I och med Militärstrategisk Doktrin 2012 och senast Operativ Doktrin 2014 har Försvarsmakten gått ifrån att vara en debutant i Doktrinära sammanhang till att faktiskt genomföra Doktrinutveckling. Detta mitt under en tidsperiod som varit säkerhetspolitiskt omvälvande och där Doktrinutvecklingen globalt har accelererat under åren som följt efter 9/11. För att få djupare förståelse och insikt för Doktrinutveckling går uppsatsen in bakom Doktrinens egen text för att analysera dess innebörd och syfte utifrån ett vetenskapligt angreppssätt.Uppsatsen syftar till att systematiskt analysera Operativ Doktrin 2014 för att få en djupare förståelse för vilken roll och utformning Försvarsmaktens rådande Doktrin har..

Doktrin för luftoperationer fastställdes som styrande dokument för alla luftoperationer 2005. Har då Doktrinen blivit det styrande dokument i Flygvapnet som den är tänkt att vara?I denna uppsats avser jag undersöka till vilken grad Doktrin för luftoperationer är implementerad i flygvapnets ledning och om Doktrinen används som styrande dokument i utformningen av ordrar, direktiv och TOEM.Jag har genom en kvalitativ textanalys granskat två centrala dokument ur olika perspektiv, för att utröna till vilken grad Doktrinen används som styrande dokument. Jag har även intervjuat utvalda delar i flygvapnets ledning för att få ledningens uppfattningar av graden av implementering. Jag har i uppsatsen använt mig av en tregradig skala: Inte alls, Till del samt Fullständigt implementerad.Genom dessa analyser har jag kunnat dra slutsatsen att Doktrin för luftoperationer endast till del är implementerad i flygvapnets ledning..

NATO, USA, Storbritannien och Ryssland m.fl. använder sig av stridsuppgiften räd för markstridskrafter och erfarenheter från bl.a. Irakkriget 2003 visar att de kan få stor betydelse. Räder anses överensstämma med manöverteorin, men räder återfinns inte som stridsuppgift för svenska markstridskrafter.Denna uppsats analyserar stridsuppgiften räd för markstridskrafter, operationaliserar två indikatorer för räder och med hjälp av dessa undersöks hur räder är förenligt med FM nuvarande Doktrin och Reglemente för Markoperationer (RMO).Undersökningen visar att räder inte är förenliga med nuvarande Doktrin och RMO. Bl.a.

Manöverkrigföring är en central del i Försvarsmaktens syn på stridens genomförande och nyttjandet av sina väpnade resurser. Manöverkrigföring och manövertänkande tillmäts också stort utrymme i den militärstrategiska Doktrinen. Med anledning av beslut om tillämpning för Militärstrategisk Doktrin 2012 och därmed upphävandet av Militärstrategisk Doktrin 2002 fann jag det värdefullt att analysera utvecklingen inom förhållningssättet till manöverkrigföring i Doktrinen.Med kvalitativ textanalys som metod jämförde jag de båda Doktrinerna i hänseende till manöverkrigföring och manövertänkande för att se om det skett någon utveckling. Jag belyste även möjliga påverkande faktorer på Doktrinutvecklingen i två internationella insatser, nämligen KFOR och Isaf.Jag fann att en utveckling har ägt rum i förhållningssättet till manöverkrigföring och manövertänkande och att Militärstrategisk Doktrin 2012 har ett mer nyanserat förhållningssätt än sin föregångare som hade ett mer okritiskt och föråldrat förhållningssätt till manöverkrigföring..

