Enligt G. Granberg kan skogsråföreställningen vara en avspegling av nordbornas psyke vid vissa natur och näringsförhållanden. Dock går inte skogsråföreställningens utformning i Norden att förklara på ovanstående sätt då finnarna samt många av de slaviska folkens skogsråföreställning på många sätt är annorlunda än den svenska/norska föreställningen. Detta trots att naturen samt näringsförhållanden är mycket lika och borde uppvisa liknande föreställningar rörande skogsrået.Det Svenska/norska skogsrået är unikt i jämförelse med andra länder runt om, vilkas skogsråföreställningar liknar varandra. Danmark har ellekvinnor som i viss mån påminner om skogsrået.

Begreppet kultkontinuitet används många gånger för att beskriva hur en ny religion övertar fenomen från en tidigare religion. I denna uppsats har den fornnordiska gudinnekultens kultkontinuitet undersökts i Svensk romansk kyrkokonst. Genom en tvärvetenskaplig litteraturstudie inom religionshistoria och konsthistoria som utmynnade i en bildanalys har symbolik framkommit som kunde anknytas till den fornnordiska gudinnekulten. Undersökningen visade att det förekommer en gudinnekultkontinuitet i en förändrad form. Symboliken är emellertid i många fall otydlig, och kan mer förstås genom vad jag benämner som en symbolisk anknytning; det vill säga även om symbolerna inte direkt går att anknyta till den fornnordiska symboliken, finns det attribut och egenskaper som kan relateras till de fornnordiska gudinnorna.

Uppsatsen är en studie av det sätt på vilket författaren Johanne Hildebrandt har använts sig av den fornskandinaviska mytologin när hon skrivit sin trilogi om Freja och Valhalla. Hon har använt flera karaktärer, myter och beskrivningar från bronsålder, Skandinaviens i allmänhet och Sveriges i synnerhet, och lagt dem som grund för sina böcker. Hon väljer att vinkla boken ur ett feministiskt perspektiv och sätter stort fokus på matriarkatet. Ingen vet säkert hur samhället var uppbyggt för 2700 år sedan, och Hildebrandt såg sin chans att skriva boken ur ett perspektiv där kvinnan och Gudinnan stod i centrum.Hon har onekligen använt mycket från mytologin. Ju mer påläst man är om fornskandinavisk religion desto mer kopplingar märker man.

Detta är en jämförande undersökning mellan hinsidesföreställningar i de skriftliga källorna till fornskandinavisk religion och bildscener på de sena (700 ? 1100-talet) gotländska bildstenarna. Den tidigare forskningen kring hinsidesföreställningarna har ofta fokuserat på Valhall vilket enligt mig kan ha lett till att andra centrala föreställningar kan ha kommit i skymundan. Jag visar med min genomgång av föreställningarna i de skriftliga källorna att de olika platserna som den döde kunde komma till bär på gemensamma aspekter i form av kvinnan som möter den döde, kvinnan som härskar över den döde samt hallen där man åt och drack. Samma tema återkommer på de sena gotländska bildstenarna .