Denna diskursanalys har sin bakgrund i min frustration över att inte förstå användandet av ordet kulturarv i skolans styrdokument och i andra texter och medier. Syftet med arbetet är att bidra till diskussionen om kulturarv i läro- och kursplaner samt i skolundervisningen, speciellt i bildämnet. I uppsatsen diskuteras användningen av ordet/begreppet kulturarv i skolans styrdokument från 1969 och framåt, hur ett antal människor inom skolvärlden använder begreppet samt hur dessa människor menar att läroplansformuleringarna om kulturarv bör återspeglas i bildundervisningen. Det empiriska materialet består förutom styrdokumenten av transkriptioner av intervjuer, texter från kommunala hemsidor och Riksantikvarieämbetets hemsida.I resultatet syns en diskursiv kamp mellan begreppen kultur och kulturarv. Kulturarv tycks användas synonymt med kultur, och det framgår att både intervjupersoner och skolans styrdokument hanterar begreppet kulturarv på ett osäkert sätt.

SammandragSyftet med uppsatsen är att studera vilken syn fyra lärare, verksamma inom olika skolområden, i och utanför Sverige har kring kulturarv och kulturell identitet i ett internationaliserat samhälle. Mina frågeställningar riktar sig till gymnasielärare som är inbegripna i distansutbildning i utlandet på ett eller annat sätt och behandlar frågorna: vad innefattar det kulturarvsbegrepp som står omnämnt i Lpf 94? Påverkas det skönlitterära kulturarv som förmedlas till utlandsstuderande distanselever av den utländska kontext eleverna befinner sig i samt hur stärker fyra lärare i och utanför Sverige elevers kulturella identitet i svenska skolan?Utifrån en enkätundersökning med de fyra lärarna visar det sig att kulturarvet är ett mångtydigt begrepp som kan innefatta allt från estetiska konstarter till en mer antropologisk syn där kultur är allt vi gör och tänker. Det skönlitterära kulturarv som de fyra lärarna presenterar är nationellt/traditionellt och nationellt/samtidsbundet. Lärarna har olika uppfattningar om huruvida hänsyn skall tas till den utländska kontext som svenska elever som studerar på distans i utlandet befinner sig i, men i praktiken är den internationaliserade skolmiljön främst märkbar i svenska skolan i utlandet.

Syftet med den här undersökningen varatt ta reda på hur knypplingen kom till Vadstena och hur den har utvecklats där. Jag ville också veta på vilka olika sätt textillärarna i och omkring Vadstena belyser Vadstenaknyppling i sin undervisning i textilslöjd, hur stor vikt textillärarna lägger vid tekniken respektive historiken och hur många som prioriterar tekniken framför historiken eller tvärtom. För att få vetskap har jag gjort en litteraturstudie och en enkätundersökning. Resultatet av litteraturstudien visar att Vadstenaknypplingen härstammar från Flandern. Troligast är att invalidiserade soldaters hustrur förde knypplingen med sig till Vadstena i och med krigsmannahusets öppnande år 1647.

SammanfattningInvandringen är en realitet i dagens samhälle. Skolan har här en viktig roll och ett stort ansvar i mottagandet av de nya barnen och ungdomarna med invandrarbakgrund. Det är intressant att fråga sig hur skolan och undervisningen förhåller sig och anpassar sig till denya omständigheterna. I styrdokumenten finns en medvetenhet kring mångkulturalitet och interkulturalitet. Samtidigt skall det gemensamma kulturarvet utgöra en trygghet och en gemensam plattform i undervisningen.Mot bakgrund av den realitet dagens skola befinner sig i och den kontrastförhållande som syns i styrdokumentet, syftar befintlig uppsats till en undersökning av hur lärare och invandrarelever ser på historieämnets roll i det mångkulturella klassrummet.

Uppsatsen handlar om stranden Playa de Las Canteras i Las Palmas på Gran Canaria och den uppbyggda berättelsen kring den. Fördomar som finns om Gran Canaria kan ofta kopplas till att vi bleka nordbor praktiskt taget bosätter oss på ön för att lapa sol och få hudcancer. Det är här som lokalbefolkningens främsta syfte är att förse oss med färgglada paraplyer i exotiska drinkar. Den bild som skapas i reseskildringar och andra liknande artiklar om Las Canteras är något helt annorlunda: På Las Canteras samsas man nämligen med lokalbefolkningen och upplever något annorlunda och genuint; inte bara sol och bad. Syftet med uppsatsen är att visa hur en diskurs skapas kring Las Canteras i utvalda texter.

I den nuvarande kursplanen för svenska (2000) står att skönlitteraturen är en del av kulturarvet och att den bl.a. syftar till att förmedla kunskaper och värderingar. Läsning av skönlitterära texter ska leda till att elever bl.a. utvecklar sin personlighet. Svenskämnets utveckling har präglats av olika grundskolereformer och debatter.

