Detta arbete handlar om förskolepedagogers förhållningssätt till estetiska uttrycksformer och estetisk verksamhet. Synsätten på den estetiska verksamhetens funktion i förskolan har under förskolans historia skiftat från att bland annat handla om moralfostran, utlopp för inre tankar och känslor, och dagens synsätt; kommunikation samt ett sätt att utforska sig själv och omgivningen. För att synliggöra det synsätt och förhållningssätt till estetisk verksamhet som finns i förskoleverksamheten har vi intervjuat sex förskolepedagoger i Kristianstads kommun. Vi utgick från det sociokulturella perspektivet vilket innebär att vi ser barnet som aktivt i meningsskapandet där de estetiska uttrycksformerna är viktiga redskap. En huvudtanke i det sociokulturella perspektivet är att den viktigaste läromiljön är den vardagliga interaktionen och att erfarenheter kombineras till något nytt med hjälp av fantasin.

Vår projektredogörelse bygger på hur vi utifrån vårt empiriska underlag, som till stor del består av loggboksanteckningar och samtal med verksamma pedagoger, har skapat ett diskussionsmaterial för pedagoger att använda i den dagliga undervisningen. Syftet med materialet är att belysa begreppen empati och självkänsla och skapa ett forum som inbjuder till såväl samtal som estetiska läroprocesser kring dessa. Diskussionsmaterialet fokuserar på olika känslor, som får uttryck i både bild och text. Förhoppningen är att det vidgade textbegreppet väcker tankar som skapar tillfällen för pedagoger och elever att mötas i dialog, i olika former. Inför vårt projekt har vi läst litteratur gällande empati, självkänsla och estetiska uttrycksformer samt dess betydelse för barn i deras fortsatta utveckling.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka huruvida estetiska lärprocesser kan främja inlärningen av svenska som andraspråk hos barn och elever i förskola och skola, samt hur pedagoger i så fall kan arbeta med detta i praktiken. För att finna svar på dessa frågor har det genomförts en litteraturstudie inom såväl andraspråksområdet som estetiska lärprocesser, och därtill även en intervju med en pedagog verksam i förskolan.Resultatet av denna undersökning visar att det finns faktorer som är särskilt betydelsefulla för andraspråksinlärningen. För att lära sig ett andraspråk väl bör: lärandet ske genom process i samtal, inflödet vara varierat och naturligt, den egna aktiviteten prioriteras, lärandet kännas meningsfullt och känslorna involveras. Genom att få kombinera det verbala och de estetiska språken ges barnen större möjlighet till kommunikation och uttryck för den egna identiteten och tankarna på sitt andraspråk. Den slutsats som kan dras av detta är att estetiska lärprocesser som förhållningssätt kan främja andraspråksinlärningen om pedagogen arbetar medvetet och reflekterat med dessa i språkutvecklande syfte.

Jag har baserat denna studie på att undersöka hur yrkesverksamma bild- och slöjdlärare ser på utvecklingsmöjligheter för sina respektive ämnen för framtidens grundskola, och att relatera detta till aktuell forskning på området. Med en stor litteratur och forskningsbakgrund i detta arbete samt kvalitativa intervjuer av yrkesverksamma bild- och slöjdlärare har jag besvarat mina frågeställningar: Hur ser forskningen på möjligheter för utveckling av bild- och slöjdämnet? Vad anser yrkesverksamma lärare inom bild och slöjd om utvecklingsmöjligheter för ämnet? Undersökningen har visat på att bildämnet kan vinna på och bör öka sin digitalisering och slöjdämnet skulle vinna på att lyfta fram designaspekten mer. Dessa utvecklingsmöjligheter skulle kunna stärka ämnenas roll i den framtida skolan. Men även ett större helhetstänkande över undervisningen kan vara eftersträvansvärt där lärare kan integrera de så kallade teoretiska och praktiska ämnena med varandra.

