Syftet med det här arbetet är att ge en inblick i hur miljöberikning har utvecklats samt hur det kan påverka stereotypa beteenden hos djur i djurparksmiljöer. Stereotypi är repetitiva beteendemönster som uppkommer av frustration och/eller av funktionsnedsättning i hjärnan. Stereotypa beteenden ses som tydliga tecken på nedsatt välfärd och förekommer i stort sett hos alla Djurparksdjur i olika former. De mest förekommande stereotypa beteendena är s.k. "pacing" och oral stereotypi.

Integration policies have failed to make diversity into anything more than occupying the same physical space. People of different cultural background still do not share their lives to any real extent. Attempts made within planning and landscape architecture to catalyst the integration process have mainly been focused on structural measures, such as residential policies. As for outdoor environments, non-verbal casual encounters in the shape of crossing paths are assumed to lie at the heart of urban social integration.The aim of the thesis is to question this assumption and, as the thesis will show, there is literature supporting this aim. Looking at the works of Gordon Allport, Lewis Coser and some of their followers, I find intercultural contact to require more complex ways of interaction in order to reduce prejudice and to generate tolerance and understanding.

Training of zoo animals started when the first zoo opened in 1752. The difference between then and now is that from the beginning the zookeepers did not focus so much on animal welfare. Nowadays animal welfare is the most important thing in the training. Therefore, the zookeepers are training the animals mainly for veterinary purposes and activation. The training makes the animals less stresses during handling. When the zookeepers started to train elephants they used unpleasant stimuli such as a whip when the elephant did something wrong.

SAMMANFATTNINGIsbjörnen är mycket populär hos djurparksbesökare och en viktig symbol för klimathotet, trots detta finns fortfarande många frågetecken kring hur vi ger isbjörnar i djurparker hög välfärd. I litteraturen har vi länge talat om isbjörnar som solitära djur men trots detta låter vi dem ofta dela hägn med andra isbjörnar på djurparker. Det har observerats positiva effekter av grupphållning av isbjörnar, bland annat sänkt förekomst av stereotypa beteenden, men vi måste vidare utreda vilken påverkan det har på deras välfärd. Ytterligare problem för isbjörnar på djurparker är stereotypt vankande som har observerats hos flertalet karnivorer som i det vilda rör sig över stora områden eller hemytor. Syftet med denna studie var att titta på hur isbjörnarna på Orsa björnpark utnyttjar sitt hägn, vilka beteenden som kan observeras samt hur stor del av observationerna de spenderar tillsammans.