Som blivande gymnasielärare i religionskunskap så vet man att det kommer bli väldigt mycket fakta och tankar som ska formuleras till eleverna. Att ha olika läromedel som underlättar denna process är för mig välkomnande och läroböcker är inget undantag. Men kanvi alltid lita på läroböckerna och texten som ska förmedla kunskap om en specifik person, så som Dalai Lama?I skolan är det lärare och skolledare som är ansvariga för att verksamheten i skolan genomförs enligt läroplan och kursplaner. Det finns ingen statlig kontroll för vad som räknassom en godkänd lärobok då denna granskning försvann 1991.

Det vi väljer att bevara som ett kulturarv baseras på samhällets värderingar och ideal. Kulturarv är ett val och även när det kommer till själva förvaltningen finns flera olika vägar att välja på. Den här uppsatsen utreder ett sätt att se på landskapets idé som ett kulturarv, som ett idéarv, med syftet att bidra till diskussionen om bevarande genom att försöka bredda den allmänna synen på vad ett kulturarv är och hur det kan förvaltas. Genom en historisk genomgång av kulturarvs- och landskapsbegreppens utveckling framgår att frågan om vad som ska bevaras till framtiden med tiden har förändrats till att omfatta allt fler olika typer av materiella såväl som immateriella arv. Synen på kulturarv och landskap har dessutom gått från att enbart betona statiska objekt till en betoning av helhet, föränderlighet och aktivt bruk.

Begreppet "digitalt kulturarv" har två betydelser: dels digitaliserat fysiskt kulturarv, till exempel digitala kopior av föremål, dels det kulturarv som består av företeelser som skapats digitalt och därmed inte har någon fysisk motsvarighet. Det är det senare området, föremål som i sin ursprungsform är digitala, som denna uppsats fokuserar på. Syftet med uppsatsen är att undersöka om digitala kulturföremål kan räknas som en del av museernas uppdrag, samt hur museer i så fall kan samla in, bevara och visa dessa föremål.Digitalt material bygger inte på att föremålen har en fysisk form, och de ställs därför ofta i motsats till de materiella föremål som museer samlar in och bevarar. Däremot utesluter ingen av de museidefinitioner som undersöks i uppsatsen att museer även hanterar immateriellt kulturarv. Om museet dessutom inte fokuserar på föremålen i sig utan på föremålens betydelser och sammanhang, vilket många menar, så spelar det mindre roll om det som förmedlar betydelsen eller sammanhanget har fysisk form eller ej.Bland andra Unesco har också poängterat att det är viktigt att digitalt kulturarv bevaras.

Kulturmiljövårdens hantering av de gröna miljöerna har länge varit bristfällig, vilket Visby vallgravar utgör exempel på. Park­området som sträcker sig utmed ringmuren från norr till söder ger idag ett till viss del naturpräglat intryck trots att det under slutet av 1800-talet genomgick omfattande planteringar och därmed i hög grad är medvetet gestaltat. Detta har medfört att kun­skapen om varför vallgravarna ser ut som de gör är otillräcklig. När Visby togs upp på UNESCO:s världsarvslista 1995 pekades vallgravarna ut som buffertzon. På ett kontrasterande sätt har man från kommunal sida på senare år utvecklat planer för exploa­tering både i och nära inpå vallgravsområdet.Undersökningen har syftat till att med Visby som exempel belysa hur gröna kulturmiljöer kan komma att tolkas på olika sätt när vi väljer att tillskriva dem särskilda tidslager och därmed bortse från andra.

För att få en trygg identitet ska alla elever i grundskolan uppnå medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i det gemensamma. Detta anser skolverket vara viktigt för förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Tyvärr resulterar många av försöken att tala om kultur i skolan bara till ökat särskiljande, istället för ökad förståelse.Denna undersökning syftar till att hitta ett nytt sätt att arbeta med kultur- och etnicitetsfrågor. Utifrån frågeställningen ?Hur kan man använda designprocessen för att skapa nya högtider och därigenom synliggöra och utmana de sätt på vilka identitetskapande sker bland elever i grundskolans årskurs tre?? har ett designpedagogiskt projekt genomförts tillsammans med 50 barn i nioårsåldern.I detta projekt har dessa 50 barn, eleverna i två skolklasser, använt metoder inspirerade av transformations- och participatory design för att skapa ett helt nytt, eget högtidsfirande. Tillsammans har vi satt ramarna för en ny tradition, en ny kultur och ett nytt beteende. Min förhoppning var att genom att skapa något nytt, gemensamt skulle samhörighetskänslor uppstå istället för att kulturella skillnader skulle uppmärksammas och på så sätt öka segregeringen.Under projektets gång har jag samlat in empiri i form av ljudupptagningar, fotografier, fältanteckningar och artefakter, de produkter som eleverna tillverkade inför firandet.

