarna att använda idrottspsykologiska färdigheter? (3) Finns det ett samband mellan tränarens uppmuntran av idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt hur ofta spelarna använder dem? (4) Finns det ett samband mellan hur ofta spelarna använder idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt med deras självförtroende?MetodUrvalet bestod av 122 ishockey- och 89 Handbollsspelare som hade en medelålder på 16,9 år samt 8 ishockey- och 6 handbollstränare som hade en medelåldern på 39,2 år. Respondenterna som alla var manliga besvarade enkäterna Test of Performance Strategies (Hardy, Roberts, Thomas & Murphy 2010; Thomas, Murphy & Hardy 1999) som undersöker hur ofta idrottare använder idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt Trait Sport Confidence Inventory (Vealey 1986) som undersöker självförtroendet hos idrottare.ResultatResultaten visade att både spelare och tränare använde idrottspsykologiska färdigheter oftare vid match än träning. Ishockeyspelarna och tränarna hade mer erfarenhet av idrottspsykologi och använde också färdigheter oftare än handbollsspelarna och tränarna.

Syfte och frågeställningarSyftet var att beskriva, förklara och jämföra hur ofta elitjuniorlag inom ishockey och handboll använder sig av idrottspsykologiska färdigheter. (1) Hur ofta använder sig spelare av idrottspsykologiska färdigheter? (2) Hur ofta uppmuntrar tränarna spelarna att använda idrottspsykologiska färdigheter? (3) Finns det ett samband mellan tränarens uppmuntran av idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt hur ofta spelarna använder dem? (4) Finns det ett samband mellan hur ofta spelarna använder idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt med deras självförtroende?MetodUrvalet bestod av 122 ishockey- och 89 Handbollsspelare som hade en medelålder på 16,9 år samt 8 ishockey- och 6 handbollstränare som hade en medelåldern på 39,2 år. Respondenterna som alla var manliga besvarade enkäterna Test of Performance Strategies (Hardy, Roberts, Thomas & Murphy 2010; Thomas, Murphy & Hardy 1999) som undersöker hur ofta idrottare använder idrottspsykologiska färdigheter vid träning och match, samt Trait Sport Confidence Inventory (Vealey 1986) som undersöker självförtroendet hos idrottare.ResultatResultaten visade att både spelare och tränare använde idrottspsykologiska färdigheter oftare vid match än träning. Ishockeyspelarna och tränarna hade mer erfarenhet av idrottspsykologi och använde också färdigheter oftare än handbollsspelarna och tränarna.

Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie var att undersöka de fysiologiska effekterna av kombinationsträning, innefattande styrketräning, contrast complex training (CCT) kombinerat med intervallträning i form av upprepade kortare sprintar (ca 6 s) (RSE) eller längre (30 s) högintensiva intervaller (HIIT) hos Handbollsspelare i herrelit, under tävlingssäsong.Metod: Under 12 veckor, i tävlingssäsong, genomförde 15 elithandbollsherrar, utöver sin vanliga handbollsträning antingen RSE (n=8) bestående av 10 repetitioner av shuttle sprintar (2 x 15 m) med start varje minut och med passiv vila eller HIIT (n=7) bestående av 5 reps av 30-s all-out sprintar med riktningsförändringar. Båda grupperna genomförde ocksåCCT bestående av 3 set med 3 övningar (3 x knäböj 90 % av 1RM, 6 x jump squat med 50 % av kroppsvikten, 6 x dropp jump från 30 cm Pre- och posttesterna inkluderade jump squat (JS) (RFD (Ns/kg)), 5 jump for distance test (5JT) (m), 30m sprint (5m (s), 20-30m (m/s), repeated shuttle sprint ability test (RSSA) (RSA Bäst, Sämst, Tot (s) samt beräknat trötthetindexFI (%), Sdec (%)), 1 RM knäböj (koncentrisk) (kg/kg kroppsvikt), Yo-Yo intermittent recovery test (YYIRT 1)(m) and maximal syreupptagningstest (VO2max) (l O2/min, ml·kg-0.75·min-1). Resultat: Båda grupperna ökade signifikant maxstyrkan i knäböj, RSE gruppen (8,8 %) mer än HITT (7,4 %) (p<0.01). I motsats visade HIIT gruppen större förbättringar i rate of force development (RFD) (63,3 %) än RSE (56,3 %) (p<0,05). VO2max ökade signifikant och likartat i båda grupperna (~2%).