Organisationsförändringar är i regel komplexa och innebär ofta ett tids- och kapitalkrävande arbete men kan ibland vara enda sättet för en organisation att utvecklas och överleva. Denna studie undersöker sammanslagningen av de tre frikyrkorna Missionskyrkan, Baptistkyrkan och Metodistkyrkan som tillsammans år 2011 bildade Equmeniakyrkan. Studien syftar till att förklara var i förändringsprocessen som Equmeniakyrkan befinner sig, undersöka vilken roll medlemmarna har haft på förändringsprocessen samt att utifrån Kurt Lewins trestegsmodell om organisationsförändring förklara förändringsprocessen. Syftet studeras genom en kvalitativ fallstudie där semistrukturerade intervjuer har genomförts med medlemmar och anställda, som samtliga var medlemmar i Missionskyrkan innan sammanslagningen, samt en undersökning av de bakomliggande orsakerna till sammanslagningen och hur den implementerades. Studien visar att organisationsförändringen hos Equmeniakyrkan på flera sätt är en lyckad förändring men att det fortfarande är en pågående process där det är svårt att visa några tydliga steg.

Min musikaliska bana har sin utgångspunkt i kyrkan. Det var här jag fick min första scenerfarenhet och musikaliska influenser. I och med min utbildning i jazz och improvisation har jag saknat att inte kunna spela min nyupptäckta musik i det sammanhang som jag kommer ifrån. Arbetet mynnade ut i en gudstjänst baserad på improvisationsmusik som hölls i Equmeniakyrkan Lerkil. Istället för att använda musiken till gemensam sång fick den rollen av att vara lots genom en nattvardsgudstjänst, i form av en ovanlig duo bestående av kontrabas och trummor.