Forskning tyder på att risken att drabbas av ätstörning är tre gånger högre hos Dansare jämfört med icke Dansare och prevalensen uppgår till 42 %. Dansvärldens strävan efter perfektionism, kvinnligt kön, en ålder av 14-20 år samt intensiv bantning är de främsta riskfaktorerna för att utveckla ätstörning. Förutom att ätstörningar hälsoekonomiskt är kostsamma för samhället medför de även fysiska, psykiska och sociala konsekvenser hos den drabbade. Forskning menar att bättre kunskap kring skydds- och riskfaktorer för att inte utveckla ätstörning krävs samt att förebyggande program riktade till högriskgrupper som Dansare behövs. Därtill saknas effektiva interventionsprogram för att förebygga ätstörning hos professionella Dansare, vilket därför ligger till grund för framarbetat syfte.

Forskning tyder på att risken att drabbas av ätstörning är tre gånger högre hos Dansare jämfört med icke Dansare och prevalensen uppgår till 42 %. Dansvärldens strävan efter perfektionism, kvinnligt kön, en ålder av 14-20 år samt intensiv bantning är de främsta riskfaktorerna för att utveckla ätstörning. Förutom att ätstörningar hälsoekonomiskt är kostsamma för samhället medför de även fysiska, psykiska och sociala konsekvenser hos den drabbade. Forskning menar att bättre kunskap kring skydds- och riskfaktorer för att inte utveckla ätstörning krävs samt att förebyggande program riktade till högriskgrupper som Dansare behövs. Därtill saknas effektiva interventionsprogram för att förebygga ätstörning hos professionella Dansare, vilket därför ligger till grund för framarbetat syfte.

När jag började min utbildning till rockmusiker här på Piteå Musikhögskola och fick veta att det fanns en danslinje, har mitt intresse för musikens roll i dansen bara växt. Det har inte heller blivit mindre efter att jag flyttade ihop med en Dansare. Mina tankar har varit många om att få göra ett projekt med dans, och inte då ett projekt där man lär sig befintliga låtar och sen spelar som det ska låta för att dansarna har gjort koreografier till dessa låtar. Utan att få vara en del av hela processen, från början till slut. Mitt intresse för att skriva musik är stort, och då få göra ett projekt där jag får skriva min musik för att styrka dansen.

I den här uppsatsen sammanfattar jag de lärdomar jag fick av att skapa och framställa ett verk för fyra sångare och två Dansare. Verket, Siempre  perdue, ingick i mitt konstnärliga projekt under mitt sista år på programmet för musiklärare med profil rytmik. Jag hade förkunskaper inom komposition, rytmik och viss koreografi, men att sammanställa dessa och ge dom lika värde i ett verk var för mig helt nytt. Den här uppsatsen har för mig blivit ett sätt att reflektera kring det jag gått igenom och att ringa in det man måste tänka på om man ska skapa och framföra ett liknande verk. Lärdomarna handlar både om själva kompositionen och repetitionerna  och föreställningarna.

Som frilansande musiker, kompositör och bandledare vill Miranda Bjerking Raeder utforska hur en konsert kan bli en större upplevelse om man tillsätter bildkonst och Dansare tillsammans med bandet Black Dough på en scen. Hon vill se hur scenuttrycket växer och får mer substans när det utmanas till att vara mer storslaget. Några av frågorna som hjälpte henne att starta sin resa är: Hur kan jag sammanföra musik, bildkost och dans utan att förvirra publiken? Varför är det viktigt för mig att göra en konsert av denna form? Vilka problem och kompromisser stötte jag på i projektet? ochVilka nya perspektiv och erfarenheter öppnade sig för mig under arbetets gång?.

