I uppsatsen undersöker jag hur handelsavtal påverkar handelsströmmarna mellan länder. Engenomgång av de olika handelsteorierna görs med en början hos de klassiska teorierna för attdärnäst gå vidare med de nya handelsteorierna. Utgångspunkten i uppsatsen är teorin om navoch-eker system med fokus på Barcelona processen, avtalet mellan EU och Chile samtavtalet mellan EU och Ryssland. Här kan det påvisas att handel påverkas positivt när länderingår avtal med varandra. För att få den största effekten på handel krävs ett samarbete utöverett borttagande av tullar mellan länderna men eftersom det tar ett tag att anpassa sig till denya förhållandena som ett avtal innebär är det svårt att på ett tidigt stadium avgöra avtaletseffekter.

Sedan 1990-talet har antalet regionala handelsavtal ökat kraftigt och världshandeln präglasinte av den globala frihandel som WTO eftersträvar, utan snarare av handelssammanslutningarmed en stor aktör i centrum. Genom den så kallade Barcelonaprocessen har EU, ettav de största naven i världshandeln, knutit bilaterala avtal med sina grannländer kringMedelhavet och på så sätt gett upphov till ett struktur som kallas hub-and-spoke, nav-ocheker.I denna uppsats utreds detta begrepp och de effekter som strukturen har på handel ochflödet av utländska direktinvesteringar. Vi ser tecken på att dessa flöden har ökat för Marockooch Tunisien under de senaste åren och finner det troligt att effekterna blir ännu större i övriga Medelhavsländer.