Bakgrund: Sverige ?r ett land uppbyggt utifr?n ett v?lf?rdssamh?lle, vilket inneb?r att inv?narna som ?r i en arbetsf?r ?lder p? n?got vis bidrar till inkomsten i landet. ?r 2022 framst?lldes en statistisk unders?kning av utrikes f?dda kvinnor med arbetsrelaterade s?v?l utbildningsrelaterade syssels?ttningar. Detta framh?ver den l?ga syssels?ttningsgraden som utrikes f?dda kvinnor har i vardagen.

Bedömning av estetiska ämnen har varit ifrågasatt gällande dess kvalité, rättvisa, funktion och hur det påverkar ämnet och individen. Studien syftar till att beskriva bedömning av det estetiska ämnet Visual Arts vid en lärarutbildning i Sydafrika presenterat ur ett lärarperspektiv. Forskningsfrågorna utgår från ämnesdidaktikens teori gällande Vad bedöms, Hur kommuniseras bedömningen och Varför görs bedömningen. Metoden som använts är ett två månaders fältarbete vid en bildlärarutbildning där jag följt tre lärare och deras arbete genom deltagande observation, samtal, intervjuer och insamling av vissa dokument.Det empiriska materialet har analyserat från de tre didaktiska frågorna. Resultatet visar att lärarna, som var utbildade konstnärer lade ned mycket tid och engagemang på bedömning.

Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker.Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck.Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar.Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden.

Liss Eriksson växte upp i en inspirerande miljö, där fadern Cristian Eriksson förde skulpturtraditionen vidare till sonen. Det var en uppväxt som gav Liss Eriksson stor inblick i en konstnärs sätt att se och betrakta, men också att det krävdes stort tålamod och hantverksskicklighet för att få fram det uttryck man som konstnär söker. Liss Eriksson utvecklade en stor förmåga att förmedla en känsla i form av ett koncentrerat uttryck. Liss Eriksson tillhörde den skara unga konstnärer som slog igenom i slutet på fyrtiotalet, han var med på utställningen Ung Konst på Färg och Form i Stockholm 1947. Han tillhörde aldrig konkretisterna men påverkades naturligtvis av tidens modernistiska tankar. Efter kriget levde och arbetade Liss Eriksson under några år i Paris. Där knöt han många kontakter, bland annat med de franska skulptörerna Jean Osouf och Henri Laurens. Paristiden gav också näring åt Liss Eriksson starka humanism, han lade mänskliga situationer på minnet, lagrade känslostämningar och upplevde många skiftande mänskliga livsöden.