Modern methods for managing pine (Pinus sylvestris) create homogenized forests. This decreases nature?s potential for biodiversity and might threaten species in need of different types of milieu. The main purpose of this study was to investigate how important older pine trees are for biodiversity. In the Hall-Hangvar Reserve in the north-west part of Gotland, insects collected from traps showed that more species were found in old or dead trees compared to younger pine trees.

AHA is a Swedish abbreviation of "reveal threatened park and avenue trees" and is a method to assess the conservation value of individual trees, mainly in the park environments but also in natural stands. This method has previously only been practiced in southern Sweden (Sörensson 2008). To see if this method could provide satisfactory results in northern Sweden, I have studied it in areas around the Umeå River. This was done by studying the relationship between trees with different classifications of conservation value (as classed by the AHA method) and their content of species (species richness and abundance). Insects were collected using trunk window traps in a period of 13 weeks during the summer of 2014.

Törskaten tillhör gruppen rostsvampar varav flera är patogena och orsakar stora ekonomiskt betydelsefulla skador på tallar i produktionsskogar och estetiska skador på tallar i parker över hela norra halvklotet. Bland de vanligare symptomen som kan ses på tallar är enstaka döda grenar eller att toppen är död. När dessa symptom uppkommer har angreppet pågått under några år. Nedanför den döda toppen bildas oftast ett kådindränkt mörkt stamsår. Det finns två typer av törskate som dödar toppen på tall (Pinus sylvestris) i Sverige, den ena är Cronartium flaccidum och den andra är Peridermium pini.

Denna rapport är ett kandidatarbete skrivet inom ramen för Landskapsingenjörsprogrammet vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp. Uppsatsen är skriven på C-nivå, och motsvarar 15 hög-skolepoäng, på ämnet Landskapsplanering. Denna rapport tar upp och behandlar det annalkande hotet av de två asiatiska långhorningarna, Anoplophora glabripennis och Anoplophora chinensis, som riskerar att etableras på våra breddgra-der. Där syftet med detta arbete är att studera hur artdiversiteten tar ut sin rätt ifall de asiatiska långhornigarna skulle ge sig på de arter som finns i våra städer. Vad som kan och även kommer hän-da ifall de två etablerar sig på våra urbana träd, samt vilka träd som klarar sig och vilka som har en ökad risk att drabbas av skadedjur kommer att besvaras i denna rapport. Detta för att ge en bättre förståelse för de problem som väntar i framtiden, och för att undvika en ny epidemi som utplånar stora delar av våra urbana träd likt "almsjukan". Rapporten bygger på material insamlat från över 30 vetenskapliga artiklar och databaser.

Sand pits are a valuable habitat which can hold many sand living species including several endangered ones. As many sand habitats with exposed sand are declining, sand pits have a potential as a substitute habitat. This study was conducted to see what effect the area of a sand pit has on species number and composition of ground beetles (Coleoptera: Carabidae). Also, the effects of other environmental variables were tested, for example the proportion open sand, vegetation cover, sun exposure and tree cover. The study was conducted in the county of Uppsala in 2008 and included 13 sand pits with areas between 200 and 180,000 m2.

Low stumps represent on their own up to 80% of the dead wood remaining on clear cuts and therefore supply suitable habitat for saproxylic insects i.e. insects depending on dead wood for their survival. Recent stump harvesting activities threaten this substrate of ecological importance and increase the anthropogenic negative impacts on these species. Because of technical and environmental reasons (nutrient leakage, erosion) guidelines for stump harvesting recommend to retain stumps standing in wet parts of clear cuts. However, stumps in wet positions might not be a satisfactory substrate for saproxylic insects and therefore might not be as much used as stumps in dry positions.

Sammanfattning: Liljebaggen, Lilioceris lilii (Scopoli) är den största skadegöraren på liljor tillhörande släktena Lilium och Fritillaria, och är ett problem i Sverige liksom i övriga Europa, Nord-Amerika och Asien. Skadan orsakas främst av larverna, men även av fullvuxna baggar, som äter på plantans blad, knoppar och blommor (Ernst, 2005). De kan orsaka allvarliga skador genom att äta upp alla blad på plantan (Gold et al., 2001; LeSage and Elliott, 2003). Biologisk bekämpning i Sverige verkar möjlig sen man har upptäckt parasitsteklar som attackerar liljebaggens ägg och larver i Europa. I de centrala delarna av Europa har Haye och Kenis (2004) funnit fyra arter av parasitsteklar som parasiterar liljebaggens larver, ichnemoniderna Lemophagus pulcher, Lemophagus errabundus, Diaparsis jucunda, och eulopiden Tetrastichus setifer. En äggparasit, mymariden Anaphes har också upptäckts, liksom hyperparasiten Mesochorus lilioceriphilus, en ichneumonid, som ofta parasiterar Lemophagus arterna. För att undersöka förekomsten av dessa steklar i Sverige gjordes insamlingar av liljebaggslarver under sommaren 2006 på olika platser i tre regioner, södra (Skåne), sydöstra (Småland och Öland) och mellersta (Stockholm) Sverige.