I många kommuner finns språkklasser. För att bli mottagen till språkklass krävs någon diagnos inom språkstörning. Aktuell forskning gör gällande att språkstörning sällan är en isolerad funktionsnedsättning. Barnets svårigheter kan förklaras utifrån att språkstörning är den mest framträdande funktionsnedsättningen vid en given tidpunkt eller att språkstörningen är en markör på andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar främst i skolålder. Syftet med studien är att få kännedom om beslutsfattares och pedagogers erfarenheter och uppfattningar om begreppet språkstörning och överlappande utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar samt hur detta påverkar kriterier och beslut som ligger till grund för mottagande till språkklass.

Sammanfattning/Abstract Elever med språkliga svårigheter utgör en sammansatt och svårdiagnostiserad grupp. En språkstörning får konsekvenser för tankeutveckling, minne, lärande och läsförståelse. Det finns ett behov hos lärare att nå en större medvetenhet och en djupare förståelse för hur funktionsnedsättningen påverkar skolsituationen och vilka arbetsätt och arbetsmetoder, som kan vara motiverande och effektiva för elever med språkstörning. Syftet med studien är att belysa hur lärare till en elev med generell språkstörning och verbal dyspraxi och eleven själv upplever möjligheter och hinder i olika skolsituationer. Studien vill också lyfta fram de faktorer, som anses betydelsefulla för kunskapsutveckling och social gemenskap. ? Vilka arbetssätt och arbetsformer upplevs som positiva och motiverande av en elev med språkstörning och verbal dyspraxi? ? Hur upplever två lärare sin yrkesroll och användandet av olika arbetssätt och arbetsformer? ? Vilka dilemman och hinder visas och i så fall på vilket sätt? Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv.