Genom analys av grammatiken i tal av Walter Erkas, bördig från den Estlandssvenska ön Odensholm, har jag i denna uppsats försökt göra en översiktlig men ändå så heltäckande beskrivning som möjligt av den språkliga strukturen i detta mål. Framträdande drag i denna har varit böjning av substantiv och adjektiv i tre genus samt pluralböjning av verb. Såväl ålderdomliga som nyskapande grammatiska drag har framträtt i talet och således tycks målet kunna studeras utifrån flera perspektiv. Vid sidan av grammatiken har jag analyserat Walter Erkas uttal och dessa analyser tillsammans har lett mig till slutsatsen att de flesta Estlandssvenska dragen har varit förhållandevis väl bevarade i dennes språkbruk, trots lång tid med standardsvenska som vardagsspråk.   Slutligen har en jämförelse mellan Walter Erkas tal på holmbomål och tal på närliggande Estlandssvenska dialekter gjorts för att finna särskiljande drag för holmbomålet. Jag har inte kunnat dra några helt säkra slutsatser av denna jämförelse, men en rad antydningar med olika starka belägg har framkommit, vilka möjligen och förhoppningsvis kan öppna upp för vidare studier.

Genom analys av grammatiken i tal av Walter Erkas, bördig från den Estlandssvenska ön Odensholm, har jag i denna uppsats försökt göra en översiktlig men ändå så heltäckande beskrivning som möjligt av den språkliga strukturen i detta mål. Framträdande drag i denna har varit böjning av substantiv och adjektiv i tre genus samt pluralböjning av verb. Såväl ålderdomliga som nyskapande grammatiska drag har framträtt i talet och således tycks målet kunna studeras utifrån flera perspektiv. Vid sidan av grammatiken har jag analyserat Walter Erkas uttal och dessa analyser tillsammans har lett mig till slutsatsen att de flesta Estlandssvenska dragen har varit förhållandevis väl bevarade i dennes språkbruk, trots lång tid med standardsvenska som vardagsspråk.   Slutligen har en jämförelse mellan Walter Erkas tal på holmbomål och tal på närliggande Estlandssvenska dialekter gjorts för att finna särskiljande drag för holmbomålet. Jag har inte kunnat dra några helt säkra slutsatser av denna jämförelse, men en rad antydningar med olika starka belägg har framkommit, vilka möjligen och förhoppningsvis kan öppna upp för vidare studier.

Genom analys av grammatiken i tal av Walter Erkas, bördig från den Estlandssvenska ön Odensholm, har jag i denna uppsats försökt göra en översiktlig men ändå så heltäckande beskrivning som möjligt av den språkliga strukturen i detta mål. Framträdande drag i denna har varit böjning av substantiv och adjektiv i tre genus samt pluralböjning av verb. Såväl ålderdomliga som nyskapande grammatiska drag har framträtt i talet och således tycks målet kunna studeras utifrån flera perspektiv. Vid sidan av grammatiken har jag analyserat Walter Erkas uttal och dessa analyser tillsammans har lett mig till slutsatsen att de flesta Estlandssvenska dragen har varit förhållandevis väl bevarade i dennes språkbruk, trots lång tid med standardsvenska som vardagsspråk.   Slutligen har en jämförelse mellan Walter Erkas tal på holmbomål och tal på närliggande Estlandssvenska dialekter gjorts för att finna särskiljande drag för holmbomålet. Jag har inte kunnat dra några helt säkra slutsatser av denna jämförelse, men en rad antydningar med olika starka belägg har framkommit, vilka möjligen och förhoppningsvis kan öppna upp för vidare studier.

?Vi vilja vara svenskar!? svarade Hjalmar Pöhl, dåvarande kontraktsprost i svenska kontraktet i Estland, när han i oktober 1941 precis fått lämna landet och står inför en nystartad räddningskommitté för Estlandssvenskarna i Stockholm. I Estland hade nazisterna kört ut Sovjet, innan det hade landet och kyrkan gått igenom en fruktansvärd tid med deporteringar, avrättningar och förföljelse. Frågan som besvarades gällde huruvida man nu ville leva under tyskarna eller få tillbaka en fri estnisk stat. Inget av detta intresserade kontraktsprosten ? han ville vara svensk.

Från 1200-talet och framåt bodde de som vi i modern tid kallar Estlandssvenskarna längs Estlands kuster och på öarna utanför Estland. När det Estlandssvenska samhällets existens upphörde på 1940-talet då andra världskriget medförde att de flesta Estlandssvenskar lämnade sina byar och flyttade till Sverige uppgick Estlandssvenskarnas antal till cirka 8 000 personer. Från 1710 lydde Estland under Ryssland och mot slutet av 1800-talet växte nationalismen och Ryssland med alla sina minoriteter skulle russifieras. Kyrkliga kretsar i Sverige skickade två missionärer till svenskbygderna för att väcka svenskheten och nationalkänslan hos de svenska bönderna, vilket skapade identiteten svensk och Estlandssvenskarna började orientera sig mot Sverige. Fram till 1918 hade Estlandssvenskarna att hantera fyra språk ? tyska som var överhetens språk, ryska som var officiellt språk, estniska som var majoritetsspråk och rikssvenska som var undervisningsspråk.