I Sverige finns idag ett stort antal förorenade områden som är i behov av sanering för att förhindra skada på naturen och människors hälsa. Även inom EU har detta problem uppmärksammats och därför har det upprättats ett miljöansvarsdirektiv för att få förorenaren att ansvara för kostnaderna för saneringen av dessa områden. Syftet med uppsatsen var att granska regeringens implementering av miljöansvarsdirektivet i svensk rätt. För att nå resultatet har i första hand granskat regeringens proposition, ett utvidgat miljöansvar, och miljöansvarsdirektivet. Vidare har vi även behandlat lagtext, SOU, praxis och doktrin.

Syftet med denna uppsats är i första hand att utreda, analysera samt utvärdera den närmare innebörden av verksamhetsutövarbegreppet i 10 kap. 2 § MB och, i andra hand, om begreppet, utifrån de aktuella intressena på området är ändamålsenligt utformat. Den övergripande frågeställningen utgörs av om någon annan än den som formellt sett driver verksamheten kan omfattas av verksamhetsutövarbegreppet och därmed det dit tillhörande avhjälpandeansvaret. I anslutning till denna mer övergripande problemställning aktualiseras flertalet andra delfrågor, varav de mest centrala kan sammanfattas enligt följande.i) Under vilka förutsättningar kan bakomliggande aktörer svara såsom verksamhetsutövare och därmed omfattas av avhjälpandeansvaret?ii) Kan Sverige, i avsaknad av en mer precis verksamhetsutövardefinition, anses leva upp till sina unionsrättsliga åtaganden?iii) Hur förhåller sig verksamhetsutövarbegreppet till ansvarsgenombrottsinstitutetiv) Föreligger det ett behov för en mer effektiv eller tydligare reglering rörande verksamhetsutövaransvaret och hur kan en sådan i sådant fall kan utformas?I förevarande uppsats aktualiseras därmed, av naturliga skäl, tre olika rättsområden; miljö-, EU- och associationsrätt men utgångspunkten är primärt miljörättslig..

I svenska vatten återfinns ett stort antal fartygsvrak. De allra flesta fartyg som sjunkit under de senaste hundra åren har haft olja som drivmedel, och ett inte obetydligt antal har dessutom haft farlig last ombord. Till den senare kategorin hör bland annat de krigsfartyg som sänkts under något av världskrigen, och som förutom olja kan ha såväl ammunition, stridsgas som andra farliga ämnen ombord. Trots detta har sjunkna och strandade fartyg endast i mycket liten utsträckning varit föremål för lagstiftning i Sverige. Avsikten med min uppsats har varit att genom en heltäckande rättsutredning ta reda på vem som skall anses bära ansvaret för att olja eller andra substanser inte läcker ut från fartygsvraken och förorenar den marina miljön, alternativt vem som skall bära kostnaden för nödvändiga saneringsåtgärder då en sådan olycka redan har skett. I detta syfte studeras regler inom såväl miljö- som sjörätt, men även regler från flera andra rättsområden tas upp till diskussion.