Den senaste tidens utveckling av modelleringsverktygen på marknaden har öppnat upp för VArelaterade tillämpningar i många avseenden. Dagvattenmodellering i stadsplaneringsprocessen bedöms ge betydelsefull information som kan ligga tillgrund för beslutsunderlag i tidiga planskeden.Syftet med föreliggande arbete är att undersöka vilka effekter framtida förändringar har på den hydrauliska kapaciteten i ett urbant dagvattensystem. Framtida förändringar som avses är: (1) Klimatförändring ? som ökad regnintensitet,(2) Urbanisering - som ökning av andelen hårdgjorda ytor och (3) Förändring av ledningsnätets kondition ? som reducerad genomströmning. Målet är att ge förslag på hur denna typ av information/undersökning kan användas tidigt i planeringsprocessen och därmed öka möjligheten att skapa och upprätthålla en hållbar stadsmiljö.

Enligt Svenskt Vatten ska dagvattensystem vara dimensionerade för att klara ett regnmed en återkomsttid på 10 år. För att utvärdera om ett system är rätt dimensionerat kanen dagvattenmodell upprättas. Det är då viktigt att veta vilka nivåer ledningarna har mendenna information är bristfällig hos många kommuner. Ledningarna borde dock följatopografin i generella drag och borde därför kunna uppskattas därifrån.Syftet med denna studie var därför att utveckla en metod för hur vattenledningarnasnivåer kunde ansättas på ett enkelt sätt utifrån marknivån och hur stor betydelse detskulle ha vid Dagvattenmodellering. Ett ytterligare syfte var att även bedöma Lidingöstads dagvattensystem, där information om ledningarnas nivåer saknades, utifrån dennametod.

Expansion och förtätning av städer leder till att såväl areal som andel hårdgjord yta ökar i våra stadsmiljöer. Detta genererar en ökad dagvattenavrinning eftersom regnvattnet inte har samma möjlighet att infiltrera i naturmarker och grönområden. Den ökade mängden dagvatten riskerar att orsaka problem i områden där ledningsnätet dimensionerats för de dagvattenmängder som tidigare varit aktuella. Att utöka ledningsnätets kapacitet är ofta mycket kostsamt och det är därför önskvärt att istället minska belastningen på de befintliga systemen. En allt vanligare metod för detta är att byggnaders takyta bekläds med växter, så kallade gröna tak.