Det är inte ovanligt att svenska företag beställer tjänster och anlitar entreprenörer när de själva är överhopade med jobb eller när de själva saknar de rätta kvalifikationerna för arbetet som skall utföras. Denna uppsats riktar in sig på den detaljen huruvida uppdragsgivaren har något undersökningsansvar i och med beställning av tjänst från ett annat företag. Det är vanligt att uppdragsgivaren kontrollerar om det företag de ska anlita har F-skattsedel och registreringsbevis, detta främst för att veta hur beskattningen skall ske vid betalning för uppdraget. Tyvärr förekommer det oseriösa företag överallt på marknaden som sysslar med svart arbetskraft och när en uppdragsgivare anlitar ett sådant företag kan frågan om inbetalning av skatt och arbetsavgifter till staten bli problematisk. Praxis kring vad beställaren ska ha kontrollerat innan beställning håller på att utvecklas och i denna uppsats har vi gjort några nedslag bland de fall som varit upp till prövning i domstol.

Gränsdragningen mellan hobbyverksamhet och näringsverksamhet har under senare tid blivit särskilt uppmärksammad i frågor rörande hästhållning då det länge saknats en enhetlig bedömning vid inkomstbeskattningen av sådan verksamhet. Gränsdragningen är avgörande för hur överskott skall beskattas och för reglerna om underskottsavdrag. I syfte att underlätta för likformig bedömning publicerade Skatteverket våren 2009 en promemoria avseende hästrelaterad verksamhet. Förevarande uppsats syftar därför till att undersöka gränsdragningsproblematiken med inriktning på hästsport och huruvida tilldelning av F-skattsedel innebär att näringsrekvisitet vinstsyfte anses vara uppfyllt.För att näringsverksamhet skall anses föreligga krävs att verksamheten bedrivs varaktigt och självständigt i vinstsyfte. För hobbyverksamhet finns ingen sådan klar definition utan istället sägs det vara en verksamhet som bedrivs varaktigt men som ej kan räknas till inkomstslaget näringsverksamhet.