Genom första stycket i artikel 1 D i Flyktingkonventionen utesluts personer som får beskydd eller bistånd från andra FN-organ än UNHCR från konventionens tillämpningsområde. Andra stycket föreskriver att om detta beskydd eller bistånd upphör av någon anledning, utan att dessa personers ställning blivit slutgiltigt reglerad i enlighet med relevanta FN-resolutioner, ska vederbörande utan vidare äga åtnjuta de i konventionen stadgade förmånerna. Denna artikel infördes i Flyktingkonventionen med de palestinska flyktingarna i åtanke. Hur den ska tolkas är omdiskuterat och den valda tolkningen kan få stor betydelse för palestinska flyktingar som söker asyl i en konventionsstat. I denna uppsats föreslås att följande tolkning är mest förenlig med de folkrättsliga tolkningsregler som kodifierats i Wienkonventionen om traktaträtten: Alla palestinska flyktingar som är berättigade till stöd från FN-organet UNRWA är uteslutna från Flyktingkonventionen.

Diplomatiska försäkringars legalitet behandlas utifrån gällande internationell och nationell rätt..

Kriget i Syrien har lett till att mer än 9 miljoner människor tvingats fly från sina hem. En relativt liten andel av dessa, vid författandet av denna uppsats 84 000, skyddssökande har sedan inbördeskrigets början sökt asyl i någon av EU:s medlemsstater. Denna flyktinggrupp har mötts med varierande mottagande i de olika medlemsstaterna. Det svenska migrationsverket har sedan september 2013 bedömt att alla skyddssökande från Syrien åtminstone bör beviljas status som alternativt skyddsbehövande och därmed beviljas permanent uppehållstillstånd, även i brist på grunder att beviljas flyktingstatus. En sådan praxis förekommer inte i någon annan medlemsstat.

AbstractMany of the refugees around the world today are children. Some of these children are travelling alone without anyone looking after them. These children flee from their countries to save their lives and as they are children they need special care and protection. This thesis has investigated the protection given to unaccompanied children during the asylum process in the two key instruments in the area: the Convention of the Rights of the Child and the Convention Relating to the Status of Refugees. The Refugee Convention does not contain any procedural rights and does not specifically acknowledge children, even though they are included in the scope of the Convention.

The purpose of this study has been to investigate the prospects for identifying and prosecuting individuals suspected of war crimes, within the process of exclusion from refugee status under article 1F(a) of the 1951 Refugee Convention, and using subsequent mechanisms for extradition or prosecution in international criminal law. A number of principles within human rights law and public international law have been advocated by the UNCHR and several human rights NGOs as necessary for a thorough application of the exclusion clauses; one that takes individual responsibility into account and upholds the aims and purposes of the exclusion clauses. There is a discussion as to whether specialised or accelerated exclusion procedures are justified for reasons of security and efficiency, or if they put the rights of the individual at risk and limit the opportunities for gathering information to support investigation and prosecution of the crime in question. Apart from the instruments of asylum law and procedure that have emerged within the EU harmonisation process, there are no general, binding rules on the procedural aspects of the exclusion clauses. One principle that regulates the consequences for the individual of exclusion from refugee status and decisions on extradition is, however, the principle of non-refoulement.