Projektet går ut på att konstruera ett dataprogram som hjälpmedel för att koreografera olika dansrutiner till musik. Programmet är skrivet i Java och låter användaren bestämma hur olika Dansare ska röra sig. Dansrutinen beskrivs med hjälp av två textfiler. Dansarna illustreras på bildskärmen i form av cirklar och trianglar. Programmet spelar upp musiken och dansarnas rörelse i den musiktakt användaren valt.

Landskapsarkitektur är starkt kopplat till fysisk hälsa. Idag finns ett ökande intresse att forska kring fysisk hälsa och miljön omkring oss men lite forskning finns ännu inom området. Det fysiska och psykiska är viktigt för hälsa och inom dansen återfinns positiva effekter rörande båda. Idag håller Dansare främst till inomhus, bort ifrån folks vardag. Huvudsyftet med mitt examensarbete var därför att ta fram kriterier för hur en plats för dans- en dansanläggning - fysiskt bör se ut och var en sådan bör placeras. Kriterierna kan sedan användas i vidare studier. Med hjälp av en litteraturstudie och kvalitativa intervjuer formulerades kriterierna och med hjälp av kriterierna togs slutligen ett konceptuellt gestaltningsförslag fram. Huvudfrågeställningen jag använde mig av var: Vad krävs av en plats för att den ska fungera för dansträning utomhus? Och för att svara på det behövde jag även veta om Dansare vill och kan dansa utomhus vilket således var min andra frågeställning. För att en plats ska kunna lämpa sig för fysisk aktivitet fordras att den möter aktivitetens specifika krav.

I den här uppsatsen sammanfattar jag de lärdomar jag fick av att skapa och framställa ett verk för fyra sångare och två Dansare. Verket, Siempre  perdue, ingick i mitt konstnärliga projekt under mitt sista år på programmet för musiklärare med profil rytmik. Jag hade förkunskaper inom komposition, rytmik och viss koreografi, men att sammanställa dessa och ge dom lika värde i ett verk var för mig helt nytt. Den här uppsatsen har för mig blivit ett sätt att reflektera kring det jag gått igenom och att ringa in det man måste tänka på om man ska skapa och framföra ett liknande verk. Lärdomarna handlar både om själva kompositionen och repetitionerna  och föreställningarna.

I den här uppsatsen sammanfattar jag de lärdomar jag fick av att skapa och framställa ett verk för fyra sångare och två Dansare. Verket, Siempre  perdue, ingick i mitt konstnärliga projekt under mitt sista år på programmet för musiklärare med profil rytmik. Jag hade förkunskaper inom komposition, rytmik och viss koreografi, men att sammanställa dessa och ge dom lika värde i ett verk var för mig helt nytt. Den här uppsatsen har för mig blivit ett sätt att reflektera kring det jag gått igenom och att ringa in det man måste tänka på om man ska skapa och framföra ett liknande verk. Lärdomarna handlar både om själva kompositionen och repetitionerna  och föreställningarna.

Syftet med denna studie är att bidra till en pedagogisk diskussion om arbetet mot mobbning och trakasserier. Genom att undersöka lärares och fritidspedagogers uppfattning om förutsättningarna att arbeta mot mobbning och trakasserier i samarbete mellan skola och fritidsverksamheten. Studien består av analyser av enkätintervjuer och djupintervjuer med fritidspedagoger och lärare. Avsikten med intervjuerna är att undersöka likheter och skillnader i fritidspedagogers definitioner av och hur de arbetar mot kränkande behandling. Resultatet visar att respondenterna anser att kränkande behandling som visserligen inte ska förekomma i skola eller på fritidshem kan vara svårt och speciellt att använda en övergripande strategi mot kränkande behandling som fungerar.

På grund av mina tidigare intressen för såväl arkitektur som musik så har jag valt att arbeta med rumslig visualisering av musik. Till ordet rumslig tillkommer i det här fallet även de rörelser som äger rum där. Arkitektur handlar framför allt om att skapa förusättningar för rörelse. Därför har jag valt att likställa de två begreppen.Formatet jag valt att arbeta i är film. Jag skapat en kortfilm med dans och musik genom ett nära samarbete med två Dansare, en fotograf, en klippare och en kostymmakare.I dansen och scenografin har jag bearbetat kontrasterande begrepp såsom natt och dag, avskalad och dekorerad, kontrollerad och okontrollerad samt introvert och extrovert.

