BakgrundTonåringar befinner sig i en kritisk period i livet då många förändringar sker både fysiskt och psykiskt. Perioden kan innefatta stress kring skolan men även att testa bland annat alkohol, vilka båda är faktorer som påverkar glukosnivån i blodet. Att vara tonåring med diabetes innebär dagliga överväganden och beslut samt ett ansvarstagande för att kunna hantera sin sjukdom. Sjuksköterskans roll är att stödja, utbilda samt informera patienten om betydelsen av levnadsvanor och riskfaktorer. Patientutbildningen syftar till att individen själv ska kunna påverka behandlingen och bli mer delaktig i sin egenvård. SyfteSyftet var att beskriva diabetessjuksköterskans erfarenheter av att stödja tonåringar med typ 1 diabetes i att hantera sin sjukdom. MetodStudiens metod var en kvalitativ intervjustudie.

Introduktion: Sverige har näst högst insjuknande i diabetes typ 1 bland barn och ungdomar i världen. 7000 barn har diabetes i Sverige och varje år insjuknar 700 individer mellan 0-14 år, där 11-14 åringar är överrepresenterade. Som blivande sjuksköterskor kommer vi att möta dessa patienter när de är tonåringar, såväl som när de når vuxen ålder. Vi anser det därför vara viktigt att få kunskap om hur de upplever det att leva med diabetes typ 1. Bakgrund: Att få diagnosen diabetes typ 1 innebär ett behov av insulin under resten av livet.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ II är en ökande folkhälsosjukdom där cirka fyra procent av Sveriges befolkning beräknas ha sjukdomen. Diabetes mellitus typ II är en kronisk sjukdom som kan leda till svåra komplikationer. Därmed är det viktigt att personer med sjukdomen får god information om egenvård för att själva kunna minska riskerna för att utveckla komplikationer. Inom diabetesegenvården är det viktigt med fysisk aktivitet, en god glukoskontroll, god fotvård samt en bra kost. En persons upplevelse är aldrig densamma som någon annan person i samma sist.

BakgrundTonåringar befinner sig i en kritisk period i livet då många förändringar sker både fysiskt och psykiskt. Perioden kan innefatta stress kring skolan men även att testa bland annat alkohol, vilka båda är faktorer som påverkar glukosnivån i blodet. Att vara tonåring med diabetes innebär dagliga överväganden och beslut samt ett ansvarstagande för att kunna hantera sin sjukdom. Sjuksköterskans roll är att stödja, utbilda samt informera patienten om betydelsen av levnadsvanor och riskfaktorer. Patientutbildningen syftar till att individen själv ska kunna påverka behandlingen och bli mer delaktig i sin egenvård. SyfteSyftet var att beskriva diabetessjuksköterskans erfarenheter av att stödja tonåringar med typ 1 diabetes i att hantera sin sjukdom. MetodStudiens metod var en kvalitativ intervjustudie.

Diabetes Mellitus typ 1 är en autoimmun kronisk sjukdom som kan drabba människor i olika åldrar men framför allt barn och ungdomar. I Sverige finns det nästan 8000 barn som har diabetes. Det är omkring trettio procent av barnen som behandlas på en vuxenavdelning av olika anledningar. Även om barn och ungdomar kan ta ett större eget ansvar för att sköta sin sjukdom när de blir äldre så behöver de fortfarande föräldrarnas stöd. Familj i sin helhet kan förändras om någon av familjemedlemmar blir sjuk.

Syftet med studien var att undersöka sjuksköterskornas beskrivning av diabetesvården på en allmän vårdavdelning inom medicin. En empirisk studie utfört med kvalitativ ansats och en beskrivande design. Undersökningsgruppen var nio sjuksköterskor, alla kvinnor med varierande arbetserfarenhet mellan ett och tio års erfarenhet, arbetandes på två olika sjukhus i mellan Sverige. Huvudresultatet visade att arbetet fungerade bra trots att skrivna rutiner saknades. Sjuksköterskorna upplevde diabetes som en komplicerad sjukdom och att dess kunskap var bristande.

Bakgrund: Diabetes var en sjukdom som krävde mycket från både patient och vårdpersonal. Samarbetet mellan dessa parter spelade en viktig roll för hur patienten hanterade sin diabetes. För att samarbetet skulle fungera var det nödvändigt att patienten hade möjlighet att inta en aktiv roll. Det var viktigt att varje patient sågs som unik och vårdpersonal skulle i sitt arbete sträva efter att förstå hur var och en upplevde sin värld. Syfte: Studiens syfte var att erhålla fördjupad förståelse för faktorer som hade betydelse för hur patienter med diabetes upplevde kontakten och mötet med vårdpersonal.

