Syftet med denna uppsats är att undersöka huruvida läroböcker för samhällskunskap och historia i gymnasiet upprätthåller eller motverkar de konstruktioner som beskriver Afrika som underordnat västvärlden. Detta sker med hjälp av en läromedelsanalys, närmare bestämt en ideologikritisk textanalys, av sex stycken läroböcker för gymnasiets A-kurser i samhällskunskap och historia. Analysen av läroböckerna har genomförts utifrån tre analysredskap som framarbetats med utgångspunkt i postkoloniala teorier inriktade på Afrika. Dessa analysredskap är: a) över- och underordning, b) Dikotomier och c) etnocentrism och eurocentrism. Resultatet visar att läroböcker upprätthåller de konstruktioner som beskriver Afrika som underordnat västvärlden.

Syftet med denna uppsats är framförallt att försöka visa, samt diskutera, vad en postkolonial läsning kan vara, och vad den kan ge. Jonas Hassen Khemiris "Ett Öga Rött" är ämnet för min läsning, alltså mitt primärmaterial. Genom olika närläsningar av denna roman undersöks relationerna mellan språk, makt och identitet. Huvudsakligen försöker jag, med hjälp av postkolonial teoribildning, att utröna hur romanens huvudkaraktär och berättare, Halim, förhåller sig till sig själv, och sin verklighet. Min teoretiska grund ligger hos de postkoloniala teoretikerna Edward Said och Homi Bhabha.

Föreliggande uppsats syftar till att problematisera begreppet västerländskt ?kulturarv? i svenskämnets A- och B-kurser avseende litteraturundervisningen. Undersökningen studerar tre läroböckers litterära urval under epokerna renässansen, upplysningen och romantiken (år 1500 ? 1830) genom att kartlägga vilka gränser mellan ?Vi? och ?De Andra? som används och aktiveras, samt hur dessa gränser legitimeras. De läroböcker som undersöks är Natur & Kulturs BRUS #1/#2 (2006), Libers Litteraturen Lever (2005) samt Gleerups Möt Litteraturen (2008).

Att beträda Ann Jäderlunds poetiska landskap i samlingen Som en gång varit äng är en omtumlande upplevelse. Den värld man möter i dikterna är rik på symboler/metaforer och bilder insvepta i bedrägligt prunkande grönska med starkt erotiska undertoner. Dikternas utgångspunkt är ofta traditionella bilder av kvinnligt/manligt som sedan bearbetas och dekonstrueras. Denna dekonstruktion av konventionella och vedertagna begrepp analyseras i min uppsats, ur ett feministiskt/eklektiskt perspektiv, genom fördjupade närläsningar av den poetiska texten..

Att beträda Ann Jäderlunds poetiska landskap i samlingen Som en gång varit äng är en omtumlande upplevelse. Den värld man möter i dikterna är rik på symboler/metaforer och bilder insvepta i bedrägligt prunkande grönska med starkt erotiska undertoner. Dikternas utgångspunkt är ofta traditionella bilder av kvinnligt/manligt som sedan bearbetas och dekonstrueras. Denna dekonstruktion av konventionella och vedertagna begrepp analyseras i min uppsats, ur ett feministiskt/eklektiskt perspektiv, genom fördjupade närläsningar av den poetiska texten. .

Syftet med denna uppsats a?r att underso?ka pa? vilka sa?tt facklitteratur avsedd fo?r la?rare och la?rarstudenter i a?mnet svenska som andraspra?k reproducerar den koloniala skillnadsdiskursen. Jag har med sto?d i framfo?r allt postkolonial teori gjort en textanalys av en antologi inom a?mnet andraspra?ksforskning och funnit att den koloniala diskursen oavsiktligt reproduceras genom fo?rmedlingen av en statisk kultursyn, fo?renklande Dikotomier och en assimilationsideologi. Min slutsats a?r att detta riskerar att fa? kontraproduktiva konsekvenser fo?r andraspra?ksundervisningen och att la?rare i svenska som andraspra?k beho?ver ett medvetet kritiskt fo?rha?llningssa?tt i sin hela fo?rsta?else av a?mnet. .