Föreliggande arbete har haft som avsikt att undersöka på vilket sätt begreppet jämställdhet mellan kvinnor och män får för genomslag i undervisningen i Samhällskunskap A i gymnasieskolan. Jag har intervjuat fyra lärare som undervisar i ämnet på Estet- respektive Mediaprogrammet. Elever som studerar på dessa program förbereds för ett arbete i det s.k offentliga rummet i yrken som skådespelare, Dansare, konstnärer, journalister, författare o.dyl. Under studietiden men framför allt när de kommer ut i arbetslivet kommer människor att kunna ta del av deras verk. Avsikten har varit att undersöka hur lärare uppfattar, tänker och förbereder eleverna inför samhällslivet kring jämställdhet mellan kvinnor och män. Undersökningen handlar också om jämställdhet diskuteras i samband med den konstart som eleven studerar.

Dansen har funnits som en del i våra liv väldigt länge och den finns som ett inslag i högtider och firande, den syns på TV och på scener. Trots att dansen är så närvarande i mångas liv har det gjorts lite forskning på området. Denna uppsats syfte var att beskriva grundläggande essenser i det som vi kallar för dans. Med en fenomenologisk metod som tog hänsyn till den sociala basen för dansen analyserade jag semistrukturerade intervjuer gjorda med fem Dansare om deras upplevelse av dans och deras förhållande till den. Resultatet visade på både en upplevelse upprymdhet under dansen, en känsla av flöde och en kick.

Breast cancer is the most common tumor disease among women in Sweden. About 7000persons, having a median age of 65, are diagnosed each year with this disease. Withmammography screening, breast cancer can be detected in an early stage which improves theoverall survival (OS). 20-30 % of the breast cancer tumors are overexpressing humanepidermal growth factor receptor 2 (HER2), which is a protein that stimulates cell proliferation.Trastuzumab (Herceptin®) is a humanised monoclonal antibody that targets the HER2-proteinand prevent the signals for cell proliferation.Trastuzumab has earlier been used for treatment of metastatic breast cancer. In the year of 2007trastuzumab was approved for adjuvant treatment of patients who has been medicated withsurgery and/or radiation.The aim of this study was to investigate the effects of adjuvant treatment with trastuzumab inHER2-positive breast cancer patients.

Jag tycker många skådespelare resonerar felaktig när dom anser att man inte är tillräckligt serös som skådespelare om man kan stunt, vilket jag tycker är helt absurt! Jag skulle säga att man som skådespelare är mer seriös ju allsidigare man är. En skådespelare borde ju ha ett intresse av att kunna gestalta en mångfald av olika karaktärer beroende på vad en föreställning och scen kräver, och inte nöja sig med att spela samma person i föreställning efter föreställning utan någon som helst tanke på vad för roll dom gestaltar, och förlita sig på att dom kommer undan kritik med att vara duktiga på att höja och sänka rösten, samt flitigt använda sig av kortare eller längre processer. När det gäller stunt så tror jag många skådespelare är kritiska för att dom inte vet vad ett stunt är eller för att dom själva inte kan utföra ett stuntmoment och är för lata för att lära sig. Redan Konstantin Stanislavskij frågade hur det kom sig att inte skådespelarna tränade sitt instrument lika mycket som en Dansare tränar sin kropp eller en sångare tränar sin röst? Jag tror många skådespelare av någon konstig anledning inte tror sig behöva träna sitt instrument, dom förlitar sig på att det räcker med att visa sitt kända ansikte för en publik och använda sig av stora känslor och gester på en scen för att få folk att tycka man är duktig.