Syftet med vårt arbete är att undersöka vilken syn Waldorfpedagoger har på estetik och på vilket sätt de arbetar kring de estetiska ämnena; bild, drama, musik, dans. Vi vill med detta också förmedla en ökad kunskap om Waldorfpedagogik, som både blivande och verksamma lärare kan ha nytta av. Metod: För oss var det viktigt att få se en helhet. En renodlad intervjustudie var därför inte aktuellt. Vi valde att genomföra intervjuer och deltaga i undervisning under sex heltidsdagar som resulterade i fältanteckningar och observationer.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur lärare i år 3-5 ser och upplever bildämnet och vilka kunskaper de besitter. Vi har i vår undersökning intervjuat sju lärare, varav två jobbar som bild- och formklasslärare, och en ekonom. För att få inblick och vetskap om betydelsen med bild och lärarens roll för att förmedla detta tog vi del av bildverksamhetens utveckling, mål, teorier och forskning. Vår undersökning visar att det krävs utbildning och kunskap i bildämnet för att bättre nå alla elever och förmedla dess kommunikativa, estetiska, skapande och språkliga betydelse. Det skiljer sig mellan de vanliga lärarna och bild- och formlärarna i form av utbildning och kunskap och andra tillgångar såsom tid, miljö, material och ekonomi.

Arbetets syfte är attjämföra ochsynliggöra om något sker i övergångarna mellan förskola, förskoleklass och grundskola som påverkar estetiska lärprocesser. Det innebär att arbetet går in på hur och vilken sorts information de olika stadierna lämnar vidare samt om detta främjar ett estetiskt lärande. Arbetets syfte är också att ta reda på hur pedagogerna i de olika stadierna förhåller sig till estetiska lärprocesser. För att få den empiriska informationen hartvå metoder använts. Den kvalitativa metoden och den kvantitativa metoden vilket i detta fall innebär intervjuer och en webbenkät.

SammanfattningÄnda sedan den moderna publiken, gemene man, bjöds in till att beskåda konsten i 1700-talets Sverige har det funnits delade uppfattningar och funderingar över amatören och konstnären. Skulle de båda verkligen få hänga sina alster sida vid sida på en utställning, var frågan. Trots Konstakademiens öppnande och att Konsthögskolorna utbildade konstnärer finns det än i dag ingen tydlig konstnärslegitimation. Hur ska man som elev på det Estetiska programmet; Bild och form, egentligen kunna veta vem som får kalla sig konstnär eller inte? Detta blir ett bildpedagogiskt dilemma för bildlärare att fundera över, dels för egen del och för att hitta argument inför sina elever.Undersökningen är gjord utifrån en kvalitativ metod och formen som antagits ligger under benämningen; Fokusgruppsamtal.

AbstractSyftet med föreliggande undersökning är att studera hur gymnasieskolans läroplan tolkas och om styrdokumentens mål når ut till eleverna på det sätt som avses och, som en följd av detta, om lärares och elevers förväntningar på vad eleverna ska lära sig stämmer överens. Detta undersöks genom att se hur ett specifikt ämne ¬? estetisk kommunikation ¬? inom musikområdet på estetiska programmet beskrivs i läroplanen, hur ämnet tolkas och förmedlas av en grupp lärare, och hur detta i sin tur tas emot av eleverna i två klasser på musikinriktningen på estetiska programmet, på en gymnasieskola i södra Sverige. Genom att studera läroplansteori och läroplanshistoria går det att se en mängd olika parametrar vad gäller till exempel politiska influenser, kunskapssyn och ämnens olika värden i jämförelse med varandra, vilka alla är faktorer som kan vara till hjälp med arbetet inom skolutveckling. Den forskning och litteratur som jag har använt rör sig främst inom läroplansteori och estetiska läroprocesser.

Detta arbete behandlar den diskurs som utgörs av Estetiska Programmets Bild- och formgivningsinriktning. Studiens bakgrund är dels min mångåriga yrkesverksamhet som bildlärare i gymnasieskolan och den tveksamhet gällande läroplanens relevans som jag länge haft, dels gymnasieutredningens direktiv som varit att generellt höja kvaliteten på den svenska gymnasieutbildningen. Den uppfattning jag skaffat mig genom bl.a. tidigare studier på b- och cnivå, är att läroplanen är otydlig i syfte och målsättning och har en teoretisk grund som är både torftig och ålderstigen, och därigenom saknar viktiga begrepp för att behandla vår tids kultur. Arbetet är tvådelat.

