Uppsatsen anlägger ett Dilemmaperspektiv på specialpedagogik samt är skriven utifrån sociokulturell teori. Svensklärare respektive matematiklärare med specialpedagogisk erfarenhet intervjuas på två olika skolor.  Syftet med intervjuerna är att öka kunskapen om vilka metoder eller positiva påverkansfaktorer som några pedagoger på högstadiet framhåller när det gäller att utveckla elevers läsförståelse inom matematikämnet sett ur ett Dilemmaperspektiv.Undersökningen resulterade i att ett antal dilemman, samt metoder för att överbrygga dessa, kunde identifierades i analysverktygets tre nivåer. Dels i den sociala kontexten som innefattar arbetsformer, men också när det gäller elevens kognitiva processer och den matematiska uppgiftstexten.Ett dilemma som alla respondenterna uppmärksammade var dilemmat mellan att tillgodose gruppens behov kontra individens behov av stöd för att kunna nå kunskapsmålen. Pedagogernas metoder för att överbrygga aktuella dilemman redovisas och kopplas till forskning på respektive område.Resultatet går inte att generalisera på grund av undersökningens ringa omfattning, men det pekade tydligt på att Dilemmaperspektivet har ett starkt berättigande utifrån pedagogernas uppfattningar samt att pedagogerna har en uppsättning metoder för att förhålla sig till aktuella dilemman vilket också exemplifieras i diskussionsdelen..

Studiens övergripande syfte var att undersöka hur elever, lärare, specialpedagoger samt rektorer definierar begreppet särskilt stöd. Mer specifika frågeställningar var vilka diskurser som gick att identifiera, samt om dessa var i samspel eller i konflikt. Ytterligare en fråga var om det var möjligt att fastställa en dominerande diskurs.En kvalitativ metod användes i studien där samtliga deltagare lämnade brevsvar som analyserades utifrån Laclau och Mouffes diskursteori. I studien deltog sju elever, sju lärare, tre specialpedagoger samt fem rektorer.Resultatet har analyserats utifrån ett Dilemmaperspektiv som innebär att snarare än att hitta lösningar som är rätt eller fel, är syftet att lyfta problematiska frågor till diskussion och undersöka hur aktörer ser på dilemman ur olika perspektiv. Resultatet visade att samtliga aktörers svar kunde delas in i sju olika teman: en tidsaspekt, rumsaspekt, aktörsaspekt, innehållsaspekt, orsaksaspekt, känsloaspekt samt en juridisk aspekt.

Syftet med studien är att få inblick i hur några matematik- och speciallärare på ?entill-en? skolor arbetar med digitala verktyg i matematikundervisningen samt få ta delav några elevers synpunkter. Studien är en kvalitativ studie med ett sociokulturelltperspektiv på lärande samt ett Dilemmaperspektiv på specialpedagogik.Metoddesignen har varit halvstrukturerade intervjuer som därefter analyserats ochgrupperats i fem teman: digitala verktyg används som passiva resurser, digitalaverktyg används som aktiva resurser, digitala verktyg används som kollaborativaresurser, digitala verktyg - möjligheter och begränsningar samt digitala verktyg ochkompetens. Resultatet visar att det finns stora skillnader mellan hur lärare och elevernyttjar de digitala verktygen, kompetens och förmåga att se möjligheter iundervisningen. Främst används de digitala verktygen passivt som inte inkluderar ettsamarbete med andra eller kreativt skapande.

Syftet med studien är att utforska och utveckla kunskap om vilka beskrivningar av dyslexi som diagnos professionella med specialpedagogisk kompetens ger, samt deras upplevda erfarenheter av att utreda dyslexi.Metoden för insamling av data har varit intervjuer av specialpedagoger verksamma i två kommuner. Materialet har sedan analyserats och sorterats tematiskt.Resultatet av studien är att dyslexiutredningar utförs på olika sätt i olika kommuner beroende på hur man valt att organisera det och olika organisationsformer kan fungera bra. Deltagarna i studien använder LOGOS som en bas när de utreder dyslexi och deras erfarenhet är att det är en bra grund att utgå ifrån. Utöver det används intervjuer och observationer som utredningsmetod. Deltagarna anser inte att det viktigaste med utredningen är om eleven uppfyller kriterierna för dyslexi eller inte.