Distriktssköterskan arbetar hälsofrämjande, både preventivt och promotivt. Hälsofrämjande arbete innebär att förbättra hälsotillståndet för enskilda personer och grupper. Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom där komplikationer kan förebyggas genom hälsosamma levnadsvanor, därför är livsstilsbehandling grundläggande. Information saknas dock om hur vården ska vägleda och motivera patienter till bestående livsstilsförändring. Distriktssköterskor inom primärvården med vidareutbildning inom diabetesvård ansvarar för vården till patienter med diabetes typ 2.

Det finns idag cirka 300 000 personer med diabetes i Sverige. Varje år insjuknar cirka 200 vuxna av 100 000 vuxna i diabetes. Diabetes är en allvarlig sjukdom och medför en förkortad livslängd på grund av sjukdomen. Motion har vistats medföra positiva effekter och göra att personer med diabetes mår bättre då motion ger bättre balans i blodsockret. Det övergripande syftet med studien var att vinna mer kunskap om behovet av information om vikten av fysisk aktivitet riktat till diabetiker samt att vinna mer kunskap om behovet av åtgärder för att främja fysisk aktivitet.

Bakgrund och problemformulering: Prevalens av typ 2 diabetes ökar dramatiskt i olika länder och är speciellt kopplad till ohälsosamt beteende och felaktig livsstil. Diabetes kan leda till utveckling av en rad olika sjukdomar såsom hjärt- och kärlsjukdomar, nedsatt syn eller blindhet och amputation. P.g.a. allvarligakomplikationer och ökad dödlighet bland dessa patienter krävs evidensbaserade vårdinsatser och effektiv rådgivning. Distriktssköterskan har möjlighet att verka hälsofrämjande.

En intervjustudie om hur utlandsfödda föräldrar vars barn drabbats av diabetes erfarit svensk barnsjukvård i relation till att vara förälder. Ändamålet är att öka förståelsen för dessa föräldrars reaktioner med siktet att förbättra bemötandet. Tre föräldrapar deltog; tre mammor och två pappor har intervjuats var och en för sig. Föräldrarna är födda och uppvuxna i östeuropeiska länder, har varit i Sverige 14-24 år. De tillfrågades om deltagande av specialsköterskan i diabetes på Barn-ungdomssjukhuset.

Bakgrund: Fotsår är en vanlig komplikation vid diabetes typ 2. För att minska risken för fotsår och amputationer ska sjuksköterskan med hjälp av styrdokument och lagar arbeta tillsammans med personen för en bättre vård. Syfte: Att beskriva sjuksköterskeledda fotvårdsinterventioner och dess effekter för personer med diabetes typ 2. Metod: Studien är gjord som en litteraturstudie med elva vetenskapliga originalartiklar. Resultat: Resultatet utgår ifrån tre huvudkategorier.

Diabetes typ 2 är idag en stor välfärdssjukdom i världen som förväntas öka. Med livsstilsförändringar hos patienter med typ 2 diabetes kan sjukdomen förhindras och motverkas så att medicinering och komplikationer kan minska. Kunskap finns om allmännyttan av hälsosammare kost-och motionsvanor men trots denna kunskap finns det personliga omständigheter som hindrar patienter till att genomföra dessa förändringar. Syftet är att belysa hur patienter med eller i hög risk för typ 2 diabetes upplever livsstilsförändringar med fokus på kost och motion. Studien är en litteraturstudie som bygger på analys av nio kvalitativa artiklar.

Fetma är ett växande hälsoproblem, såväl i Sverige som i övriga världen. Idag räknar man med att cirka 10 % av männen och 12 % av kvinnorna i Sverige lider av fetma (BMI?30). Komplikationerna till följd av fetma är många, och inkluderar många allvarliga sjukdomar och tillstånd. Typ 2-diabetes är en av dessa sjukdomar och risken att insjukna ökar kraftigt med ett stigande BMI.

Forskning visar att empowerment ger ett ökat holistiskt välbefinnande. Empowermentredskapet i diabetesvården innebär att sjuksköterskan sätter patienten i centrum och hjälper honom att hitta kunskap och egen motivation. Med detta i grunden har patienten goda förutsättningar att självständigt fatta beslut, föreslå behandlingar, reflektera och utvärdera resultatet av dem tillsammans med sjuksköterskan. Empowermentinriktningen i patientundervisningen genomsyras av en strävan efter en känsla av jämlikhet och respekt, samt en önskan att gemensamt komma fram till problemlösningar. Som beskrivande teori har Orems egenvårdteori använts.