1958 års Försvarsbeslut innebar att den svenska Marinens anslagstilldelning kraftigt minskades. Marinens uppgifter i invasionsförsvaret skulle i händelse av krig dessutom reduceras och till del övertas av Flygvapnet. FB 58 blev styrande för Marinens utveckling under hela perioden efter 1958.Marinens sjöoperativa Doktrin (Doktrinen för sjöstridskrafterna) var vid denna tid inte officiell eller uttalad. Doktrinen har inte tidigare beskrivits som sådan för denna tidsperiod.Uppsatsen beskriver Marinens sjöoperativa Doktrin 1958-61. För rekonstruktionen prövar författaren en modell framtagen av övlt Tommy Pettersson (ChP 06-08) för en motsvarande studie av luftoperativ Doktrin 1958-66.

Förändringar i den svenska säkerhetspolitiken under 2000-talet har gjort att Försvarsmakten i större utsträckning bidrar med trupp till internationella fredsfrämjande insatser världen över. Dessa har endast varit i konfliktområden med så kallade irreguljära aktörer. Förändringarna har gått fort och det finns delar av Försvarsmakten som inte hunnit med i omställningen. Reglementen och Doktriner är ett av dessa områden. Arbetet med Doktrinerna har precis börjats men det finns idag inget arbete som påvisar hur relevanta Doktrinerna är för den verksamhet som Försvarsmakten bedriver i internationella insatser idag.Syftet med uppsatsen är att börja fylla detta kunskapshål och undersöka i vilken grad Försvarsmaktens militärstrategiska Doktrin är tillämpbar för irreguljära konflikter och besvara frågeställningen: Är Militärstrategisk Doktrin relevant som vägledning för att lösa Försvarsmaktens uppgifter i irreguljära konflikter?I uppsatsen beskrivs irreguljära konflikters bakgrund och karaktär samt aspekter som anses viktiga för att insatser skall lyckas med att skapa fred i konflikterna.

Uppsatsen syftar till att jämföra amerikansk och fransk Doktrin för counterinsurgency för att utröna vilka skillnader och likheter som finns mellan dessa. Ämnet har valts av anledningen av att försvarsmakter med liknande Doktriner når en högre grad av effektivitet under insatser, och att Sverige militärt samarbetar med båda USA och Frankrike i internationella insatser. Uppsatsen visar att amerikansk och fransk counterinsurgency-Doktrin i stort är mycket lika, men att vissa skillnader i exempelvis behandling av civilbefolkningen i insatsområdet finns..

Rysslands Doktrinella hierarki fungerar utan arenaspecifika Doktriner. Det finns ett övergripande säkerhetsstrategiskt dokument, direkt underställt detta dokument finns den militära Doktrinen. Ändå utformades 2001 en maritim Doktrin som skall behandla det maritima läget och rysslands ekonomiska intressen på haven fram till år 2020. Varför denna Doktrin utformades kan ha sitt svar i Rysslands ökade maritima intresse i och kring ryskt havsterritorium, men det kan även vara ett sätt att visa sina officiella ställningstaganden, intressen och intentioner öppet för världssamfundet. 2010 publicerades ett nytt säkerhetsstrategiskt dokument och samma år offentliggjordes även den nya militäraDoktrinen.

Upprorsbekämpning är en stor del av den militära verksamheten och har varit ett hett ämne under de senaste åren. Upprorsbekämpning har genomförts tidigare och det har skrivits teorier om detta. Galula är en av de mest kända inom ämnet och skrev sin teori 1964. Storbritannien har också varit aktiva inom detta ämne och hanterat flera uppror, vilket medfört att de även har en välutvecklad COIN Doktrin från 2009. Tiderna förändras och även upproren förändras, ny teknik gör upprorsbekämpning mer komplicerad och bekämpningen av dem måste styras av insurgenternas beteenden.

Att utnyttja flygstridskrafter har sedan tidernas begynnelse varit en effektiv metod att påtvinga motparten sin egen vilja. Sättet man använt flygstridskrafterna på har debatterats under historiens gång. Inom ämnet luftmakt finns det en rad kända och inflytelserika luftmaktsteoretiker som alla har sin idé om hur man bäst utnyttjar flygstridskrafter. Hur ser vår svenska Doktrin ut gällande teorier kring luftmakt? Vilka luftmaktsteorier genomsyrar grundtanken bakom hur vi idag vägleder våra luftoperationer? Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka generella och centrala luftmaktsteorier som återfinns i den svenska Doktrinen.