Uppsatsen avser att ta fram exempel pa? hur specialpedagoger beskriver sin undervisning av elever med la?s-­? och skrivsva?righeter. Dessa exempel sa?tts i relation till olika teoretiska perspektiv fo?r att se i vilken teori de intervjuade specialpedagogerna grundar sitt arbete. De teoretiska perspektiv som uppsatsen har underso?kt kopplingar till a?r det kategoriska perspektivet, det relationella perspektivet samt Dilemmaperspektivet.

Inom specialpedagogiken finns ett antal olika specialpedagogiska perspektiv vars popularitet varierat över tid. Syftet med detta arbete var att ta reda på vilken specialpedagogisk princip som återspeglas i förskolan när det görs åtgärdsprogram och speciella planer förde barn som är i behov av särskilt stöd. Syftet var också att få en inblick i vilka tankar/idéer/föreställningar en förskollärare kan utgå ifrån när de skapar ett åtgärdsprogram. Jag ville få reda på om förskollärarna ser det enskilda barnet som bärare av sina svårighetereller om man istället väljer att ta sin utgångspunkt i hela barngruppen och utforma åtgärder efter det. De specialpedagogiska perspektiven som detta arbete har fokuserat på är kategoriskt och relationellt perspektiv samt de perspektiv som Nilholm (2003/2007) kallar det kompensatoriska, kritiska och Dilemmaperspektiv.

ABSTRACT Borg, Martin (2008). Jag fattar inte! En fallstudie på en skola om elever i matematiksvårigheter. (I don?t get it! A case study on a school about pupils in mathematical difficulties) Syfte: Syftet med studien är att ta reda på hur matematiklärare och specialpedagoger i en skola arbetar med kartläggning av de elever som inte lyckas i matematik samt hur de omvandlar sina kartläggningar till handling och hur åtgärdsprogrammen ser ut för de elever som inte når målen i matematik. Metod: Fallstudie med ostrukturerade intervjuer. Resultat: När man lägger Nilholms tre perspektiv; dilemma, kompensatoriska och kritiska, att se på den specialpedagogiska praktiken, över de uttalande som respondenterna gör är det tydligt att även om alla inte är odelat positiva till den nuvarande ordningen så är den dagliga praktiken definitivt sprungen ur det kompensatoriska perspektivet.

Syftet med vår studie är att lyfta några pedagogers tolkningar av begreppet extra anpassningar och få dem att reflektera över sina behov och förutsättningar för att möjliggöra dessa. Hur tolkas begreppet extra anpassningar av pedagogerna? Hur organiseras arbetet med extra anpassningar på skolan? Vilken kompetens anser sig pedagogerna ha för arbetet med extra anpassningar? Vår studie grundar sig på tidigare forskning med utgångspunkt i några specialpedagogiska perspektiv samt synen på skolverksamheten utifrån ett organisationsteoretiskt perspektiv. De specialpedagogiska perspektiven ger olika förklaringar på hur skolsvårigheter uppstår och hur dessa ska anpassas. De specialpedagogiska perspektiven som beskriver individen som problembärare är Nilholms (2012) kompensatoriska, Perssons (2003) kategoriska samt Ahlbergs (2013) individperspektiv.

Syftet med denna studie är att studera hur lärare och specialpedagoger ser på specialpedagogens yrkesroll och funktion i skolan samt att studera vad lärare och specialpedagoger har för förväntningar på specialpedagogiska arbetsinsatser. Vi använder oss av en kvalitativ metod och halvstrukturerade intervjuer som datainsamlingsteknik. I vår studie ingår 15 intervjuer med nio lärare och sex specialpedagoger på sammanlagt sex skolor varav fem är kommunala skolor och en är en fristående skola. Som analysverktyg har vi använt oss av de teoretiska utgångspunkterna specialpedagogiska perspektiv, inkludering samt professionell jurisdiktion. Tidigare forskning visar att specialpedagogens roll innefattar många olika svåröverskådliga arbetsuppgifter, då förväntningarna är höga från många håll.

SyfteDenna studie fokuserar på specialundervisning med avseende på genus. Enligt vår yrkeserfarenhet är det fler pojkar än flickor som får extra stöd av något slag. Det kan vara särskilda undervisningsgrupper med olika typer av inriktning eller vanlig specialundervisning. Detta beläggs också i forskning och litteratur. Vårt syfte med studien var att undersöka hur lärarna beskriver och bedömer pojkars och flickors behov av specialundervisning.