BakgrundGlobalisering och migration skapar möten mellan individer och grupper som inte delar samma värderingar, tro och livsåskådning. Inom vården kan de interkulturella mötena skapa situationer som kräver speciell kompetens från sjuksköterskor samt från övrig vårdpersonal. Dessutom kan kulturarvet öka i betydelse för en patient i livets slutskede. Detta utmanar väletablerade regler och praxis om patientens autonomi, informationshantering samt utformning av behandlingsplan. Etiska dilemman och vardagliga konflikter som uppstår inom vården kan äventyra patients omvårdnad samt påverka dennes livskvalitet negativt vid livets slutskede.SyfteSyftet var att beskriva sjuksköterskors kompetens inom transkulturell palliativ omvårdnad.MetodEn litteraturöversikt har använts med avsikt att beskriva forskningsläget gällande sjuksköterskors kompetens inom transkulturell palliativ omvårdnad.

I denna studie har jag undersökt hur historiebruket i form av reproduktion av kulturarv ser ut i populärkulturen, närmare bestämt HBOs populära tv-serie True Blood och kopplar samman detta med hur vi ser på det föränderliga förflutna och därmed utvecklar vårt historiemedvetande. Uppsatsen står på tre ben och vilar på perspektiv där det första behandlar att man genom att se på reproduktionen av kulturarv kan finna samtidens idéer kring vad som är viktigt (meningsbärande), hur populärkulturen imiterar och återanvänder myter och därför kan anses vara en historisk källa värd att fokusera på samt historia som identitetskapande. Det teoretiska ramverket består av Judith Butlers teorier kring den heterosexuella matrisen och performativitet samt Gayle S Rubins teorier om sexualitet som någonting historiskt konstruerat. Uppsatsen ämnar öka kunskapen om betydelsen av hur historia som kulturarv i form av historiebruk förmedlas via populärkultur, närmare bestämt i tv-serien True Blood och hur detta hör ihop med hur vi uppfattar det föränderliga förflutna. Undersökningen tar fasta på hur stor del av rollfigurernas beteende i tv-serien True Blood som härstammar från deras historiska bakgrund och hur detta spelar in i utformandet av deras personligheter som tolkas ur ett genusperspektiv.

I denna studie har jag undersökt hur historiebruket i form av reproduktion av kulturarv ser ut i populärkulturen, närmare bestämt HBOs populära tv-serie True Blood och kopplar samman detta med hur vi ser på det föränderliga förflutna och därmed utvecklar vårt historiemedvetande. Uppsatsen står på tre ben och vilar på perspektiv där det första behandlar att man genom att se på reproduktionen av kulturarv kan finna samtidens idéer kring vad som är viktigt (meningsbärande), hur populärkulturen imiterar och återanvänder myter och därför kan anses vara en historisk källa värd att fokusera på samt historia som identitetskapande. Det teoretiska ramverket består av Judith Butlers teorier kring den heterosexuella matrisen och performativitet samt Gayle S Rubins teorier om sexualitet som någonting historiskt konstruerat. Uppsatsen ämnar öka kunskapen om betydelsen av hur historia som kulturarv i form av historiebruk förmedlas via populärkultur, närmare bestämt i tv-serien True Blood och hur detta hör ihop med hur vi uppfattar det föränderliga förflutna. Undersökningen tar fasta på hur stor del av rollfigurernas beteende i tv-serien True Blood som härstammar från deras historiska bakgrund och hur detta spelar in i utformandet av deras personligheter som tolkas ur ett genusperspektiv.

Denna studie har i avsikt att undersöka och jämföra hur den gemensamma svensk-polska och polsk-svenska historien som utspelade sig under 1600-talet presenteras i svenska och polska nutida läromedel. Jag undersöker vilka skillnader och likheter det finns i framställningarna av denna historia och försöker att ta reda på vad de kan bero på. Undersökningen bygger på en komparativ textanalys och jag granskar innehållet i tre polska och tre svenska läroböcker med hjälp av teorier som behandlar bruk och förmedling av historien, beskrivna främst hos Klas-Göran Karlsson, samt sådana teorier som handlar om historiemedvetandet och dess olika varianter som bland annat presenteras av Ulf Zander. Undersökningen visar att det både finns skillnader och likheter i framställningen av den historia som presenteras i de två ländernas respektive läromedel. Den största skillnaden ligger i mängden av stoff som de polska läroböckerna kan lägga fram på grund av sitt omfång, till skillnad från de komprimerade svenska läroböckerna. Den gemensamma dåtida historien består främst av konflikter av olika slag och deras påverkan på den historiska utvecklingen får mycket olika konsekvenser för de två länderna.