Att en individ har den rätta formella, sociala och emotionella kompetensen är något som länge efterfrågats och ses idag som självklart. Men det räcker inte längre. En ny typ av kompetens har blivit allt mer efterfrågad på arbetsmarknaden, vilket kallas estetisk kompetens. Med den estetiska kompetensen menas "looking good, sounding right", det vill säga att arbetstagarnas röst och utseende ska vara rätt för just det företaget de jobbar på. Det handlar inte om att vara ful eller snygg, utan att se rätt ut.Syftet med undersökningen var att ta reda på hur medvetna studenter är om att det förekommer estetiska krav i arbetslivet, om de anpassar sig efter dem och vilka upplevelser de har av dem.

I denna uppsats har vi undersökt och studerat vad det finns för relation mellan de estetiska aspekterna av grafiskt gränssnitt och användarupplevelse men även ifall det finns skillnader mellan män och kvinnor i denna relation. Syftet med arbetet var att undersöka interaktionens estetiska aspekter utifrån genus och könsperspektivet. Detta har gjorts med hjälp av intervjuer och enkätundersökningar på 5 kvinnor och 5 män i åldersgruppen 20-30 år. Tidigare publiceringar inom IT har tillsammans med teori från vetenskapliga studier inom genus och estetik använts för att ge oss en ökad kunskap inom ämnena. Av resultatet kom vi fram till många likheter i hur estetiken påverkar män och kvinnors Internetanvändning och användarupplevelser.

Studiens syfte var att undersöka vad lärare och rektorer har för uppfattning om de övriga estetiska ämnenas betydelse i de kulturskolor de arbetar i. Frågeställningarna var: Vilken uppfattning om de övriga estetiska ämnenas betydelse i den egna verksamheten gerkulturskolans lärare och rektorer uttryck för? Blir alla ämnen behandlade likvärdigt i kulturskolorna internt och externt om man ser till affischering, annonsering och webbsidor som de själva står för? Vilken uppfattning finns om framtiden för de övriga estetiska ämnena i kulturskolan? Studien genomfördes med enkäter till sex kulturskolors rektorer och lärare. Sammanfattningsvis ser man att rektorer och lärare i musik på kulturskolorna anser att alla ämnen inom deras skola får lika mycket tid, platsutrymme vid festivaler etc. och i externt och internt utrymme vid till exempel annonsering och affischering. Lärare inom de övriga estetiska ämnena delar inte denna uppfattning i samma höga grad.

Studiens syfte har varit att genom intervjuer få pedagogers syn på de estetiska uttrycksformernas användbarhet i undervisningen på två grundsärskolor samt vilken betydelse användandet har för elevernas utveckling. Våra frågeställningar utgår ifrån pedagogernas uppfattningar och behandlar de estetiska uttrycksformernas användbarhet, vilka uttrycksformer som är mest framgångsrika och dess möjligheter och hinder. Vi genomförde totalt två individuella intervjuer samt två gruppintervjuer med två respektive tre informanter. En individuell intervju samt gruppintervjun med tre informanter bestod av verksamma pedagoger inom särskolan. Den andra individuella intervjun var med en universitetsadjunkt på MAH. Gruppintervjun med två informanter bestod av en rektor för en grundsärskola och en vid skolan verksam dramapedagog. Första frågeställningen gav svaret att alla informanter är positiva till användandet av estetiska uttrycksformer då de anser att det stärker elevernas självkänsla och kommunikativa förmåga.

Denna studie syftar till att med en diskursanalystisk metod belysa synen på det estetiska programmets bild- och formgivningsinriktning och dess roll i gymnasieskolan. I uppsatsen undersöks programmets framväxt och belyses varför läroplan och kursplaner ser ut som de gör. Genom att studera hur bildlärare beskriver kvaliteter och problem med programmet och jämföra detta med skolverkets läroplans- och kursplaneformuleringar, har jag velat problematisera den kontext som Estetiska programmets bildinriktning utgör. Studiens huvudfråga är: Hur ser diskursen omkring det estetiska programmets Bild- och formgivningsinriktning ut idag? Vad berättar läroplan och kursplaner om bild- och kunskapssyn? Var utvecklas diskursen och var gör den det inte? Vem deltar i diskussionen och vem gör det inte? Det empiriska materialet utgörs av läroplan och kursplaner, men även av Skolverkets egna dokumentation och utvärdering av arbetet med läroplaner och kursplaner från 1991-2000.