SUMMARYThis work consists of a review of the medical records of 142 horses that visited the Equine dermatology clinic, at the University Animal Hospital, UDS, at Ultuna, Uppsala, Sweden, between January 2007 and June 2010. The study answers certain main questions like clinical signs responsible for the visit, the most common diagnoses, their diagnostic procedures, treatment modalities and finally, the outcome of treatment.Among 50 diagnoses, four were predominant followed by additional 46 diagnoses, each presenting by few or, in many cases, only one horse. The most common Dermatological problem diagnosed was Equine Sarcoid representing 18,3 % of the cases (26/142), which probably reflects the initiation of a Sarcoid treatment-trial in 2007, that resulted in an accumulation of sarcoid horses in the clinic .The second most common diagnosis was Atopy 12 % (17/142) followed by Allergy with skin affection 9,2 % (13/142) and Acute superficial pyodermia 4,9 % (7/142). If the horses were divided into diagnostic groups, the majority (34,5 %) belonged to HA5 group, (Immunological skin diseases), followed by group HA4, (Infectious and inflammatory conditions of the skin) (22,5 %) and HA6, (Neoplasia) (21,8 %). Traumatic skin injuries represented only 2,1 % of the cases, compared to 80 % of horses in the Agria insurance statistics for veterinary care.The most common clinical sign and reasons for veterinary consultation was pruritus (35,9 %), suspected sarcoids (17,6 %), alopecia (12,7 %), nodules (12 %), seborrea, scaling and crusts (9,2 %) and excoriations (5,6 %), respectively, followed by a scattered number of more uncommon symtoms.The diagnostic methods most frequently applied were cytology and biopsy, used in 41,5 % and 36,6 % of the cases, respectively.

Toppröjning är en röjningsmetod där man kapar röjstammarna högre upp på stammen än vad man gör vid konventionell röjning. Metoden kan erbjuda ett alternativ till konventionell röjning, med flera fördelar. Efter att man har utfört en toppröjning är det tänkt att röjstammarna ska fortsätta leva under en period och växa längs med huvudstammarna för att dana deras kvalitet och fungera som viltfoder för att minska betning på huvudstammar. Det är viktigt att röjstammarna inte växer ikapp huvudstammarna och att de dör innan en första gallring. Att kapa stammar på en högre nivå ger färre hinder, bättre sikt och mindre diameter vid kapstället.