Broar med integrerade landfästen är i Sverige i dagsläget en relativt ovanlig brotyp, som endast finns av ett fåtal slag. Främsta fördelarna med integrerade landfästen är att rullager inte behövs mellan överbyggnad och landfästen. I nuläget finns inte tillräckligt med underlag för normer med tydliga riktlinjer och regler för projektering av sådana broar. Därför har projektet INTAB startats som har till huvudsyfte att studera integrerade broar och anpassa bronormer till dessa. Som en del i projektet INTAB (Economic and Durable Design of Composite Bridges with Integral Abutments, RFCS, 2005-2008), gjordes 2006 en pilotstudie där en samverkansbro med integrerade landfästen byggdes över ån Leduån som är belägen ca 50 kilometer söder om Umeå.

Den vanligaste dammtypen vid vattenkraftsanläggningar i Sverige är fyllningsdammar, som byggs upp av olika zoner såsom tätkärna, finfilter, grovfilter, stödfyllning och erosionsskydd. Tätkärnan har en dämmande funktion och utgör därmed en av de viktigaste delarna i en fyllningsdamm. Lämpligtvis är tätkärnan uppbyggd av en finkornig morän. I många fall ansluter tätkärnan direkt mot den betongkonstruktion som utgör utskovspartiet, vilket innebär att betongen utgör det enda tjälskyddet mot tätkärnan. Anslutningen mellan tätkärnan och betongkonstruktionen är av erfarenhet en svaghetszon i en dammanläggning.

Byggbranschen ställs inför stora prövningar med högt satta mål inom klimat- och energipolitiken och en omfattande påverkan på naturmiljön till följd av dess stora material- och energiomsättning. Demonstrationsprojekt i byggbranschen anses vara ett viktigt steg i utvecklingen av ny byggteknik, men samtidigt finns det ett gap mellan goda resultat som demonstrationsprojekten kan uppvisa och det traditionella arbetssättet (Femenías, 2004) . Samtidigt som det finns ett behov av satsningar på miljöanpassad nyproduktion, finns det också ett stort behov av god förvaltning av våra befintliga byggnader. Bebyggelsen som helhet förnyas väldigt långsamt; drygt 90 procent av de hus som finns år 2020 är redan byggda (Miljövårdsberedningen, 2004). Byggnaders driftsskede har en betydande del i bygg- och fastighetssektorns miljöpåverkan (Byggsektorns kretsloppsråd, 2001), vilket ställer höga krav på fastighetsbolag och fastighetsförvaltare.Syftet med denna rapport är att belysa fastighetsförvaltarens roll i arbetet mot en hållbar utveckling, men också den eventuella problematik som råder med förvaltning av fastigheter som byggs som miljöprojekt.

Examensarbetet undersöker hur sannolikhetsteoretisk dimensionering går att tillämpa vid dimensionering av en stålstomme. Den nuvarande svenska dimensioneringsnormen, Boverkets konstruktionsregler, tillsammans med den inom en snar framtid efterföljande europeiska med namn Eurocodes, ger möjlighet att dimensionera konstruktioner utifrån sannolikhetsteori. En förutsättning för detta är först och främst att tillförlitliga indata finnas att tillgå. Att få fram mätdata på till exempel konstruktionsdelars egentyngder och materials hållfasthetsegenskaper har dock visat sig mycket svårt. I Cajot et al (2005) anges att en materialreducering på 10 % är möjlig om sannolikhetsteoretisk dimensionering används istället för Eurocodes normer.

En ökad miljömedvetenhet om att hushålla med dagens resurser, präglas av en hållbar stadsplanering. En del i den hållbara stadsutvecklingen leder till förtätning av städerna för att effektivt kunna nyttja ytorna, hålla ihop bebyggelsen, minska behovet av transporter och för att få flerfunktionella städer. När städer växer och förtätas omvandlas naturlig grönska till hårdgjorda ytor av asfalt och betong. Grönytor försvinner och växt- och djurarter trängs undan. En hållbar stadsutveckling kräver mer klimatforskning för att förbättra luftgenomströmningar, minska luftföroreningar, minska höga temperaturer i innerstäder på grund av förlust av gröna ytor samt utveckla en bättre hantering av dagvatten.

En ökad miljömedvetenhet om att hushålla med dagens resurser, präglas av en hållbar stadsplanering. En del i den hållbara stadsutvecklingen leder till förtätning av städerna för att effektivt kunna nyttja ytorna, hålla ihop bebyggelsen, minska behovet av transporter och för att få flerfunktionella städer. När städer växer och förtätas omvandlas naturlig grönska till hårdgjorda ytor av asfalt och betong. Grönytor försvinner och växt- och djurarter trängs undan. En hållbar stadsutveckling kräver mer klimatforskning för att förbättra luftgenomströmningar, minska luftföroreningar, minska höga temperaturer i innerstäder på grund av förlust av gröna ytor samt utveckla en bättre hantering av dagvatten. En hållbar stad måste vara både tät och grön.