I läroplanen för förskolan står väldigt lite om hur den pedagogiska miljön skall vara utformad. Den skall vara trygg, utmanande och lärorik. En av tolkningarna av lärmiljöerna är att använda sig av Reggio Emilia pedagogiken. Reggio Emilia pedagogikens tolkning av lärmiljöerna är att dessa skall utgå från barnen, från individen och att alla hundra språken skall användas. Dessa ord som individen, barnet och det kompetenta barnet var ord som fångade mitt intresse, speciellt med min bakgrund i genusvetenskapen.

Under 1800-talet blev det vanligt att bönder började föra dagbok över i första hand sitt arbete och vad som hände på gården de bodde på. Detta har varit en värdefull historisk källa för forskare och studenter intresserade av agrarhistoria. Det är också en intressant historisk källa för genusstrukturer samt sociala undersökningar. Erik levde sitt liv på Backåkersgården och förde under större delen av sitt liv dagbok, närmare bestämt från 1861-1914. Den dagboken finns bevarad, avskriven och tryckt.

Studien bygger på hur kvinnorna vid Norra Åsbo häradsrätt framkommer i domboken under åren 1680 och 1681. I förhållande till tidigare forskning har en diskussion förts gällande om kvinnan var underordnad mannen och i så fall hur detta har framkommit i domboken. Yvonne Hirdmans genusteori har använts för att studera Dikotomier, det vill säga motsatserna mellan manligt och kvinnligt samt hierarkin mellan könen. De ärenden som kvinnorna hade störst delaktighet i var de rörande ekonomi, affärer, arv och stöld. Ärenden rörande trolovning, lägersmål, ärekränkning och fysiskt våld har också framkommit i domboken.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur autenticitet konstrueras i en nätgemenskap som bland annat ägnar sig åt att återskapa historiska kläder. Gruppen heter Vi som syr medeltidskläder och återfinns på Facebook. Konversationerna mellan medlemmar i gruppen analyseras med en netnografisk metod. Det teoretiska ramverket för undersökningen består av en konstruktivistisk syn på autenticitet, subkulturellt och socialt kapital, kategorier, Dikotomier och formella och informella hierarkier. Undersökningen visar, bland annat, att autenticitet konstrueras genom konversationer mellan medlemmar i gruppen som har högt subkulturellt kapital och står högt upp i den informella hierarkin, med stöd av medlemmar högt upp i den formella hierarkin. Resultaten visar också att medlemmar med högt subkulturellt kapital ofta har en relation till museum och universitet och att dessa institutioner påverkar konstruktionen av det autentiska även här.

Syftet med denna uppsats är att kartlägga och analysera hur kvinnor och män konstrueras i läroböcker i samhällskunskap för gymnasieskolan. För att uppnå syftet har vi utgått från frågor som rör mönster och skillnader i hur kvinnor och män konstrueras. Vi har även använt oss av mer precisa frågor, frågor som rör kvinnors och mäns sysselsättning, vilka roller de tilldelas samt i vilka sammanhang de förekommer i läroböckerna. Studien omfattar tre läroböcker i samhällskunskap för gymnasieskolans A-kurs. Den metod vi valt för vår studie är socialsemiotiken som vi använt oss av för att analysera såväl text som bild i läroböckerna.Analysen av empirin resulterade i sex kategorier som visar på mönster i hur kvinnor och män konstrueras: Mannen som viktig för samhället, Kvinnan som den ursäktade makthavaren, Mannen som kriminell, Kvinnan som utsatt, Mannen som grovarbetare samt Kvinnan som omsorgsgivare.