Syfte: Studiens övergripande syfte är att undersöka elevassistenters funktion och arbete med elever i behov av särskilt stöd i skolan. Dessutom är syftet att mer specifikt studera hur elever görs delaktiga i samspelsituationer.Teori: Studiens etnografiska ansats tar sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Perspektivet framhåller kommunikation och språkanvändning som det viktigaste kollektiva verktyget för att människor skall kunna förstå och samspela med varandra (Säljö, 2000). Med det sociokulturella perspektivet som en grund fördjupar sig studien i kommunikationen med hjälp av diskursanalys. I diskursanalys är språket centralt, då det återger och formar verkligheten.

BakgrundMånga forskare och undersökningar visar att den tidiga läs- och skrivinlärningen är av stor betydelse för att lyckas som elev i grundskolan. Mot denna bakgrund väcktes ett intresse av vilka metoder lärare använder i den tidiga läs- och skrivinlärningen, samt vilka kartläggningar och åtgärder som vidtas när svårigheter uppmärksammas.SyfteSyftet med studien är att studera några lågstadielärares erfarenheter av metoder och åtgärder i samband med elevers svårigheter i den begynnande läs- och skrivinlärningen. Några centrala frågeställningar i studien är:1. Hur kartlägger lärare den tidiga läs- och skrivinlärningen?2. Vilka handlingsstrategier har lärare när elever uppvisar svårigheter i läs ? och skrivinlärningen?3. Vilken kunskapssyn ger lärarna uttryck för?4. Skiljer sig de didaktiska insatserna åt när det gäller elevers olikartade svårigheter inom läs- och skrivutveckling, och i så fall hur? MetodI studien användes en kvalitativ metod för att få tillgång till våra informanters erfarenheter i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Den kvalitativa metoden blev därmed inspirerad av fenomenologin som forskningsansats, då metoden lämpar sig för lärmiljöer.

Syfte: Studien syftade till att kartlägga programbyten på en gymnasieskola och dess orsaker för att öka kunskapen om hur gymnasieskolan kan arbeta för att öka elevers måluppfyllelse i samband med programbyten. Elever som byter program är överrepresenterade i den elevgrupp som är i behov av särskilt stöd. Då gymnasieskolans stöd anses mer reaktivt än proaktivt behöver förebyggande insatser utvecklas.Teori: Resultaten diskuteras genom det specialpedagogiska Dilemmaperspektivet, i vilket lösningen till det uppkomna dilemmat skapas i förhållandet mellan elevers individuella behov, skolans organisation och utbildningspolitikens styrdokument.Metod: Studien är en explorativ fallstudie i en kommunal gymnasieskola med 12 nationella program. Fallstudien är uppbyggd av tre delar; en kvantitativ datainsamling av skolans elevdatabaser, en undersökande enkät bland tio elever som bytt program och en fokusgruppintervju bland elva av skolans programledare. Resultat: Skolan har flest byten från de högskoleförberedande programmen och avhoppen sker oftare från de yrkesförberedande programmen.

Från och med juli 2011 kommer åtgärdsprogram att kunna överklagas (Skolverket, 2010). Texten utgör därmed ett juridiskt dokument som bevisar att skolan tillgodosett elevens behov av särskilt stöd. Samtidigt skall åtgärdsprogrammet utgöra ett formativt verktyg för elevens och verksamhetens utveckling. Studien prövar om en sociokulturellt utformad struktur av specialpedagogisk handledning kan stötta lärarna i att formulera åtgärder som möjliggör långsiktig utveckling för eleven, skolan och även för läraren själv. Med hjälp av en analysmodell, som visualiserar behovsanalys samt åtgärdsförslag, prövas om snedvridning mellan individ-, grupp- och organisationsnivå samt maktaspekter kan synliggöras.

Från och med juli 2011 kommer åtgärdsprogram att kunna överklagas (Skolverket, 2010). Texten utgör därmed ett juridiskt dokument som bevisar att skolan tillgodosett elevens behov av särskilt stöd. Samtidigt skall åtgärdsprogrammet utgöra ett formativt verktyg för elevens och verksamhetens utveckling. Studien prövar om en sociokulturellt utformad struktur av specialpedagogisk handledning kan stötta lärarna i att formulera åtgärder som möjliggör långsiktig utveckling för eleven, skolan och även för läraren själv. Med hjälp av en analysmodell, som visualiserar behovsanalys samt åtgärdsförslag, prövas om snedvridning mellan individ-, grupp- och organisationsnivå samt maktaspekter kan synliggöras.