Föreliggande studie är ett försök att få fram relevant information kring realisering av kvantitet i två svenska dialekter. Föremål för undersökningen är eliciterade enstaviga minimala ord från två talare av gotländska samt två talare av skånska. Materialet, som spelats in av dialektprojektet SweDia 2000, ger möjlighet att i flera dialekter studera kvantitetsfenomenet med hjälp av samordnade, jämförbara ordlistor..

Denna uppsats är en fallstudie av en tvåspråkig persons individuella språkhistoria och hennes svenska idiolekt av idag. Studien görs med utgångspunkt i ett vidgat lektbegrepp, vilket inkluderar såväl produktion som konsumtion och reception av texter (enligt ett vidgat textbegrepp) samt attityder och handlingsberedskaper till olika språkliga varieteter.Analysen visar utvecklingen av och växelverkan mellan informantens två språk under olika perioder av hennes liv. Konvergent och divergent ackommodation beroende på lojaliteter och aversioner gentemot olika grupper och individer påverkar på olika sätt utformandet av informantens två idiolekter. En analys görs också av hur dialekt, etnolekt, sociolekt, kronolekt och sexolekt samverkar i utformandet av informantens svenska idiolekt av idag..

Som i många andra dialekter och språkvarieteter har det vokabulär som är specifikt skånskt förändrats under årens lopp och det befaras att dialekten kommer att förändras för att bli mer lik rikssvenska. I föreliggande uppsats studeras betydelseutveckling hos adjektiv i den skånska dialekten.Omkring femtio ord har undersökts med avsikt att beskriva förändring av betydelse i förhållande till bland annat ålder. Valet av adjektiv gjordes med hänsyn till det faktum att betydelse hos denna ordgrupp i vissa avseenden kan anpassas och följa med tiden på ett annat sätt än ord ur andra ordklasser. Undersökningen visar att förändring i relation till betydelse har ägt rum under den tidsperiod som behandlas. Tidsomfånget är hundrafemtio år, med avstamp i 1800-talets mitt och med ändpunkt bland dagens skånska talare..

Föreliggande uppsats är disponerad så att den i stort kan sägas vara två uppsatser, en för allmän språkvetenskap och en för fonetik, samtidigt som det finns gemensamma kapitel med information och sammanfattning som gäller båda ämnena.1 Uppsatsen har en övergripande titel Vokaler i ystaddialekten, och två undertitlar; I vilken utsträckning används müslivokalen? (den allmän språkvetenskapliga delen) och Müslivokalen och några andra vokalljud (fonetikdelen).De båda delarna är avskilda från varandra för att markera ämnesinriktningarnas olika områden inom uppsatsen, men har också gemensamma delar som sammanbinder och på så sätt visar på de båda inriktningarnas kontaktytor..

I den här uppsatsen beskrivs den syntaktiska distributionen av en andra negator, e i två svenska dialekter. Det finns tidigare belägg för att e förekommer i slutet av negerade satser i icke-standarddialekter. Uppsatsen redogör också för tidigare forskning om ett relaterat rikssvenskt fenomen (inte... inte), Dialektforskning om e samt språktypologisk forskning som relaterar till negation och i synnerhet dubbelnegation. Uppsatsen baseras på en parallell-korpusundersökning med material från två svenska dialekter, Forsamål och Jarssemål.

I denna uppsats har jag undersökt akustiska skillnader och likheter mellan diftongerna på tre skånska orter: Bara, Broby och Tågarp. Skånska bör inte betraktas som en enhetlig dialekt utan snarare som en samling av olika dialekter, dock med en hel del likheter. Dessa skillnader mellan dialekterna skulle kunna innebära att det även varierar hur diftongerna realiseras. Frågan jag ville ha svar på var om diftongerna på dessa orter är så pass olika att de uppvisar mätbara skillnader. Eventuellt är de individuella skillnaderna större än skillnaderna mellan orterna.