Syftet med denna uppsats är att analysera Aftonbladets och Expressens rapportering av Haiti under en specifik historisk tidpunkt och undersöka om och i så fall på vilka sätt postkoloniala diskurser om Väst och De Andra präglar denna rapportering. Det empiriska materialet består av 99 artiklar som alla berör jordbävningskatastrofen i Haiti och som publicerats i Expressen och Aftonbladet under tidsperioden 13 januari 2010 till och med 22 januari 2010.Uppsatsens analyser visar att det universalistiska likhetsideal som merparten av artiklarna appellerar till är samma likhetsideal som samtidigt konstruerar Haiti som annorlunda och haitierna som De Andra. Det blir tydligt hur motsägelsefulla resonemang får mening genom eurocentriska Dikotomier mellan västerländsk överordning och haitisk underordning. Föreställningar om ett rationellt, civiliserat, pålitligt och godhjärtat Väst tillåts att frodas i relation till ett Haiti iscensatt som passivt, farligt, korrumperat, opålitligt och laglöst. Bistånd, hjälparbete och militära interventioner framställs därför inte bara som en direkt aktion för att hjälpa de drabbade av jordbävningen utan också som ett medel för att hjälpa Haiti in i civilisationen med universalistiska värden och en utopisk självbild som ledstjärna..

Uppsatsens övergripande syfte är att undersöka hur bilder av Vi och De Andra konstrueras i kunskapsmaterial om hedersrelaterat våld riktat till yrkesverksamma inom skola, hälso- och sjukvård, socialtjänst och rättsväsende. Vi har en poststrukturalistisk utgångspunkt som fokuserar på hur verkligheten konstrueras genom språket samt hur det finns en maktaspekt i att formulera ?kunskap?. Analysen sker utifrån ett postkolonialt perspektiv samt diskursanalytiska metoder. De frågeställningar vi utgår ifrån lyder:Vilka diskurser kring hedersrelaterat våld kan identifieras i materialet?Hur konstrueras Vi och Dom inom dessa diskurser?Studiens resultat visar bland annat att det i materialet i hög utsträckning återfinns generaliserande konstruktioner av Vi och De Andra.

Med utgångspunkt i den postkoloniala teoribildningen granskar denna uppsats framställningarna av Asien i gymnasieskolans historieläroböcker för att undersöka hur läroböckerna upprätthåller eller motverkar de orientalistiska- och postkoloniala strukturer vilka beskriver Asien som underordnat väst samt identifierar hur dessa konstruktioner tar sig uttryck. Studien utgår från en ideologikritisk närläsningsstudie av fem läroböcker i historia. Samtliga studieobjekt är publicerade under år 2011 och 2012 inom ramen för den nya läroplanen, gymnasieskola 11, och kursen Historia1b. Analysen genomförs och presenteras via en analysmodell vilken innefattar rubrikerna andrafierande praktiker, över- och underordning, Dikotomier och kulturell stratifikation.Resultatet visar att västerlandets hegemoni reproduceras genom i huvudsak eurocentriska diskurser där västerlandet överordnas österlandet eller där en eurocentrisk historieskrivning som berättar en selektiv historia förs i läroboken. Vidare kan av resultatet skönjas en kulturell stratifikation i vilken länder som anammat författningar av västerländska snitt och västerländska sedvänjor värderas högre än länder som inte gjort det.

Syfte: Syftet är att belysa hur mobilitet och konsumtion samverkar på 2000-talets järnvägsstation som servicelandskap. Teoretisk referensram: Studien fokuserar teori kring servicelandskapet och platsbegreppet. Metod: För att besvara syftet har vi använt oss av ett induktivt tillvägagångssätt, vilket har inspirerats av grundad teori, Dikotomier och berättelseforskningens narrativa analys. Det empiriska materialet, berättelsen om järnvägsstationen, har samlats in genom öppna intervjuer, icke-deltagande observationer och broschyrer från konceptutvecklare på tre större centralstationer i Tyskland. Slutsatser: Slutsatserna i studien är att bilden av den traditionella järnvägsstationen är både positiv och negativ.