Denna uppsats behandlar Stina Aronsons Feberboken - stoffet till en roman (1931) i syftet att ifrågasätta verkets status som självbiografiskt dokument. Uppsatsen innehåller en komparativ analys av karaktären Hugos brevutdrag i Feberboken och de autentiska brev från Artur Lundkvist som står som förlaga till den fiktiva brevkorrespondensen. Analysen resulterar i att tidigare forsknings jämställande av Hugo och den verklige personen Artur Lundkvist framstår felaktig, och slutdiskussionen rymmer en dialog med representanter för den vedertagna läsningen av verket. .

Who tells the true story of the world? The western civilisation is highly influenced by the written word. The writings of ancient philosophers, poets and religious authorities still have a strong cultural impact. Myths and religion as well as philosophical and political systems effects our self-concept. These models are all unified by there ambition to explain mankind and tell the story of reality.This essay examines two published diaries in order to discuss their relation to the common story of the world.

Feberboken, written by Stina Aronson and published in 1931, is a fragmentary meta literary autobiographical work told and written by the pseudonymous female author Mimmi Palm. The novel tells about a literary-erotic passion causing female subordination, fever and sick-ness. It balances between biography and fiction and consistently decontructs itself through its meta literary prespective. This essay finds that the structure of the novel and its thematical confusion of literature and erotique, fiction and reality, woman and man, derives from a struggle for definitions. Thus, the essay attempts to a close reading focusing on ambivalence and resistance and in order to determine the nature of the fever, it tries to analyze Feberboken in the light of early Swedish literary modernism.

I uppsatsen underso?ker jag hur huvudkarakta?ren Mimmi, under va?gen att etablera sig som fo?rfattare och i mo?tet med Hugo, so?ker na? balans mellan intellekt och kropp. Utifra?n Julia Kristevas teori om abjektionen utforskar jag pa? vilka sa?tt Mimmi fo?rha?ller sig ambivalent till viljan att vara a? ena sidan innesluten, a? andra sidan avgra?nsad, och hur i sin tur synen pa? kroppen, dess samverkan med sja?len samt synen pa? andra kroppar pra?glas av bega?r och a?ckel. Som metodisk spra?ngbra?da anva?nder jag paradoxen utifra?n Kristina Fjelkestams definition.