Denna studie ska påvisa den problematik som ett fartygsbefäl kan känna och uppleva när ett larm signalerar på en Fartygsbrygga. Syftet är att beskriva problemen samt ta vara på befälens egna erfarenheter utav larmpaneler ombord på fartygens bryggor, samt vad man skulle kunna göra för att minimera problemen. Vi har valt i denna studie att göra en kvalitativ undersökning med hjälp av enkäter samt intervjuer. På detta sätt kan vi fånga upp fartygsbefälens egna erfarenheter och de känslor som de beskriver. Resultatet har visat sig att det finns problem med lokaliseringen av larm för de oerfarna samt att de dessutom kan tappa sin uppmärksamhet med navigationen av det egna fartyget.

Arbetet på fartygsbryggor består till en stor del av kontrolluppgifter. Operatörerna, bryggteamet, har därför kontroll-  och alarmsystem till förfogande. Samspelet mellan människa och system beror delvis på användarens kunskaper och erfarenheter och delvis på bryggdesign och teknikens användarvänlighet. Arbetets ämne är hanteringen av alarm och alarmsystem på fartygsbryggor.  Syftet  var att  undersöka om det finns strategier för detta och i så fall att belysa hur dessa strategier ser ut. Därför undersöktes sju styrmäns erfarenheter med kvalitativa metoder, med halvstrukturerade intervjuer och med innehållsanalys.

Att säkert navigera ett fartyg in till eller ut från en hamn är ett av de svårare momenten inom sjöfarten. För att underlätta uppgiften har man under lång tid använt sig av lotsar ? erfarna sjömän med hög grad av lokalkännedom som assisterar fartygets ordinarie besättning med navigering och andra uppgifter relaterade till en säker passage genom farleden och hamnen.Ny teknik, tillsammans med ekonomiska och säkerhetsmässiga överväganden, har lett fram till frågan om det i någon mån är möjligt att bedriva lotsning från andra platser än från fartyget självt, s.k. fjärrlotsning. Att överföra lotsningsfunktioner från en Fartygsbrygga till ett landbaserat kontrollrum är emellertid ingen trivial fråga.