Musikfestivaler, som radat upp framgångar, beskrevs som framgångssagor och tycktes vara rustade mot allt samhället kunde tänkas kasta mot dem. De betraktades näst intill som odödliga, vilket visade sig inte stämma när många festivaler, inom loppet av en kort tidsperiod, redovisade stora förluster och flera av dem gick även i konkurs. Detta fenomen var något som media snabbt snappade upp och under en tid intensivt bevakade. Flera krönikor och artiklar skrevs om festivalernas konkurser och termen ?festivaldöden? myntades.