Denna avhandling är ett examinationsarbete vid yrkesofficersprogrammet och har sin bakgrund i författarens intresse för Robert R. Leonhards teoribildning om tid som presenteras i boken Fighting by Minutes: Time and the art of war. Författarens avsikt är att undersöka hur denna teoribildning relaterar till svensk Doktrin. Avhandlingen syftar till att skapa djupare förståelse för Doktrinen genom att ställa den mot en annan teoribildning och skapa underlag för förändring eller bekräfta det som Doktrinen säger. Dessutom syftar den till att introducera Leonhards teorier för den obekante.

William S. Lind och Robert Leonhard har båda givit ut skrifter som behandlar begreppet manöverkrigföring. Försvarsmakten skall vid operationer använda sig av manövertänkandet som enligt Doktrinen har sin grund i manöverkrigföring. Den svenska Doktrinen avser att ta utgångspunkt i teorin men lämnar fåtalet referenser till detta i sin utformning. Uppsatsen syftar till att studera likheterna mellan William S Lind och Robert Leonhards teorier om manöverkrigföring, och det manövertänkande som finns i Doktrin för gemensamma operationer.

Denna uppsats har som syfte att undersöka huruvida det i Militärstrategisk Doktrin respektive Doktrin för marina operationer beskrivna manövertänkandet tillämpas vid internationella insatser med fartygsförband. Bakgrunden till detta är att det sedan Doktrinerna skrevs har genomförts sådana, vilket innebär ett underlag som inte fanns under framtagandet av Doktrinerna.Studien genomförs som en fallstudie av insatsen ME01 inom ramen för EUNAVFOR Operation Atalanta utanför Somalia mellan maj och september 2009. Data samlas in i huvudsak genom intervjuer med ett urval av deltagande officerare.Resultaten av studien visar att inom förbandet ME01 förekom manövertänkande, men det kan inte konstateras vara som ett resultat av något medvetet val eller av att det var en internationell insats. Avseende hela operationen konstateras snarare en avsaknad av manövertänkande som huvudmetod, vilket framförallt hänförs till egenskaper som återfinns i multinationella operationer..

Doktrin utgör en del av grunden till en nations krigföringsförmåga och skall i detta avseende ses somen normativ styrning med riktlinjer för nuet och den omedelbara framtiden. Doktrin skall såledesutgöra ett verktyg för militära chefer att hantera situationer som annars hade upplevts som mycketpressade och omöjliga att genomföra. För att så skall vara fallet måste en Doktrin bygga på relevantunderlag baserad på omvärldsanalys samt de erfarenheter de väpnade styrkorna vunnit genomdeltagande i skarpa insatser, men även erfarenheter kopplade till övningsverksamhet och nationenshistoria och förutsättningar. En Doktrin borde således ses som riktlinjer för handling baserat påkunskap. Är detta verkligen fallet? I Doktriner hävdas att de baseras på prövad kunskap.

Interoperabilitet blir viktigare och viktigare för Sveriges del, även för funktionen sjukvård. Denna uppsats kommer att behandla likheter och skillnader mellan sjukvårdsDoktriner, handböcker och reglementen med NATO:s och framförallt Norges motsvarigheter, för att undersöka om den svenska Försvarsmakten sjukvårdsorganisation är interoperabel, och för att finna saker som kan förändras för att öka effektiviteten och interoperabiliteten. Under uppsatsen dras slutsatser som att svenska Försvarsmakten tagit åt sig stora delar av de kunskaper som NATO tidigare har gjort. Sverige ?kopierar? delar av NATO:s Doktrin för sjukvård, NATO AJP-4,10 Allied joint medical support doctrine.